2016-08-27 06:00

2016-08-27 06:00

Efter sommaren – het eller fet?

ÅSA ENELJUNG

Ormar flyr hellre fältet än fäktas. Ändå fick joggingskorna vila på utlandssemestern på grund av en vackert grön jätteorm som slingrade i vägkanten. Förnuft segrar sällan över rädsla. Ormfobi är bara en av många företeelser som kan begränsa ens liv. Alla tar inte itu med det som skrämmer – eller lockar – mest. Tillvaron får rulla på i gamla hjulspår.

Just den här tiden, när augusti tar sina sista andetag, är för många lika löftesrik som en nyårsafton.

Drömmar kan förverkligas. Men förändring kräver mod och tålamod.

Jag minns hur svårt det var att bryta upp från lärarbanan. Trots att jag älskade att jobba med ungdomar skavde en längtan bort i mig. ”Bliv vid din läst”, ”Det räcker med good enough” fick jag höra. Jag lyssnade på min inre röst istället. Gjorde ett vägval som jag aldrig har ångrat.

Något så basalt som att andas på djupet kan lösa upp inre konflikter har jag lärt mig inom yogan. Att kasta all bråte överbord är ett vågspel. Drömmar mår bra av att delas upp i delmål. Detsamma gäller träning och kost. Att etablera en hälsosam vana kräver disciplin i början, sedan flyter det gärna på av sig självt.

Att testa något nytt kan bli ett kärt äventyr.

För några år sedan tänkte jag plugga italienska, men hamnade på en kvällskurs i kinesiska. Fick stipendium och for till Kina. Jättepandorna i Chengdu blev ett minne för livet. Om kinesiska turister dyker upp hemma och plåtar trädgården (har hänt) kan jag åtminstone hälsa på dem.

Skrivande ligger mig betydligt närmare hjärtat än det kinesiska språket.

I somras avnjöt jag en långlunch på Operabaren i Stockholm med en man som har försvarat allt ifrån maffiabossar till styckmördare. Han bor flott på Östermalm med sin sambo. Trots att vi lever i skilda världar är vi själsfränder. Vi möttes på en skrivarkurs i storstaden. Bara jag och en person till får läsa hans manus. Det lär bli succé när debutboken ges ut. Mina texter var de enda som berörde honom på kursen, har han sagt. Tyvärr har jag inte skrivit en enda skönlitterär rad efter 10 januari 2015, när min mamma dog. Det vill jag ändra på.

Fast just nu laddas inför något helt annat. I höst fortsätter jag med skivstång/intervallpass och ska för första gången även leda intensivgympa. Hoppas att det blir kul för motionärerna och att kroppen håller. Jag vill vara skadefri inför träningsresan till Portugal, som en underbar ledarkollega har bokat åt oss. En skön belöning för allt slit.

Vad vore livet utan vänner?

Just den här tiden, när augusti tar sina sista andetag, är för många lika löftesrik som en nyårsafton.

Drömmar kan förverkligas. Men förändring kräver mod och tålamod.

Jag minns hur svårt det var att bryta upp från lärarbanan. Trots att jag älskade att jobba med ungdomar skavde en längtan bort i mig. ”Bliv vid din läst”, ”Det räcker med good enough” fick jag höra. Jag lyssnade på min inre röst istället. Gjorde ett vägval som jag aldrig har ångrat.

Något så basalt som att andas på djupet kan lösa upp inre konflikter har jag lärt mig inom yogan. Att kasta all bråte överbord är ett vågspel. Drömmar mår bra av att delas upp i delmål. Detsamma gäller träning och kost. Att etablera en hälsosam vana kräver disciplin i början, sedan flyter det gärna på av sig självt.

Att testa något nytt kan bli ett kärt äventyr.

För några år sedan tänkte jag plugga italienska, men hamnade på en kvällskurs i kinesiska. Fick stipendium och for till Kina. Jättepandorna i Chengdu blev ett minne för livet. Om kinesiska turister dyker upp hemma och plåtar trädgården (har hänt) kan jag åtminstone hälsa på dem.

Skrivande ligger mig betydligt närmare hjärtat än det kinesiska språket.

I somras avnjöt jag en långlunch på Operabaren i Stockholm med en man som har försvarat allt ifrån maffiabossar till styckmördare. Han bor flott på Östermalm med sin sambo. Trots att vi lever i skilda världar är vi själsfränder. Vi möttes på en skrivarkurs i storstaden. Bara jag och en person till får läsa hans manus. Det lär bli succé när debutboken ges ut. Mina texter var de enda som berörde honom på kursen, har han sagt. Tyvärr har jag inte skrivit en enda skönlitterär rad efter 10 januari 2015, när min mamma dog. Det vill jag ändra på.

Fast just nu laddas inför något helt annat. I höst fortsätter jag med skivstång/intervallpass och ska för första gången även leda intensivgympa. Hoppas att det blir kul för motionärerna och att kroppen håller. Jag vill vara skadefri inför träningsresan till Portugal, som en underbar ledarkollega har bokat åt oss. En skön belöning för allt slit.

Vad vore livet utan vänner?