2015-12-12 06:00

2015-12-12 06:00

Lita i synnerhet aldrig på Flashback...

KRÖNIKA

Det här var veckan när min lugna tillvaro plötsligt förvandlades till en Flashback-tråd.

Om ni inte vet vad en Flashback-tråd är kan jag berätta att det är sådana som finns på det så kallade Internet och att de normalt handlar om sådana saker som vad en brottsling heter eller om han har några speciella egenheter som intresserar somliga ljusskygga, till exempel ifall han är från Skövde.

De kan också handla om rent och smaskigt sladder.

Jag sökte en gång på en sportjournalistkollega i tv och fick mig rakt uppkört i mitt oskuldsfulla överjag exakt vilka han hade haft sex med den senaste tiden.

Det var i stort sett alla utom hans fru.

Men nu, i december nådens år 2015, blev jag själv en Flashback-tråd.

Jag fick snabbt veta det via diverse mejl och Facebookmess.

Dessutom sms:ade en son och skrev:

Hur känns det att själv bli granskad på Flashback?

 

Aj då, tänkte jag och innan jag hunnit tänka efter hur det kändes fick jag snabbt veta att det plötsligt satt hundratals, ja, kanske tusentals unga män och rotade i gamla arkiv för att kunna ifrågasätta min livsgärning.

Några hade till och med barrikaderat sig i Kungliga bibliotekets källare där man samlar gamla tv-sändningar och radioband. De unga männen, som försakade studier och flickvänner, var en hel armé av privatspanare.

Aj då igen, tänkte jag.

Vad det handlade om i mitt fall visade sig vara att min kanske mest uppskattade livsgärning Floskeltoppen var en bluff.

Särskilt ett inslag; Arne Hegerfors klassiska Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.

Trådens tes var att Arne aldrig sagt så.

När folk ringde svarade jag att citatet var med på en av de allra första Floskeltoppen-listorna 1995 och att den som skickade in den till mig sa att den var från fotbolls-VM 1994.

Nu hade Flashback upptäckt att det var Bo Hansson som refererade den där matchen i VM 1994.

Aj då, som sagt.

Jag svarade när folk ringde att jag dock mindes tydligt att Arne Hegerfors själv bekräftade att han sagt det där vid ett av sina sista tv-framträdanden.

 

Jag antar att det är Kameruns avbytarbänk jag kommer att bli ihågkommen för, sa han lakoniskt men en smula förtjust.

Journalister som ringde mig i veckan lyssnade avvaktande och jag sa att de skulle ringa Arne och fråga själv.

Men är inte han svårt sjuk och typ döende? svarade de skräckslagna unga reportrarna.

Nja, nu ska man inte ta kvällstidningarnas löpsedlar på alltför blodigt allvar när det gäller just Arne Hegerfors hälsa, svarade jag och tillade:

Dessutom är han en fruktansvärt snäll man så ring du.

Arne är verkligen ytterst vänlig. Jag minns särskilt en gång när vi spelade poker ihop i ett TV 3-program och Arne upptäckte att jag knappt kunde ens vad triss var och han hjälpte mig så till den milda grad att jag sen i själva sändningen slog ut honom. All in.

Då såg det onekligen lite mörkt ut på Arnes bänk.

När reportern ringde svarade Arne mycket riktigt och var påtagligt mycket vid liv. Han sa:

Jag är nog ganska säker på att citatet är rätt. De tappade sin 2-0-ledning då England gjorde två mål i snabb takt. Då kom det en bild på bänken då de satt med gamnacke allihopa. Då sade jag det utan att tänka på dubbeltydigheten i det hela.

 

Flashbackspanarna har som mission att avslöja erkända fakta som felaktiga. De är besatta, sa reportern. Jag har hört att de en gång försökte bevisa att månlandningen aldrig inträffat. Det lyckades bara så där, tror jag. Eller att Marie Antoinette inte sagt åt de fattiga Parisborna att äta bakelser när de inte hade råd med bröd. Det lyckades bättre, tror jag.

Om de lyckades med Arne?

Nja, jag tror nog inte det. Jag tycker man ska vara skeptisk till alla i allmänhet. Och jag säger: lita i synnerhet aldrig på Flashback.

PS. Det finns en annan Flashback-tråd om mig också, berättade en son för mig. Den handlar om att jag är gay. Aj då, sa mina söner. Jag kan som någorlunda auktoriserad expert säga att den tråden stämmer inte heller. Tror jag i alla fall. DS.

PPS. Jag håller just nu på att jobba med årets Floskel-toppen. Den kommer snart på den här platsen - exklusivt för NWT. Den blir rolig kan jag utlova. Och hyfsat sann. DS.

