2017-03-25 06:00

2017-03-26 17:13

Ekorren kommer med ljus och värme

DÄGGDJUR: Nu byter ekorren pälsen

Tjälen släpper nu taget om marken och vindarna blir ljummare. Då dyker ekorren fram från ingenstans. Under hela den mörka vintern har den varit frånvarande och hållit sig utom synhåll.

När ljuset är vassare och dagarna längre än nätterna står vårtecknen på rad. Flyttfåglarna anländer en efter en från sina vinterkvarter söderöver. Även ekorren verkar nu ha fått vårkänslor när den plötsligt kommer skuttande från skogskanten.

Tillsammans med bofinkar, grönsiskor, koltrastar och ett par stenknäckar tar den för sig av vad nötväckan sprätter till marken vid fågelbordet. Solrosfrön och någon kvarglömd jordnöt verkar vara det som föranleder besöket i trädgården.

Men var har kurre sina vinterkvarter? Jo, det är främst i barrskogen som den håller till. Där är grankottar den viktigaste födan under vintern men senare under året äter den det mesta som växtdelar och svamp. Dock inte småfåglar och ägg som är en vanlig uppfattning.

Är vintern sträng med busväder kan den ligga flera dagar i sitt bo och vänta in bättre tider. När vindarna viner med snö är den tjocka och ludna svansen effektivt värmande. Fram på vårkanten när dagarna blir längre kommer den gärna och oftare fram till bebyggelsen från närliggande barrskog. Oftast ser man ekorren på morgonen och i kvällningen innan det skymmer.

Ekorren är tillsammans med igelkotten, de däggdjuren i Sverige som det är lättast att komma nära. Det finns många exempel på att ekorren kan blir ganska så tam och kan äta ur handen. Det är en av orsakerna till varför den är ett välkänt och omtyckt djur, inte minst hos barnen.

I många barnvisor och sagoberättelser finns kurre med och populariteten beror främst på att den är så spridd i landet samt gärna kommer fram till bebyggelse. Det är bara i fjällkedjan som ekorren saknas.

Honan föder minst två kullar per år med varierande antal ungar. Den första kullen i år har normalt redan sett dagen ljus, och efter några få månader är det dags för kull nummer två och senare kanske en tredje kull.

Ekorren finns även i övriga Europa men konkurrerar om livsutrymmet i Italien och Storbritannien med grå ekorre som är inplanterad från Nordamerika. Där båda arterna finns är det nästan alltid den till storleken större gråa ekorren som drar det längsta strået.

I vårt land är det ännu så länge trafiken, rovdjur och rovfåglar som är det största farorna för den gulliga gnagaren.

När ljuset är vassare och dagarna längre än nätterna står vårtecknen på rad. Flyttfåglarna anländer en efter en från sina vinterkvarter söderöver. Även ekorren verkar nu ha fått vårkänslor när den plötsligt kommer skuttande från skogskanten.

Tillsammans med bofinkar, grönsiskor, koltrastar och ett par stenknäckar tar den för sig av vad nötväckan sprätter till marken vid fågelbordet. Solrosfrön och någon kvarglömd jordnöt verkar vara det som föranleder besöket i trädgården.

Men var har kurre sina vinterkvarter? Jo, det är främst i barrskogen som den håller till. Där är grankottar den viktigaste födan under vintern men senare under året äter den det mesta som växtdelar och svamp. Dock inte småfåglar och ägg som är en vanlig uppfattning.

Är vintern sträng med busväder kan den ligga flera dagar i sitt bo och vänta in bättre tider. När vindarna viner med snö är den tjocka och ludna svansen effektivt värmande. Fram på vårkanten när dagarna blir längre kommer den gärna och oftare fram till bebyggelsen från närliggande barrskog. Oftast ser man ekorren på morgonen och i kvällningen innan det skymmer.

Ekorren är tillsammans med igelkotten, de däggdjuren i Sverige som det är lättast att komma nära. Det finns många exempel på att ekorren kan blir ganska så tam och kan äta ur handen. Det är en av orsakerna till varför den är ett välkänt och omtyckt djur, inte minst hos barnen.

I många barnvisor och sagoberättelser finns kurre med och populariteten beror främst på att den är så spridd i landet samt gärna kommer fram till bebyggelse. Det är bara i fjällkedjan som ekorren saknas.

Honan föder minst två kullar per år med varierande antal ungar. Den första kullen i år har normalt redan sett dagen ljus, och efter några få månader är det dags för kull nummer två och senare kanske en tredje kull.

Ekorren finns även i övriga Europa men konkurrerar om livsutrymmet i Italien och Storbritannien med grå ekorre som är inplanterad från Nordamerika. Där båda arterna finns är det nästan alltid den till storleken större gråa ekorren som drar det längsta strået.

I vårt land är det ännu så länge trafiken, rovdjur och rovfåglar som är det största farorna för den gulliga gnagaren.