2015-12-12 06:00

2015-12-12 06:00

Galopperande spelnostalgi

Det finns mycket nostalgi i riktigt bra och gamla sällskapsspel.

Oftast är den första versionen allra bäst. Det har gjorts många uppföljare på exempelvis Monopol och Trivial Pursuit, men det är bara originalen som blivit stora succéer.

Ett av mina allra käraste spel, Jägersro, visar sig dock vara undantaget som bekräftar regeln. Jag trodde det kom på 1960-talet, då det blev en storsäljare, men vid en nylig efterforskning visade det sig att en första version kom redan 1941.

Jägersro är ett galoppspel med tio lopp. Förutom att ta hem prispengar kan man också spela på hästarna och dessutom köpa bolag och försäkringar. Det behövs ingen tärning, för antalet steg i varje omgång finns tryckta på respektive hästs kort. Ibland hamnar man på rutor där man får extrasteg eller tvingas stå över en omgång.

Tror att det delvis var sporten som fängslade mig och många kompisar. Vi var inte alls galoppintresserade, men det fanns få sportspel på 1960-talet.

Att vara först i sin genre spelade också stor roll. Travspelet Månvalla blev inte alls samma succé.

Jag var ganska rädd om mina grejer när jag växte upp. Spelen förvarades på en hylla i en garderob.

När min lillebror upptäckt mina ”gömmor” var dock det mesta i fara. De små färgade plasthästarna i Jägersro var förstås väldigt lockande. Till slut hade ”djurmisshandeln” gått så långt att det bara var att kassera det kära spelet.

Jägersro föll i glömska ända tills någon gång på 1980-talet när jag hittade ett sådant spel i NWT:s fjällstuga i Trysil. Där blev det galopp direkt i stället för kvällsåkning.

Sedan dess har jag aldrig sett något Jägersrospel.

På senare år har jag dock upptäckt att det faktiskt finns en hel del Jägersronostalgiker, inte minst här NWT.

Det händer med ojämna mellanrum att vi Jägersronördar bara slänger ut en fråga i farten, typ: Gul femåring? Vi med hästminne svarar snabbt: Rigel.

En annan dag kan det vara: Blå tvååring? Svar: Caruso.

Det handlas med Jägersro på bland annat Tradera. Såg nyligen ett bud på 5 188 kronor.

Så mycket Jägersronostalgiker, att jag hänger med i den galoppen, är jag dock inte.

Oftast är den första versionen allra bäst. Det har gjorts många uppföljare på exempelvis Monopol och Trivial Pursuit, men det är bara originalen som blivit stora succéer.

Ett av mina allra käraste spel, Jägersro, visar sig dock vara undantaget som bekräftar regeln. Jag trodde det kom på 1960-talet, då det blev en storsäljare, men vid en nylig efterforskning visade det sig att en första version kom redan 1941.

Jägersro är ett galoppspel med tio lopp. Förutom att ta hem prispengar kan man också spela på hästarna och dessutom köpa bolag och försäkringar. Det behövs ingen tärning, för antalet steg i varje omgång finns tryckta på respektive hästs kort. Ibland hamnar man på rutor där man får extrasteg eller tvingas stå över en omgång.

Tror att det delvis var sporten som fängslade mig och många kompisar. Vi var inte alls galoppintresserade, men det fanns få sportspel på 1960-talet.

Att vara först i sin genre spelade också stor roll. Travspelet Månvalla blev inte alls samma succé.

Jag var ganska rädd om mina grejer när jag växte upp. Spelen förvarades på en hylla i en garderob.

När min lillebror upptäckt mina ”gömmor” var dock det mesta i fara. De små färgade plasthästarna i Jägersro var förstås väldigt lockande. Till slut hade ”djurmisshandeln” gått så långt att det bara var att kassera det kära spelet.

Jägersro föll i glömska ända tills någon gång på 1980-talet när jag hittade ett sådant spel i NWT:s fjällstuga i Trysil. Där blev det galopp direkt i stället för kvällsåkning.

Sedan dess har jag aldrig sett något Jägersrospel.

På senare år har jag dock upptäckt att det faktiskt finns en hel del Jägersronostalgiker, inte minst här NWT.

Det händer med ojämna mellanrum att vi Jägersronördar bara slänger ut en fråga i farten, typ: Gul femåring? Vi med hästminne svarar snabbt: Rigel.

En annan dag kan det vara: Blå tvååring? Svar: Caruso.

Det handlas med Jägersro på bland annat Tradera. Såg nyligen ett bud på 5 188 kronor.

Så mycket Jägersronostalgiker, att jag hänger med i den galoppen, är jag dock inte.