2016-01-30 06:00

2016-01-30 06:00

När morsan blev rebell

KRÖNIKA

Är du av den nostalgiska sorten? Det är inte jag, tvärtom. På gamla bilder från 80-talet ståtar jag med tuperat hår i en pinsam Carola Häggkvist-permanent och jättelika, pastellfärgade plastörhängen. Been there, done that – let's get over it. Allt var inte bättre förr.

Att bläddra igenom dammiga vinylskivor väcker ändå något inombords. Förr var ens surt förvärvade LP-skivor guld värda. Ljudet och känslan bet sig fast. I dag har vi tillgång till oändligt mycket musik på ett klick. Det som släpps ena dagen känns gammalt redan dagen därpå. Musikdjungeln är ett delikat problem när ett nytt skivstång/intervallpass ska tillverkas. Jag letar ständigt efter låtar som passar övningarna i karaktär och tempo. Musiken ska inspirera och ge träningen en stark totalupplevelse. Nu har jag gjort en tvärvändning och slutat söka efter det allra senaste. Jag har bestämt mig för att satsa fullt ut på 80-talet. David Bowie, Michael Jackson, Eurythmics, Iron Maiden, The Clash, Soft Cell, AC/DC, Yazoo, ABBA och ytterligare ett 40-tal artister ingår i min 80-talscocktail. En motionär frågade försynt om han borde klä sig i 80-talsoutfit på torsdagskvällarna framöver. Tja, varför inte? Kanske lyckas jag själv få tag på ett ledarställ med 30 år på nacken. Kniip á la Susanne Lanefelt uppmanar jag redan till då och då.

Idén väcktes efter en kommentar från en kollega som inte gillar att lyfta skivstänger eller att ägna sig åt högintensiva intervaller: ”Om det vore 80-talsmusik på ett pass skulle till och med jag komma”. Där och då tyckte jag att det vore rätt töntigt – och min 15-åriga dotter befäste farhågorna direkt; ”Mamma, om du ska köra 80-talslåtar slutar jag gå på dina pass. Du har ju jättebra musik nu!”

Det är intressant hur omgivningen kan påverka en människas beslut i helt oväntad riktning.

Jag är en stolt och rebellisk tonårsmamma.

Att bläddra igenom dammiga vinylskivor väcker ändå något inombords. Förr var ens surt förvärvade LP-skivor guld värda. Ljudet och känslan bet sig fast. I dag har vi tillgång till oändligt mycket musik på ett klick. Det som släpps ena dagen känns gammalt redan dagen därpå. Musikdjungeln är ett delikat problem när ett nytt skivstång/intervallpass ska tillverkas. Jag letar ständigt efter låtar som passar övningarna i karaktär och tempo. Musiken ska inspirera och ge träningen en stark totalupplevelse. Nu har jag gjort en tvärvändning och slutat söka efter det allra senaste. Jag har bestämt mig för att satsa fullt ut på 80-talet. David Bowie, Michael Jackson, Eurythmics, Iron Maiden, The Clash, Soft Cell, AC/DC, Yazoo, ABBA och ytterligare ett 40-tal artister ingår i min 80-talscocktail. En motionär frågade försynt om han borde klä sig i 80-talsoutfit på torsdagskvällarna framöver. Tja, varför inte? Kanske lyckas jag själv få tag på ett ledarställ med 30 år på nacken. Kniip á la Susanne Lanefelt uppmanar jag redan till då och då.

Idén väcktes efter en kommentar från en kollega som inte gillar att lyfta skivstänger eller att ägna sig åt högintensiva intervaller: ”Om det vore 80-talsmusik på ett pass skulle till och med jag komma”. Där och då tyckte jag att det vore rätt töntigt – och min 15-åriga dotter befäste farhågorna direkt; ”Mamma, om du ska köra 80-talslåtar slutar jag gå på dina pass. Du har ju jättebra musik nu!”

Det är intressant hur omgivningen kan påverka en människas beslut i helt oväntad riktning.

Jag är en stolt och rebellisk tonårsmamma.