2017-09-16 06:00

2017-09-16 06:00

Allt började på Sundstagymnasiet

HELG: Sabina Risholt gör huvudroll på Norrlandsoperan

Det var en lärare på Sundstagymnasiet, Mårten Engdahl, som hjälpte Sabina Bisholt att finna sin röst och tog henne med in i operans värld.
Och där är hon nu. I höst gör Sabina Bisholt från Karlstad den kvinnliga huvudrollen i Norrlandsoperans storslagna uppsättning av Faust. Hon gör Marguerite, kvinnan som dödar sitt lilla barn i passionens vansinne.

Det är en av Norrlandsoperans största produktioner hittills. Med premiär den 5 oktober ska den stora ensemblen med dansare, kör, solister och symfoniorkester berätta om Faust som säljer sin själ till djävulen för evig ungdom och kärlek. Men också om Marguerite, för Norrlandsoperan berättar bådas versioner av den klassiska tragedin.

– Det är en av mina drömroller, säger Sabina Bisholt. Det är ett fint, otroligt tragiskt kvinnoporträtt. Marguerite är en kvinna som är ensam och utsatt i samhället, och hamnar fel. Det är mycket att ta sig an, och sätta sig in i för att gestalta henne på ett trovärdigt sätt. Hon dödar sitt barn, när hon tror att Faust , hennes livs kärlek, aldrig ska komma tillbaka.

Föreställningen är lång, och solisterna har mycket att sjunga.

– Dessutom sjunger vi på franska. Men vi har en fantastisk regissör och vägledare i Eva- Maria Mellby, så jag känner mig trygg. Det är bara fantastiskt roligt att få göra den här rollen, jag är så glad man kan bli.

Stipendiat

Och operahistorien tycks leka tittut i kulisserna. För bara häromveckan sjöng Sabina Bisholt på en konsert, med den legendariska Christina Nilssons smycke om sin hals.

Sabina Bisholt hedrades med Christina Nilsson-stipendiet!

– Det här var en av Christina Nilssons stora roller. Hon blev ”talk of the town” i London.

Christina Nilsson är ju en av de riktigt stora. Hon sjöng för drottning Victoria i London, för Napoleon i Paris. Hennes namn nämns flera gånger i Leo Tolstojs roman Anna Karenina och det finns slående likheter mellan hennes bakgrund och Christine Daaés i Gaston Lerouxs Fantomen på Operan.

Med anledning av stipendiet gav Sabina Bisholt häromveckan flera konserter i Växjö.

– Jag fick ha Christina Nilssons smycke på mig vid en av konserterna. Det var en väldigt speciell känsla.

Sjöng med farfar

Operan är ingen barndomsdröm för Sabina Bisholt.

– Allt började egentligen på Sundstagymnasiet.

Visst har sången, musiken alltid funnits där.

– Min farfar, Birger Olsson, är musiker, dansband, och kan spela många olika instrument. När jag var liten och hälsade på hos farfar i Torsby ropade jag bara hejhej, och sprang direkt ner i källaren där pianot och alla instrumenten var. Och där satt vi sedan, tillsammans, farfar och jag.

– Mormor, Gunvor Nilsson, sjöng väldigt mycket folkvisor när vi var ute och gick eller stod i köket. Hon fick mig att förstå hur man kan berätta en historia med sång.

Föräldrarna är också musikaliska, och Sabina Bisholt fick lära sig spela cello på Kulturskolan och gick i Norrstrandsskolans musikklass.

Men Sabina Bisholt hade egentligen ingen aning om sin begåvning förrän i de sena tonåren.

– När jag sökte till Musikgymnasiet på Sundsta hade jag aldrig sjungit själv. På Norrstrand sjöng vi i kör, det var något helt nytt för mig att jobba med den egna rösten.

Värmlandsoperan

Mötet med musikläraren Mårten Engdahl blev avgörande för hennes liv och yrkesval.

– Han fick mig att upptäcka min röst. Det kändes rätt. Svårt, men helt rätt!

Mårten Engdahl öppnade också dörrarna till operan.

– Det var en helt ny värld för mig, som han öppnade genom att spela skivor och berätta.

Sabina Bisholt glömmer aldrig sin första operaföreställning.

– Vi var på Värmlandsoperan med klassen och såg Hans och Greta. Det var en operaföreställning som gjorde stort intryck på mig.

Sabina Bisholt bor i Stockholm nu, i Tyresö, och har sina arbetsplatser i opera- och konserthus runt om i Europa. Hon är ung och i början på en karriär, och vill sjunga på många olika scener.

– Jag vill arbeta i så många olika operahus som möjligt och med många olika människor. Det ger erfarenhet, och kunskap om yrket och mig själv. Jag vill utvecklas, och fortsätta att utvecklas. Jag kommer aldrig att känna att nu är jag klar, nu stannar jag i det här operahuset.

Men någon dag, om inte alltför länge, hoppas hon få sjunga i det operahus där Hans och Greta ruskade om hennes varelse och lade ut sina kiselstenar mot hennes framtid.

