På pass. Carina Olsson tycker om allt som har med jakten att göra från att bygga torn och röja pass till att stödfodra på vintern. Själva skjutandet blir "en välkommen bonus som fyller frysen". Foto: Mikael Lindblom
Jakt – mer än bara "skjuting"
MIN PASSION: Älg och hund
För Carina Olsson är älgjakten inget som pågår en enda intensiv vecka varje höst.
Den är ett intresse – ja en sann passion! – som hon odlar året runt.
Den är ett intresse – ja en sann passion! – som hon odlar året runt.
Publicerad: 2012-09-30 11:00
;)
Den tiotaggade kronan har Carina Olsson sparat som minne av den störta älg hon skjutit.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Hundar är ett annat stort intresse och just nu bor elva hundar på gården bland andra de här två strävhåriga taxarna.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Hundens halsband har en sändare så att det med gps:en går att se precis var den befinner sig.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Med komradion håller jägarna kontakt med varandra.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Tre höstveckor varje år är det jakt som gäller för Carina Olsson.
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
;)
Foto: Mikael Lindblom [Förstora]
Carina var en liten jäntunge på sex, sju år, när hon följde med pappa och morfar på sin första jakt.
– Vi bodde på samma gård i Borgvik och pappa och morfar jagade ihop.
Då var det småviltsjakt med drever.
Nu är det småviltsjakt med tax och älgjakt med jämthund.
– Men hare är inget för mig – de är för små! säger hon och skrattar.
Men tidigt förstod Carina att det här med jakt – det var hennes grej.
– Det är så avkopplande och roligt att vara i skogen tillsammans med hundarna, säger hon enkelt.
Drömställe
Carina och hennes man Stefan delar sitt jaktintresse. För fem år sedan hittade de ett ställe som passade dem perfekt.
För att komma till deras hus i Barkerud utanför Grums måste man åka en bra bit på småvägar. Sista biten är det grusväg. Där den slutar står Olssons gula trähus.
– Jag älskar att bo så här! säger Carina.
På åkrarna framför poolen betar två knubbiga ponnyer. Och på en liten höjd snett framför huset ligger hundarnas rastgårdar.
Det hörs!
Familjen Olsson driver kennel och de elva hundarna turas om att bo i huset.
I dag är det två hannoveranare och lilla strävhårstaxen Gun-Britt – nybliven utställningschampion – som åtnjuter det privilegiet.
De hälsar vänligt och artigt men inte översvallande.
Jakthundar kan också vara väluppfostrade!
Vårdar viltet
För Carina är jakten så mycket mer än själva ”skjutinga”.
Den är verkligen en livsstil som präglar hela hennes vardag.
– Man gör det man kan för att ta hand om de vilda djuren året runt. Det har pappa lärt mig. En riktig jägare är intresserad av allt – inte bara ”kötthämtning” som vi brukar säga.
Det kan handla om att bygga torn, röja pass, odla en viltåker för älg och rådjur, stödfodra, ploga så att djuren kommer åt maten eller fälla aspar till älgarna.
Själva skjutandet, däremot, är för Carina mer en välkommen bonus som dessutom ger mat på bordet och fyller frysboxen.
Men hur går det egentligen ihop, detta att värna om de vilda djuren – och att skjuta dem?
Carina ser ingen motsättning:
– Djuren i skogen har haft ett bra liv, fått äta vad de har velat, inte tvingats i en massa konstiga saker som köttmjöl eller antibiotika. De har ingen aning om vad som ska hända dem. Så skulle jag vilja dö själv! säger hon.
Och i själva skottsituationen är det, säger hon, som om en instinkt träder in.
– Man får ett bra skottläge och man tänker ”mat”.
Tränar hundarna
Carina är noga med att hålla sina hundar i god kondition.
Året runt – inte bara när det är jaktdags.
– Då håller de sig friskare längre, säger hon.
