2015-11-07 06:00

2015-11-07 06:00

Att det ska vara så svårt att handla rätt

KRÖNIKA

Återigen ekar det tomt i kylskåpet därhemma. Jag skattar mig lycklig som lever i ett land där jag bara har att gå till matbutiken och handla livets nödtorft (choklad mm). Jag har förmånen att kunna välja och vraka i västvärldens dignande utbud. Med detta följer ett ansvar.

Det är så mycket man ska tänka på för att det ska bli rätt; Är det säsong för grönsakerna? Är de närodlade? Hur påverkar köttfärsen klimatet?

Man ska också vara noga med att undvika genmanipulerad föda och bekämpningsmedel, tungmetaller och annat elände. Ska de vita bönorna serveras med lite extra Bisfenol A? Socker är vår tids stora skurk. Och den som låter halv- och helfabrikat slinka ned i kundvagnen anses som både lat och okunnig. Helst ska du ha pengar, tid, kunskap och ork att laga bra mat från grunden med rena, hälsosamma och ekologiska råvaror.

Det råder en ny medvetenhet kring mat, samtidigt som nya rädslor dyker upp. Får man cancer av prinskorv? osv.

Min ateljé ligger i ett område där det bor välutbildade, politiskt intresserade och miljömedvetna människor, många i 30-40-årsåldern. Det märks på kvartersbutikens sortiment. Priserna är lite högre och där finns ett stort urval rättvisemärkt och ekologiskt.

Jag undviker att handla där. Dels för att det är så dyrt, men också för att jag alltid får så dåligt samvete de gånger plånboken inte tillåter att alla inköp är ekologiska. Och när vi tänkt laga någon kötträtt därhemma, trots att jorden går under om vi inte drastiskt minskar vår köttkonsumtion (ja inte bara jag och sambon alltså, utan alla).

Jag tycker mig känna dömande blickar från övriga kunder. Smusslar ned pommes frites-påsen under några ekologiska morötter. Den färdiga bearnaisesåsen som innehåller fler konserveringsämnen och e-nummer än Lenins lik, lägger jag rodnande på kundbandet. Killen efter mig i kön har sådana där jobbar med grafisk formgivning/reklam-glasögonbågar, helskägg och mössa och han tittar med avsmak på mina inköp.

Demonstrativt drämmer han en varuavskiljare mellan mina dåliga grejer och hans ekologiska tofu, quinoa och groddar. Han ser ut som en som alltid ger sina barn nyttig mat och aldrig har särskilt roligt.

Jag vill försvara mig inför honom. Jo, jag vet hur man borde handla rätt. Jag bara låter bli idag. För att jag inte är perfekt, för att jag inte alltid orkar ta ansvar för min konsumtion och dess följder. För att jag är mänsklig.

Så lovar jag mig själv att bli en bättre människa imorgon. Det vinner både min hälsa och miljön på. Jag låter det bli min morot. En obesprutad sådan.

Det är så mycket man ska tänka på för att det ska bli rätt; Är det säsong för grönsakerna? Är de närodlade? Hur påverkar köttfärsen klimatet?

Man ska också vara noga med att undvika genmanipulerad föda och bekämpningsmedel, tungmetaller och annat elände. Ska de vita bönorna serveras med lite extra Bisfenol A? Socker är vår tids stora skurk. Och den som låter halv- och helfabrikat slinka ned i kundvagnen anses som både lat och okunnig. Helst ska du ha pengar, tid, kunskap och ork att laga bra mat från grunden med rena, hälsosamma och ekologiska råvaror.

Det råder en ny medvetenhet kring mat, samtidigt som nya rädslor dyker upp. Får man cancer av prinskorv? osv.

Min ateljé ligger i ett område där det bor välutbildade, politiskt intresserade och miljömedvetna människor, många i 30-40-årsåldern. Det märks på kvartersbutikens sortiment. Priserna är lite högre och där finns ett stort urval rättvisemärkt och ekologiskt.

Jag undviker att handla där. Dels för att det är så dyrt, men också för att jag alltid får så dåligt samvete de gånger plånboken inte tillåter att alla inköp är ekologiska. Och när vi tänkt laga någon kötträtt därhemma, trots att jorden går under om vi inte drastiskt minskar vår köttkonsumtion (ja inte bara jag och sambon alltså, utan alla).

Jag tycker mig känna dömande blickar från övriga kunder. Smusslar ned pommes frites-påsen under några ekologiska morötter. Den färdiga bearnaisesåsen som innehåller fler konserveringsämnen och e-nummer än Lenins lik, lägger jag rodnande på kundbandet. Killen efter mig i kön har sådana där jobbar med grafisk formgivning/reklam-glasögonbågar, helskägg och mössa och han tittar med avsmak på mina inköp.

Demonstrativt drämmer han en varuavskiljare mellan mina dåliga grejer och hans ekologiska tofu, quinoa och groddar. Han ser ut som en som alltid ger sina barn nyttig mat och aldrig har särskilt roligt.

Jag vill försvara mig inför honom. Jo, jag vet hur man borde handla rätt. Jag bara låter bli idag. För att jag inte är perfekt, för att jag inte alltid orkar ta ansvar för min konsumtion och dess följder. För att jag är mänsklig.

Så lovar jag mig själv att bli en bättre människa imorgon. Det vinner både min hälsa och miljön på. Jag låter det bli min morot. En obesprutad sådan.