2015-12-05 06:00

2015-12-10 14:03

Till dig sadeltjuv

KRÖNIKA: JONNA SÄLL

Under natten till fredag bröt du dig in i vår sadelkammare. Det var andra gången inom loppet av ett år, kanske var det du som gjorde det förra gången också? Hur som helst verkar du kunna din sak – säkerhetsdörr och fönstergaller var inget hinder för dig.

Väl inne i sadelkammaren plockade du träns, sadlar och annan utrustning. Du visste vad du letade efter och lämnade inte mycket kvar. Sammanlagt fick du med dig sadlar för hundratusentals kronor, så grattis till dig, jag gissar att du ser det som en lyckad kupp.

Den tävlingsryttare som har hand om vårt stall fick sig en chock när hon skulle fodra på fredagsmorgonen. Du hade fått med dig alla hennes fina hoppsadlar och hon har nu inte möjlighet att träna.

Jag vet inte vad du har för bild av oss hästägare, och jag vet inte om du har några Robin Hood-motiv? Kanske tänker du att du tar från de rika och ger till de fattiga?

I sådana fall kan jag berätta för dig att du är helt ute och cyklar. Att vara hästägare är långtifrån glamouröst och innebär inte att man har en massa pengar över på banken. Det är snarare tvärtom. Det finns en bild som har spridits på nätet det senaste året, det är en bild på en häst med texten: Teach your child to love a horse and they will never have money to buy drugs. Denna bild ligger närmare verkligheten.

De flesta som håller på med ridsport jobbar hårt för att få ihop pengar för att kunna fortsätta att utöva sin hobby. Och majoriteten av de extrapengar som uppstår efter räkningarna är betalda läggs på hästen. Bra utrustning behövs för att hästen ska kunna prestera och må bra.

Problemet är att efter en stöld som din i fredags så är det många ryttare som inte har råd att köpa en liknande sadel de hade innan.

När vår dressyrtränare dök upp i stallet för att hålla lektion i fredags eftermiddag var det många sorgsna miner. Majoriteten av de som skulle ha varit med och tränat, många duktiga ponnyryttare, kunde inte delta. Det handlar om unga, målmedvetna ryttare som lägger ner tid och arbete för att kunna få hålla på med sin hobby och satsa. Men i fredags blev det ingen träning, och antagligen inte nästa fredag heller – deras utrustning har ju du lagt beslag på!

Det enda jag egentligen vill säga är att: Snälla, släpp tanken på dollartecknen och tänk i stället på hur alla de barn, ungdomar och vuxna som slitit hårt för att skramla ihop till sin ridutrustning drabbas.

Under natten till fredag bröt du dig in i vår sadelkammare. Det var andra gången inom loppet av ett år, kanske var det du som gjorde det förra gången också? Hur som helst verkar du kunna din sak – säkerhetsdörr och fönstergaller var inget hinder för dig.

Väl inne i sadelkammaren plockade du träns, sadlar och annan utrustning. Du visste vad du letade efter och lämnade inte mycket kvar. Sammanlagt fick du med dig sadlar för hundratusentals kronor, så grattis till dig, jag gissar att du ser det som en lyckad kupp.

Den tävlingsryttare som har hand om vårt stall fick sig en chock när hon skulle fodra på fredagsmorgonen. Du hade fått med dig alla hennes fina hoppsadlar och hon har nu inte möjlighet att träna.

Jag vet inte vad du har för bild av oss hästägare, och jag vet inte om du har några Robin Hood-motiv? Kanske tänker du att du tar från de rika och ger till de fattiga?

I sådana fall kan jag berätta för dig att du är helt ute och cyklar. Att vara hästägare är långtifrån glamouröst och innebär inte att man har en massa pengar över på banken. Det är snarare tvärtom. Det finns en bild som har spridits på nätet det senaste året, det är en bild på en häst med texten: Teach your child to love a horse and they will never have money to buy drugs. Denna bild ligger närmare verkligheten.

De flesta som håller på med ridsport jobbar hårt för att få ihop pengar för att kunna fortsätta att utöva sin hobby. Och majoriteten av de extrapengar som uppstår efter räkningarna är betalda läggs på hästen. Bra utrustning behövs för att hästen ska kunna prestera och må bra.

Problemet är att efter en stöld som din i fredags så är det många ryttare som inte har råd att köpa en liknande sadel de hade innan.

När vår dressyrtränare dök upp i stallet för att hålla lektion i fredags eftermiddag var det många sorgsna miner. Majoriteten av de som skulle ha varit med och tränat, många duktiga ponnyryttare, kunde inte delta. Det handlar om unga, målmedvetna ryttare som lägger ner tid och arbete för att kunna få hålla på med sin hobby och satsa. Men i fredags blev det ingen träning, och antagligen inte nästa fredag heller – deras utrustning har ju du lagt beslag på!

Det enda jag egentligen vill säga är att: Snälla, släpp tanken på dollartecknen och tänk i stället på hur alla de barn, ungdomar och vuxna som slitit hårt för att skramla ihop till sin ridutrustning drabbas.