Om ni inte vet vad en Flashback-tråd är kan jag berätta att det är sådana som finns på det så kallade Internet och att de normalt handlar om sådana saker som vad en brottsling heter eller om han har några speciella egenheter som intresserar somliga ljusskygga, till exempel ifall han är från Skövde.

De kan också handla om rent och smaskigt sladder.

Jag sökte en gång på en sportjournalistkollega i tv och fick mig rakt uppkört i mitt oskuldsfulla överjag exakt vilka han hade haft sex med den senaste tiden.

Det var i stort sett alla utom hans fru.

Men nu, i december nådens år 2015, blev jag själv en Flashback-tråd.

Jag fick snabbt veta det via diverse mejl och Facebookmess.

Dessutom sms:ade en son och skrev:

Hur känns det att själv bli granskad på Flashback?

 

Aj då, tänkte jag och innan jag hunnit tänka efter hur det kändes fick jag snabbt veta att det plötsligt satt hundratals, ja, kanske tusentals unga män och rotade i gamla arkiv för att kunna ifrågasätta min livsgärning.

Några hade till och med barrikaderat sig i Kungliga bibliotekets källare där man samlar gamla tv-sändningar och radioband. De unga männen, som försakade studier och flickvänner, var en hel armé av privatspanare.

Aj då igen, tänkte jag.

Vad det handlade om i mitt fall visade sig vara att min kanske mest uppskattade livsgärning Floskeltoppen var en bluff.

Särskilt ett inslag; Arne Hegerfors klassiska Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.

Trådens tes var att Arne aldrig sagt så.

När folk ringde svarade jag att citatet var med på en av de allra första Floskeltoppen-listorna 1995 och att den som skickade in den till mig sa att den var från fotbolls-VM 1994.

Nu hade Flashback upptäckt att det var Bo Hansson som refererade den där matchen i VM 1994.

Aj då, som sagt.

Jag svarade när folk ringde att jag dock mindes tydligt att Arne Hegerfors själv bekräftade att han sagt det där vid ett av sina sista tv-framträdanden.

 

Jag antar att det är Kameruns avbytarbänk jag kommer att bli ihågkommen för, sa han lakoniskt men en smula förtjust.

Journalister som ringde mig i veckan lyssnade avvaktande och jag sa att de skulle ringa Arne och fråga själv.

Men är inte han svårt sjuk och typ döende? svarade de skräckslagna unga reportrarna.

Nja, nu ska man inte ta kvällstidningarnas löpsedlar på alltför blodigt allvar när det gäller just Arne Hegerfors hälsa, svarade jag och tillade:

Dessutom är han en fruktansvärt snäll man så ring du.

Arne är verkligen ytterst vänlig. Jag minns särskilt en gång när vi spelade poker ihop i ett TV 3-program och Arne upptäckte att jag knappt kunde ens vad triss var och han hjälpte mig så till den milda grad att jag sen i själva sändningen slog ut honom. All in.

Då såg det onekligen lite mörkt ut på Arnes bänk.

När reportern ringde svarade Arne mycket riktigt och var påtagligt mycket vid liv. Han sa:

Jag är nog ganska säker på att citatet är rätt. De tappade sin 2-0-ledning då England gjorde två mål i snabb takt. Då kom det en bild på bänken då de satt med gamnacke allihopa. Då sade jag det utan att tänka på dubbeltydigheten i det hela.

 

Flashbackspanarna har som mission att avslöja erkända fakta som felaktiga. De är besatta, sa reportern. Jag har hört att de en gång försökte bevisa att månlandningen aldrig inträffat. Det lyckades bara så där, tror jag. Eller att Marie Antoinette inte sagt åt de fattiga Parisborna att äta bakelser när de inte hade råd med bröd. Det lyckades bättre, tror jag.

Om de lyckades med Arne?

Nja, jag tror nog inte det. Jag tycker man ska vara skeptisk till alla i allmänhet. Och jag säger: lita i synnerhet aldrig på Flashback.

PS. Det finns en annan Flashback-tråd om mig också, berättade en son för mig. Den handlar om att jag är gay. Aj då, sa mina söner. Jag kan som någorlunda auktoriserad expert säga att den tråden stämmer inte heller. Tror jag i alla fall. DS.

PPS. Jag håller just nu på att jobba med årets Floskel-toppen. Den kommer snart på den här platsen - exklusivt för NWT. Den blir rolig kan jag utlova. Och hyfsat sann. DS.

  • lasse anrell

VECKANS MUSIK

Att Amanda valde Linda Piras Knäpper mina fingrar som huvudnummer i Idol-finalen visar verkligen på stil, klass och värdighet. Hon vann. Absolut. Överlägset.