2015-12-18 08:28

2015-12-18 08:28

När julen nu nalkas...

SOFIA TYCKER TILL: Sofia Bergström

75 miljarder kronor.

Jag talar inte om statliga bidrag till någon kulturnämnd. 75 miljarder kronor är nämligen summan som vi svenskar förväntas lägga på julen i år.

Att julen är materialismens affischnamn vet alla. Men det finns ingen anledning att peka finger eller bli förskräckt över julens kommersiella sida.

Man behöver inte skämmas för sin extravagans och sitt spenderade (så länge man har råd med det). Det är okej om man vill skämma bort sin sambo eller sina barn med jättemånga julklappar. Likväl är det okej att lägga pengar på dekorationer som endast står framme ett par veckor om året. Jag upprepar: så länge ens privatekonomin tillåter.

Däremot behöver man stanna upp för att påminna sig själv att julen handlar om kvalitetstid med nära och kära. Det är alldeles för lätt att tappa bort sig själv och meningen med julen bland alla kvitton, önskelistor och shoppingturer. I stället för att njuta av tiden innan högtiden lägger man en stadig grund till en annalkande magkatarr.

Julklapparna bör ses som en trevlig bonus, absolut inte stjärnan i showen.

Visst. Jag tackar inte nej till ett bidrag till den där kappan som jag har suktat efter i flera månader. Men jag ser mest fram emot att äta och dricka gott tillsammans med min familj och släkt hemma i Värmland.

En sjuåring ser helt annorlunda på saken. Då är klappar innehållande en viss docka, ett visst legoset eller den senaste teknikprylen på liv och död. Att somna natten till julafton är otänkbart eftersom den lilla späda barnkroppen fullkomligt pirrar av förväntan och spänning.

Som vuxen minns man dock inte prylarna man fick som barn –man minns umgänget. Allt runt omkring. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på alla mysiga julfrukostar med pappa, allt stök i takt till Kalle Anka hos farmor och farfar, eller mys framför Karl-Bertil Jonssons jul hemma hos mamma. Julklapparna tillhör det förflutna och är bortglömda sedan länge. Men minnena kvarstår.

I all julhets får vi inte heller glömma bort att skänka en tanke eller gåva till de människor som inte har det lika bra som du och jag. Barn vars föräldrar inte har råd med julklappar. Hemlösa individer som inte blir bjudna till något julbord (tänk på det nästa gång du klagar på att du är trött på all julmat). Flyktingar som är separerade från sina familjer. Och så vidare...

God jul och gott nytt år för bövelen. Njut av all kvalitetstid med alla du håller kär och ta tillvara på alla minnen.

Kristinehamn –snart kommer jag! Jag är redo för julmys, med eller utan julklappar.

75 miljarder kronor.

Jag talar inte om statliga bidrag till någon kulturnämnd. 75 miljarder kronor är nämligen summan som vi svenskar förväntas lägga på julen i år.

Att julen är materialismens affischnamn vet alla. Men det finns ingen anledning att peka finger eller bli förskräckt över julens kommersiella sida.

Man behöver inte skämmas för sin extravagans och sitt spenderade (så länge man har råd med det). Det är okej om man vill skämma bort sin sambo eller sina barn med jättemånga julklappar. Likväl är det okej att lägga pengar på dekorationer som endast står framme ett par veckor om året. Jag upprepar: så länge ens privatekonomin tillåter.

Däremot behöver man stanna upp för att påminna sig själv att julen handlar om kvalitetstid med nära och kära. Det är alldeles för lätt att tappa bort sig själv och meningen med julen bland alla kvitton, önskelistor och shoppingturer. I stället för att njuta av tiden innan högtiden lägger man en stadig grund till en annalkande magkatarr.

Julklapparna bör ses som en trevlig bonus, absolut inte stjärnan i showen.

Visst. Jag tackar inte nej till ett bidrag till den där kappan som jag har suktat efter i flera månader. Men jag ser mest fram emot att äta och dricka gott tillsammans med min familj och släkt hemma i Värmland.

En sjuåring ser helt annorlunda på saken. Då är klappar innehållande en viss docka, ett visst legoset eller den senaste teknikprylen på liv och död. Att somna natten till julafton är otänkbart eftersom den lilla späda barnkroppen fullkomligt pirrar av förväntan och spänning.

Som vuxen minns man dock inte prylarna man fick som barn –man minns umgänget. Allt runt omkring. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på alla mysiga julfrukostar med pappa, allt stök i takt till Kalle Anka hos farmor och farfar, eller mys framför Karl-Bertil Jonssons jul hemma hos mamma. Julklapparna tillhör det förflutna och är bortglömda sedan länge. Men minnena kvarstår.

I all julhets får vi inte heller glömma bort att skänka en tanke eller gåva till de människor som inte har det lika bra som du och jag. Barn vars föräldrar inte har råd med julklappar. Hemlösa individer som inte blir bjudna till något julbord (tänk på det nästa gång du klagar på att du är trött på all julmat). Flyktingar som är separerade från sina familjer. Och så vidare...

God jul och gott nytt år för bövelen. Njut av all kvalitetstid med alla du håller kär och ta tillvara på alla minnen.

Kristinehamn –snart kommer jag! Jag är redo för julmys, med eller utan julklappar.