Svenskarnas by – mitt ute i ingenstans
UKRAINA: Långt från fotbollsrubrikerna
Men långt från de påkostade förberedelserna inför fotbollsfesten utspelar sig en helt annan historia.
;)
Foto: Bettina Bettenhauser [Förstora]
;)
Foto: Bettina Bettenhauser [Förstora]
;)
Foto: Bettina Bettenhauser [Förstora]
;)
Foto: Bettina Bettenhauser [Förstora]
;)
Foto: Bettina Bettenhauser [Förstora]
;)
Foto: Bettina Bettenhauser [Förstora]
Långt söderut, nästan vid Svarta havet i sydöstra Ukraina, mitt ute i ”ingenstans”, ligger Gammalsvenskby – den svenska koloni där ättlingarna till de svenskar som tvingades hit 1782 bor.
De anlände för exakt 230 år sedan.
Maria Malmas och Elsa Utas är svenskättlingar och har följt varandra livet igenom i den lilla byn långt ute på de ukrainska slättmarkerna.
När de umgås pratar de helst svenska.
Vi är hemma hos svenskättlingen Anna Busch. Hon dukar fram kokta ägg, stekta frikadeller, bröd och chokladkonfekt.
Långt från stan
Gammalsvenskbyn ligger långt från närmaste storstad. Med bil tar det fem timmar att köra hit från hamnstaden Odessa.
Hålen i vägarna är stundtals stora. Ekipage med häst och vagn rullar sakta förbi. Överallt syns vildhundar som lever vind för våg. De planeras att skjutas innan världen kommer på besök i samband med den internationella fotbollsfesten.
Byn ligger i en dalgång. Floden Dnjepr flyter värdigt fram och ramar in raderna av hus med sina jordlotter.
Husen eldas med kol och toaletterna är enkla utedass ute på bakgården. Byborna hoppas på att få gas i byn inom några år.
På gårdsplanen pickar höns, tupp och ankor. Vissa familjer har en gris och en ko. På täpporna växer potatis, morötter, rödkål och andra grönsaker.
Det är självhushållning som gäller.
Privata donationer
– En gång i veckan slår en kringresande marknad upp, där byborna köper kläder och jordbruksförnödenheter. Att storhandla livsmedel som vi i Sverige är vana vid känner man inte till här, berättar Sven Bjerlestam.
Han är lantmästare och bor i trakten sedan flera år tillbaka.
Han besöker regelbundet svenskättlingarna i byn och ser till att den slant som Föreningen Svenskbyborna i Sverige samlar ihop når ättlingarna.
Den ideella föreningen samlar ihop pengarna genom privata donationer.
– Organisationen drogs igång av ättlingarna som kom till Sverige under 20-talet. En söndag håller kyrkorna på Gotland en kollekt där pengarna går till byn, säger Sven.
Dagarna räknade
Dagarna för denna svenska koloni är räknade.
Efter andra världskriget förbjöd det sovjetiska kommuniststyret invånarna att tala något annat är ryska eller ukrainska.
Den yngre generationen hade inte fått tillåtelse att lära sig svenska.
Så i dag är det främst äldre kvinnor som talar språket, och bara runt 25 som talar flytande.
Många av uttrycken är annorlunda. (Se faktaruta)
– Jag är född på tusenniohundradetrettiosjunde året. Min mamma Emma var svensk, min pappa Emil också, säger Maria.
– Jag föddes tusenniohundradetrettionde året, säger Elsa.
Kom till fots
Vi räknar att det är åtta generationer sedan deras förfäder fotvandrade hit.
Maria och Elsa har inga papper som dokumenterar deras förfäders liv här; de flesta privata tillhörigheterna gick förlorade i kriget. Men Maria vet att hennes förfader som anlände hit hette Grace och var fiskare på Dagö.
– Vi pratade alltid svenska hemma, särskilt med mamma, säger hon.
– Maria och jag har varit i Sverige på besök två gånger, berättar Elsa.
Anna läser svenska två timmar i veckan och är en av dem som är så ung att hon växte upp då man officiellt inte fick tala språket.
Många prövningar
Marias och Elsas liv har varit kantat av prövningar. De har överlevt arbetsläger i nazityskland, arbetsläger i Stalins Sibirien och därefter tvångsarbete i sovjetiska kolchoser.
Ändå finns glimten i ögat och skrattet alltid nära.
Jag undrar om de kan några svenska sånger.
Elsa och Maria stämmer upp till sång: psalmen Härlig är jorden. De kan alla verser.
På vintrarna är det glest mellan besöken men på sommarhalvåret gästas svenskbyborna av besök från svenskar två, tre gånger i månaden.
För fyra år sedan var kungen och Silvia här.
– Kungen sa inte direkt något alls. Men Silvia tog sig tid för oss. Hon pratade med alla var för sig och kramade om oss alla, minns Maria.
änn gölander håna - en gul tupp
stjen - stjärna
purka - morot
bien - byn
bixor - byxor
lisse - löss
kropar - blodpalt
kadlettar - köttbullar
prästlar - kex