– Det är en dröm jag har, att få spela på hemmaplan. Wermlandsoperan är ett fantastiskt fint operahus, med väldigt trevliga människor, och Värmland och Karlstad kommer alltid att vara hemma för mig.

Det är en av Norrlandsoperans största produktioner hittills. Med premiär den 5 oktober ska den stora ensemblen med dansare, kör, solister och symfoniorkester berätta om Faust som säljer sin själ till djävulen för evig ungdom och kärlek. Men också om Marguerite, för Norrlandsoperan berättar bådas versioner av den klassiska tragedin.

– Det är en av mina drömroller, säger Sabina Bisholt. Det är ett fint, otroligt tragiskt kvinnoporträtt. Marguerite är en kvinna som är ensam och utsatt i samhället, och hamnar fel. Det är mycket att ta sig an, och sätta sig in i för att gestalta henne på ett trovärdigt sätt. Hon dödar sitt barn, när hon tror att Faust , hennes livs kärlek, aldrig ska komma tillbaka.

Föreställningen är lång, och solisterna har mycket att sjunga.

– Dessutom sjunger vi på franska. Men vi har en fantastisk regissör och vägledare i Eva- Maria Mellby, så jag känner mig trygg. Det är bara fantastiskt roligt att få göra den här rollen, jag är så glad man kan bli.

Stipendiat

Och operahistorien tycks leka tittut i kulisserna. För bara häromveckan sjöng Sabina Bisholt på en konsert, med den legendariska Christina Nilssons smycke om sin hals.

Sabina Bisholt hedrades med Christina Nilsson-stipendiet!

– Det här var en av Christina Nilssons stora roller. Hon blev ”talk of the town” i London.

Christina Nilsson är ju en av de riktigt stora. Hon sjöng för drottning Victoria i London, för Napoleon i Paris. Hennes namn nämns flera gånger i Leo Tolstojs roman Anna Karenina och det finns slående likheter mellan hennes bakgrund och Christine Daaés i Gaston Lerouxs Fantomen på Operan.

Med anledning av stipendiet gav Sabina Bisholt häromveckan flera konserter i Växjö.

– Jag fick ha Christina Nilssons smycke på mig vid en av konserterna. Det var en väldigt speciell känsla.

Sjöng med farfar

Operan är ingen barndomsdröm för Sabina Bisholt.

– Allt började egentligen på Sundstagymnasiet.

Visst har sången, musiken alltid funnits där.

– Min farfar, Birger Olsson, är musiker, dansband, och kan spela många olika instrument. När jag var liten och hälsade på hos farfar i Torsby ropade jag bara hejhej, och sprang direkt ner i källaren där pianot och alla instrumenten var. Och där satt vi sedan, tillsammans, farfar och jag.

– Mormor, Gunvor Nilsson, sjöng väldigt mycket folkvisor när vi var ute och gick eller stod i köket. Hon fick mig att förstå hur man kan berätta en historia med sång.

Föräldrarna är också musikaliska, och Sabina Bisholt fick lära sig spela cello på Kulturskolan och gick i Norrstrandsskolans musikklass.

Men Sabina Bisholt hade egentligen ingen aning om sin begåvning förrän i de sena tonåren.

– När jag sökte till Musikgymnasiet på Sundsta hade jag aldrig sjungit själv. På Norrstrand sjöng vi i kör, det var något helt nytt för mig att jobba med den egna rösten.

Värmlandsoperan

Mötet med musikläraren Mårten Engdahl blev avgörande för hennes liv och yrkesval.

– Han fick mig att upptäcka min röst. Det kändes rätt. Svårt, men helt rätt!

Mårten Engdahl öppnade också dörrarna till operan.

– Det var en helt ny värld för mig, som han öppnade genom att spela skivor och berätta.

Sabina Bisholt glömmer aldrig sin första operaföreställning.

– Vi var på Värmlandsoperan med klassen och såg Hans och Greta. Det var en operaföreställning som gjorde stort intryck på mig.

Sabina Bisholt bor i Stockholm nu, i Tyresö, och har sina arbetsplatser i opera- och konserthus runt om i Europa. Hon är ung och i början på en karriär, och vill sjunga på många olika scener.

– Jag vill arbeta i så många olika operahus som möjligt och med många olika människor. Det ger erfarenhet, och kunskap om yrket och mig själv. Jag vill utvecklas, och fortsätta att utvecklas. Jag kommer aldrig att känna att nu är jag klar, nu stannar jag i det här operahuset.

Men någon dag, om inte alltför länge, hoppas hon få sjunga i det operahus där Hans och Greta ruskade om hennes varelse och lade ut sina kiselstenar mot hennes framtid.

– Det är en dröm jag har, att få spela på hemmaplan. Wermlandsoperan är ett fantastiskt fint operahus, med väldigt trevliga människor, och Värmland och Karlstad kommer alltid att vara hemma för mig.

Skivsläpp

I juni spelade Sabina Bisholt in en skiva tillsammans med pianisten Bengt Forsberg och violinisten Cecilia Zilliacus, med Erik Nilsson DB Productions i Västerås konserthus.

Det är musik av Amanda Maier-Röntgen.

Skivan släpps den 6 oktober, dagen efter Faust-premiären.