2017-04-22 06:00

2017-04-22 09:29

Sjukt trött på dessa köer

KRÖNIKA

Den svenska sjukvården håller säkert en hög kvalitet i ett internationellt perspektiv.
Når man fram till vårdapparaten brukar omhändertagandet och hjälpen ofta vara bra. Det är min erfarenhet.

Men det gäller just det där att komma fram.

När detta skrivs sitter jag i en ändlös telefonkö för att komma fram till vårdcentralen.

Till att börja med kom jag inte fram över huvud taget. Inte ens telefonkön hade tid med mig. Till slut hamnade jag åtminstone i en kö. Efter 50 minuter i den så tyckte kön att det var så jobbigt att ha mig i luren att den tackade för sig.

Ungefär samma procedur upprepades vid nästa telefontid.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är alla dessa telefonköer och tillhörande knapptryckningar sannolikt mycket kostsamma.

Samtidigt som jag satt i min kö fanns där säkert åtskilliga tusentals svenskar runt om i landet i olika telefonköer, långt i från bara till vårdinrättningar.

Vi lever i en digitaliserad värld. Det är märkligt att vi inte kommit bättre tillrätta med den här problematiken.

Hur klarar sig alla äldre människor i denna telefonködjungel? Det kan inte vara enkelt.

”Det är fortfarande kö, vi arbetar så fort vi kan för att det ska bli din tur”.

Det har jag hört förut vid det här laget.

Jag skriver 2017. Det var förmodligen enklare att komma fram på bakelittelefonens tid, långt innan vi blev digitala.

Ett bra sätt att undvika telefonköer, om det handlar om sjukvård, är naturligtvis att undvika att bli sjuk.

För mig fungerar dessa telefonköer just så att jag anstränger mig extra för att hålla mig frisk, så att jag inte ska behöva landa i köträsket.

Jag vet inte om taktiken är lyckosam. Sett till de senaste månaderna är den i varje fall inte det.

Det har varit den klenaste vinter i mannaminne om jag mäter i antal tränade pass. Det står förkyld på väldigt många dagar i träningsdagboken.

Det känns som jag håller på att beta av de 300 olika förkylningsvirus som finns. En efter en.

Om jag kom fram? Jo, till slut. Sen var det bara att vänta någon vecka på att få komma till läkare. Landstingets tillgänglighet och snabbhet i det här sammanhanget imponerar inte på mig.

Jag ringde en privat vårdgivare, fick svar på fem sekunder, ett bra bemötande och läkartid nästa dag.

Men det gäller just det där att komma fram.

När detta skrivs sitter jag i en ändlös telefonkö för att komma fram till vårdcentralen.

Till att börja med kom jag inte fram över huvud taget. Inte ens telefonkön hade tid med mig. Till slut hamnade jag åtminstone i en kö. Efter 50 minuter i den så tyckte kön att det var så jobbigt att ha mig i luren att den tackade för sig.

Ungefär samma procedur upprepades vid nästa telefontid.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är alla dessa telefonköer och tillhörande knapptryckningar sannolikt mycket kostsamma.

Samtidigt som jag satt i min kö fanns där säkert åtskilliga tusentals svenskar runt om i landet i olika telefonköer, långt i från bara till vårdinrättningar.

Vi lever i en digitaliserad värld. Det är märkligt att vi inte kommit bättre tillrätta med den här problematiken.

Hur klarar sig alla äldre människor i denna telefonködjungel? Det kan inte vara enkelt.

”Det är fortfarande kö, vi arbetar så fort vi kan för att det ska bli din tur”.

Det har jag hört förut vid det här laget.

Jag skriver 2017. Det var förmodligen enklare att komma fram på bakelittelefonens tid, långt innan vi blev digitala.

Ett bra sätt att undvika telefonköer, om det handlar om sjukvård, är naturligtvis att undvika att bli sjuk.

För mig fungerar dessa telefonköer just så att jag anstränger mig extra för att hålla mig frisk, så att jag inte ska behöva landa i köträsket.

Jag vet inte om taktiken är lyckosam. Sett till de senaste månaderna är den i varje fall inte det.

Det har varit den klenaste vinter i mannaminne om jag mäter i antal tränade pass. Det står förkyld på väldigt många dagar i träningsdagboken.

Det känns som jag håller på att beta av de 300 olika förkylningsvirus som finns. En efter en.

Om jag kom fram? Jo, till slut. Sen var det bara att vänta någon vecka på att få komma till läkare. Landstingets tillgänglighet och snabbhet i det här sammanhanget imponerar inte på mig.

Jag ringde en privat vårdgivare, fick svar på fem sekunder, ett bra bemötande och läkartid nästa dag.