2016-10-08 06:00

2016-10-08 06:00

Listig och nyfiken på ständigt sök efter mat

FAUNA: Rödräven är vårt vanligaste rovdjur

Plötsligt står den bara där i skogskanten, räven. Travar snart vidare i sakta fart med nos och öron inställda på mat.
Nyfiket stannar den till då och då innan den försvinner bland riset.

En frisk räv med tjock och yvig svans är ett vackert djur. Är de inte så rädda och låter sig studeras på skapligt nära håll är de också roliga att följa.

Räven har en stor anpassningsförmåga och trivs i nästan alla miljöer. Den kan dyka upp nästan var som helst. I städernas bullriga miljö, i storskogens tystnad, i villaträdgårdarnas rofyllda kvarter eller kring industriernas larm och rök, där kan man stöta på rävar. Främst nattetid.

Rödräven som den numera kallas, är också mycket påhittig och har en stor förmåga att hitta mat. Det har gjort den till en allätare. Främst på menyn är smågnagare som sorkar och möss. Men rovdjur som den är tar den gärna fåglar, harungar och ibland rådjurskid. Tryter rovdjursmaten tar den gärna söta bär, så rönnbären är för sura som ordspråket säger.

Ensamvarg

I städerna är det ofta soptipparnas avfall som lockar, men tipparna håller på att försvinna. Men den hittar mat ändå.

Trots att räven är ett hunddjur lever den oftast ensam i sitt revir förutom när det finns ungar i lyan som ska fostras och födas. I och i kring boet är familj och flockkänslan stark.

I början på 1970-talet smittades rävstammen av en parasit som kallas rävskabb. Rävarna tappade pälsen på bakkroppen och den vanligtvis yviga svansen blev helt kal. Skabben ledde oftast till en lång och plågsam död. Man beräknar att upp till 80 procent av stammen dog under tjugo år fram till början på 1990-talet. Sedan dess har rävstammen återhämtat sig och skabben delvis försvunnit.

Några kan vara resistenta

Men sjukdomen är inte helt borta och antalet smittade rävar går upp och ner. Den finns dock indikationer på att delar av stammen har blivit resistenta mot rävskabb.

Räven bildar familj i början på året och hittar oftast ett övergivet grävlinggryt där den föder upp sina ungar på försommaren. Vid grytet gräver den nya reservutgångar till barnkammaren för att vara säker på att kunna fly undan en icke välkommen gäst.

När snön fallen är det intressant och spännande att följa rävens nattliga rörelser på nysnön. Oftast går den mycket rakt med samma spårlängd meter efter meter.

En frisk räv med tjock och yvig svans är ett vackert djur. Är de inte så rädda och låter sig studeras på skapligt nära håll är de också roliga att följa.

Räven har en stor anpassningsförmåga och trivs i nästan alla miljöer. Den kan dyka upp nästan var som helst. I städernas bullriga miljö, i storskogens tystnad, i villaträdgårdarnas rofyllda kvarter eller kring industriernas larm och rök, där kan man stöta på rävar. Främst nattetid.

Rödräven som den numera kallas, är också mycket påhittig och har en stor förmåga att hitta mat. Det har gjort den till en allätare. Främst på menyn är smågnagare som sorkar och möss. Men rovdjur som den är tar den gärna fåglar, harungar och ibland rådjurskid. Tryter rovdjursmaten tar den gärna söta bär, så rönnbären är för sura som ordspråket säger.

Ensamvarg

I städerna är det ofta soptipparnas avfall som lockar, men tipparna håller på att försvinna. Men den hittar mat ändå.

Trots att räven är ett hunddjur lever den oftast ensam i sitt revir förutom när det finns ungar i lyan som ska fostras och födas. I och i kring boet är familj och flockkänslan stark.

I början på 1970-talet smittades rävstammen av en parasit som kallas rävskabb. Rävarna tappade pälsen på bakkroppen och den vanligtvis yviga svansen blev helt kal. Skabben ledde oftast till en lång och plågsam död. Man beräknar att upp till 80 procent av stammen dog under tjugo år fram till början på 1990-talet. Sedan dess har rävstammen återhämtat sig och skabben delvis försvunnit.

Några kan vara resistenta

Men sjukdomen är inte helt borta och antalet smittade rävar går upp och ner. Den finns dock indikationer på att delar av stammen har blivit resistenta mot rävskabb.

Räven bildar familj i början på året och hittar oftast ett övergivet grävlinggryt där den föder upp sina ungar på försommaren. Vid grytet gräver den nya reservutgångar till barnkammaren för att vara säker på att kunna fly undan en icke välkommen gäst.

När snön fallen är det intressant och spännande att följa rävens nattliga rörelser på nysnön. Oftast går den mycket rakt med samma spårlängd meter efter meter.