2015-12-05 06:00

2015-12-05 06:00

App för Papphammar

KRÖNIKA

Rynkade ögonbryn, ansträngt leende och blossande röda kinder. Frågan varför som dunkar inombords.

En helt vanlig måndagskväll fick jag infallet att testa ett step-pass på Friskis & Svettis i Karlstad. En välvillig medmotionär gav mig – nybörjaren – tipset att ställa mig längst fram så att jag skulle se bra. Uppvärmningen satt fint. Det här skulle gå kanon!

Ingen skugga får falla på pedagogiske instruktören Christophe Barbier för vad som senare skulle ske. Han visste inte att Papphammar äntrat hans universum. Medan de andra graciöst seglade fram som ur en uppsättning av Svansjön hattade jag vilset runt som den fula ankungen. Hjärnan krympte till en guldfisks storlek när blocken vi kört igenom skulle smältas samman i en grand final. Fötterna blandade ihop höger och vänster, takten tappades bort, jag snubblade. Försökte mörka min oförmåga genom att låtsas hänga med i koreografin. Min elaka tonårsdotter iakttog skrattande spektaklet genom glasdörrarna. Ångrade att jag i oförstånd parkerat mig längst fram, till beskådande för kreti och pleti.

Lika utsatt då som vid min halvtaskigt förberedda intervju med JH Engström. Den prisbelönte fotografen visade en bok med nakna sexbilder på sig själv och sambon medan han – säkert road! – betraktade reaktionen.

Var finns appen för en generad Papphammar när den behövs?

I skrivande stund har jag just lärt mig att göra webb-tv och lekt tv-reporter. Inte ett helt okänt kapitel. För över ett decennium sedan ringde en avlägsen släkting i Göteborg rörande ett ”kul nyhetsinslag om UFO:n i TV4 där reportern gick upp i rök på slutet”. Min pinsammaste ståuppa någonsin hade sänts över hela landet.

Det fina i kråksången är att man kan roa andra när man gör bort sig. En nog så god anledning att ge det där proffsiga step-passet fler chanser.

En helt vanlig måndagskväll fick jag infallet att testa ett step-pass på Friskis & Svettis i Karlstad. En välvillig medmotionär gav mig – nybörjaren – tipset att ställa mig längst fram så att jag skulle se bra. Uppvärmningen satt fint. Det här skulle gå kanon!

Ingen skugga får falla på pedagogiske instruktören Christophe Barbier för vad som senare skulle ske. Han visste inte att Papphammar äntrat hans universum. Medan de andra graciöst seglade fram som ur en uppsättning av Svansjön hattade jag vilset runt som den fula ankungen. Hjärnan krympte till en guldfisks storlek när blocken vi kört igenom skulle smältas samman i en grand final. Fötterna blandade ihop höger och vänster, takten tappades bort, jag snubblade. Försökte mörka min oförmåga genom att låtsas hänga med i koreografin. Min elaka tonårsdotter iakttog skrattande spektaklet genom glasdörrarna. Ångrade att jag i oförstånd parkerat mig längst fram, till beskådande för kreti och pleti.

Lika utsatt då som vid min halvtaskigt förberedda intervju med JH Engström. Den prisbelönte fotografen visade en bok med nakna sexbilder på sig själv och sambon medan han – säkert road! – betraktade reaktionen.

Var finns appen för en generad Papphammar när den behövs?

I skrivande stund har jag just lärt mig att göra webb-tv och lekt tv-reporter. Inte ett helt okänt kapitel. För över ett decennium sedan ringde en avlägsen släkting i Göteborg rörande ett ”kul nyhetsinslag om UFO:n i TV4 där reportern gick upp i rök på slutet”. Min pinsammaste ståuppa någonsin hade sänts över hela landet.

Det fina i kråksången är att man kan roa andra när man gör bort sig. En nog så god anledning att ge det där proffsiga step-passet fler chanser.