"Vill du lära dig något om livet ska du springa maraton"
MIN PASSION: Per-Anders Ottersten
Det är inte särskilt glamouröst. Ibland gör det ont.
Men Per-Anders Ottersten bara springer och springer.
Och kommer aldrig att sluta älska det.
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
;)
Foto: Anders Hanson [Förstora]
Juldagen 1978, Årjäng: ”Tolv kilometer i lugnt tempo runt Klevarna”.
Per-Anders Ottersten är 17 år och har just plitat ned sin allra första notering i sin allra första löpardagbok.
Nu, 24 år senare, har han samlat hela sitt springande liv i 23 sådana där böcker.
Det är sannerligen en samling han skulle rädda om det började brinna!
Men hans liv som löpare började redan när han var 13 år.
Som så många andra grabbar i den åldern, vid den tiden, drömde han om att bli fotbollsstjärna.
En ny Ove Kindvall.
Ville för mycket
Men en tränare fick upp ögonen för hans lätta steg och styrde in honom på en annan bana.
På löparbanan!
Det var helt rätt tänkt av den där tränaren.
– Jag hade spring i benen redan som barn! säger Per-Anders Ottersten.
Och resultaten kom snabbt när han inte behövde ränna efter en boll.
– Kanske för snabbt.
Han kom tvåa i terräng-SM 1979. Han blev sexa i Lidingöloppet för juniorer samma år.
– Två år ”för ung”.
Och sedan kom skadorna och slog sönder drömmar och planer om en karriär i den yppersta eliten under 1981-82.
Blev maratonman
Men han kom tillbaka och gjorde lumpen vid idrottsplutonen i Karlstad.
Rena träningslägret!
– Det var där jag lade grunden till mina maratonframgångar senare.
1984 debuterade han i Vintermaran i Stockholm.
– Min tränare tyckte att jag skulle satsa på 2.27. ”2.30”, sa jag. Och sprang i mål på 2.24.10, säger Per-Anders.
Självklart minns han tiden!
Är man löparnörd så är man.
Han minns också att han sprang första och andra halvan på exakt samma tid: 1.12.05.
– Och det är jag stolt över. Ofta kör man den ena långsamt och den andra snabbt.
”Fascinerad av löpning”
Men vi ska inte fortsätta att rada upp resultat och tävlingar.
Inte här – detta är ju inga sportsidor!
Vi nöjer oss med att konstatera att Per-Anders fortsatt tävla och än i dag gör det, som ärrad veteran.
Men varför springer han?
Det vill vi gärna veta!
– Jag är fascinerad av löpning. Det är en sån frihet att ge sig ut. Jag kan tänka mig att det är samma känsla som när man åker motorcykel första gången på våren. Fast jag tar mig fram med egen kraft.
Kanske finns det en andlig dimension av löpningen också?
- Man brukar säga att ”vill du vinna lopp ska du springa 100 meter. Vill du lära dig något om livet ska du springa maraton”.
Ja, så mycket älskar han sin löpning att han en gång tog sig en tiomilatur.
– Det var 1993 och jag satt och kollade på ”Oldsberg för närvarande” på tv.
Programmet gick ut på att samla in pengar till välgörande ändamål.
– Och jag började tänka på vad jag skulle kunna göra för att hjälpa till.
Sprang tio mil
De flesta av oss skulle kanske tänka sig att köpa en lott eller skramla med en bössa.
Löparfantasten Per-Anders Ottersten tänkte lite längre.
Eller mycket längre!
Tio mil, en kilometer och 250 meter längre, närmare bestämt.
Han skulle springa från Kil till Årjäng!
En kompis hängde på – efter viss, mycket sund, tvekan.
– När vi kommit till Edsvalla sa han att ”ja du Ottersten, nu har vi bara nio mil kvar!”
Per-Anders langar fram en stencil från bedriften som utfördes den 14 juli 1993: distans, total tid, kilometertid är noggrant noterade.
Livet snabbspolades
Efter drygt 2,5 maratonlopp gick han i mål på Årjängs torg.
Effektiv löptid: 9 timmar, 6 minuter, 44 sekunder.
Tid för mat och massage: 2 timmar, 5 minuter, 36 sekunder. Allt står på den där stencilen.
Löparkompisen bröt efter 6,5 mil med knäproblem.
Men Per-Anders bara fortsatte och fortsatte.
– Någon gång efter sju mil började det hända saker med min kropp. Folk säger att jag grät och skrattade om vartannat, säger Per-Anders.
Samtidigt upplevde han en snabbspolning av sitt eget liv:
– Min födelse, första skoldagen, gamla kompisar, när jag gifte mig.
Vid målgången på Årjängs torg hade flera hundra personer samlats.
Och där stod självaste Thore Skogman och sjöng ”Tiotusen röda rosor”!
– Jag fick en blånagel, en hemorrojd, blommor, mat och ett bad i Årjängs badhus. Men inte ett öre! Däremot samlade vi in in 48 000 kronor till Barncancerfonden.
Längtar till Portugal
Några fler tiomilaturer har det inte blivit. Nu nöjer sig Per-Anders med att springa 13-14 mil i veckan.
Tävlar han blir det i terränglöpning, 10 000 meter på bana eller halvmaraton:
– Jag blev tvåa i Veteran-SM förra året.
Ett drömliv för löparnörden Ottersten skulle vara att flytta till Portugal efter pensioneringen. Där finns värmen som han älskar.
– Och Algarvekusten är ett riktigt löparmekka! säger han.
För att han skulle vara frisk och inte springa finns inte med i livsplanen.
– Jag kommer att dö med löparskorna på!
"Ta det lugnt i början"
Sugen på att börja springa? Per-Anders Ottersten tipsar om hur du ska göra:
Skaffa bra skor! Berätta i affären att du är nybörjare. Skon ska kännas rätt direkt när du provar den. Som en handske!Ta det lugnt i början. Gå en bit, spring en bit och gå igen.Lyssna på din kropp! Spring inte varje dag i början utan nöj dig med ett par gånger i veckan.Skaffa en löparkompis som är ungefär lika bra som du.
Per-Anders Ottersten
Ålder: 50 år (fyller 51 i november)
Bor: Villa i Kil
Familj: Hustru Marianne och barnen Markus, 23, David, 22, Elin, 18. ”Men jag är den enda som är intresserad av löpning”.
Jobb: Fastighetsskötare i Karlstad.
Passion: Löpning
Klubb: IF Göta Karlstad
