2017-04-01 06:00

2017-04-01 06:00

Vännen som blivit min idol

KRÖNIKA

På Hannäsbanan i Kil, det var där vi möttes första gången. Jag var 13 år och i lånade tävlingskläder debuterade jag på tävlingsbanan med islandshästen Nupur. Det gick rätt bra om jag minns rätt, även om hon nog slog oss redan då.

Jag pratar om en av mina bästa vänner, hon som redan som 13-åring hade den där extra förmågan att kommunicera med hästen hon satt på. Hon som har jobbat sig till toppen och aldrig tagit något för givet. Mockat otaliga boxar, käkat grus när kommunikationen gått snett och har så många timmar i sadeln att jag inte ens vågar räkna på det. Hon har verkligen visat vad resultatet av hårt arbete och talang kan bli.

Ett hästintresse som utvecklats till något alldeles speciellt, någon som gett många både gåshud, tårar i ögonen och ett viss mått av avund.

Jag har fått erfara alla tre:

1. Gåshud av det samspel som hon gång på gång visar upp oavsett vilken häst hon sitter på. Och nöjdheten som syns i hennes hästars ögon när de ger allt för sin ryttare.

2. Tårar i ögonen när hon ridit hem stora mästerskapsmedaljer på ett sätt där kärleken till både hästen och sporten aldrig gått att ta miste på.

3. Avund att någon kan få ridning att se så okomplicerat och enkelt ut.

Hennes tajming och kontroll över hur och när hjälperna ska komma är otroliga. Resultatet av det är hästar som ser ut att älska sin ryttare lika mycket som hon älskar sina hästar.

I dag är hon mer än bara en av mina bästa vänner, hon är en av mina största förebilder inom ridsporten. Så jag vill bara passa på att säga tack för allt du lär mig och andra ryttare. Tack Josefin Birkebro, i dag landslagsryttare på islandshäst, för att du lärt mig att det inte finns några genvägar till att få det svåra att se enkelt ut.

Jag pratar om en av mina bästa vänner, hon som redan som 13-åring hade den där extra förmågan att kommunicera med hästen hon satt på. Hon som har jobbat sig till toppen och aldrig tagit något för givet. Mockat otaliga boxar, käkat grus när kommunikationen gått snett och har så många timmar i sadeln att jag inte ens vågar räkna på det. Hon har verkligen visat vad resultatet av hårt arbete och talang kan bli.

Ett hästintresse som utvecklats till något alldeles speciellt, någon som gett många både gåshud, tårar i ögonen och ett viss mått av avund.

Jag har fått erfara alla tre:

1. Gåshud av det samspel som hon gång på gång visar upp oavsett vilken häst hon sitter på. Och nöjdheten som syns i hennes hästars ögon när de ger allt för sin ryttare.

2. Tårar i ögonen när hon ridit hem stora mästerskapsmedaljer på ett sätt där kärleken till både hästen och sporten aldrig gått att ta miste på.

3. Avund att någon kan få ridning att se så okomplicerat och enkelt ut.

Hennes tajming och kontroll över hur och när hjälperna ska komma är otroliga. Resultatet av det är hästar som ser ut att älska sin ryttare lika mycket som hon älskar sina hästar.

I dag är hon mer än bara en av mina bästa vänner, hon är en av mina största förebilder inom ridsporten. Så jag vill bara passa på att säga tack för allt du lär mig och andra ryttare. Tack Josefin Birkebro, i dag landslagsryttare på islandshäst, för att du lärt mig att det inte finns några genvägar till att få det svåra att se enkelt ut.

  • Victoria Österberg