När det råder koppeltvång blir det promenader och cykelturer.
När koppeltvånget upphör kan hon äntligen ge sig ut och jaktträna.
– Man kan väl säga att jag motionerar älgarna och rådjuren häromkring! skojar hon.
För även om en bra älghund har mycket av jakten i generna så måste den tränas för att bli riktigt bra.
När man ”jagar in” en hund gäller det att veta var älgarna trivs.
Kanske i grannens havreåker? Eller på det färska hygget?
– Sedan går man tills man ser färska älgspår. Då släpper man hunden, säger Carina.
”Tätt och sövande”
Om allt går enligt plan ska hunden efter ett tag hitta älgen och ställa den med ett skall som ska vara ”tätt och sövande”.
– Det finns till och med älgar som går och lägger sig medan hunden – om den är lugn - cirklar runt älgen och skäller.
Vilket märkligt samspel mellan jägare och jagad!
Unghundar passar hon också på att träna när en älg redan skjutits. Hunden får sedan spåra sig fram till den skjutna älgen:
– På så sätt lär den sig spåra rätt vilt och så får den ”lyckas” med sitt arbete och får massor med beröm för det, säger Carina.
Carina är med i tre älgjaktlag i Värmland.
Det blir tre veckors jakt varje höst; långa sommarsemestrar är inget för en jägare!
– Förra året sköt jag tre tjurar och det är ganska bra, säger Carina.
Hon jagar med både löshund och hunden i band och en av hennes två jämttikar är något så ovanligt som ”ledhundschampion”.
Att jaga med hund i koppel har sina fördelar.
Dels fungerar hunden bra i eftersök – när man ska leta efter skadskjutet eller påkört vilt.
– Men det kan också vara bra på små marker mellan två vägar där man inte vill släppa en hund, säger Carina.
Vill inte provocera
Och så är det förstås det där med vargen...
Carina står stadig i vargfrågan och tycker inte om extremåsikter vare sig åt ena eller andra hållet.
Men nej, hon vill inte ha skogen full av vargar.
– Jag har hundar och djur och det är mitt intresse. Och det klart jag ibland tänker att ”det här kanske är min sista jämthund”, konstaterar hon.
För att ha jämthund enbart som sällskap vore inte rätt mot hunden, tycker hon.
Och att jaga i vargrevir – nej det vill hon inte.
Själv har hon aldrig förlorat en jakthund åt vargen. Däremot blev en av hennes favorittaxar ihjälkörd.
– Och det var ju verkligen en chock. Även om man vet om riskerna.
Carina har alltid pejl på sina jakthundar.
– Något annat skulle jag aldrig våga! Då kan man se om den drar ut mot till exempel en vältrafikerad väg och kan försöka få tag på den innan den når dit.
Fakta
Carinas älgskavsgryta
Snabb, lättlagad, mager och mycket uppskattad.
Källa: Skär små tunna "chips" av till exempel grytkött när det är halvfryst. Stek. Stek också ett par gula lökar och ha i grytan. Häll på vatten och buljong så att grytan blir lite simmig. Salta och peppra. Koka i 45-60 minuter. Klart! Servera med potatis, sallad och lingonsylt.
Fakta
Carina Olsson
Ålder: 48 år
Familj: Maken Stefan, barnen Oskar, 18, och Elin, 20. Samt elva hundar: tre hannoveranska viltspårshundar, två jämthundar och sex taxar, strävhåriga och korthårs. Stefan jagar också, men inget av barnen.
Yrke: Jobbar treskift som operatör på Billerud, Gruvön.
Är också: Ordförande i Värmlands kennelklubb. Kommunjägare. Uppfödare sedan 1988 med kennelprefixet Skogsråas, jaktprovsdomare på drev- och viltspårprov. Domare i elitspårprov åt Schweisshundklubben. Och exteriördomare.
Passion: Hundar och jakt!
Källa:
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
....: Nysäters Buss AB
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
