2017-09-04 09:45

2017-09-04 09:45

De ger röst åt våra glömda mödrar

ARVIKA: Lokalhistorien är full av viktiga kvinnor som fallit i glömska

Nu tänds lägereldarna i Arvika.
Nu samlas kvinnorna och deras berättelser. De som tystnat och försvunnit, de som var med och byggde Arvika men som inte nämns i historieskrivningen eller turistbroschyrerna, de vars namn glöms på varje stadsvandring. Nu ska de låta höra om sig igen på gator och torg.

– Vi vill lyfta fram de berättelser vi tycker inte har berättats, men som är en del av berättelsen om Arvika, säger Helene Karlsson.

Vi söker våra mödrar kallar den feministiska performancegruppen Otalt sitt projekt. Det är Helene Karlsson, bildkonstnär, Sara Falkstad som är poet, pedagog och utbildad arkeolog, Anna Ehnsiö, skådespelare och regissör och Emma Karlsson, bildlärare.

De fick 100 000 kronor till en förstudie av Kulturbryggan och i augusti förra året gav de sig ner i de historiska arkiven.

Som i en deckare

– Det har varit som att leva i en deckare. Vi kunde sitta här en fredagskväll, och söka på nätet, och plötsligt hitta världens grej.

De har letat efter människorna som saknas i historieböckerna.

Vems historia är det som berättas om Arvika? Vems berättas inte? Vilka grupper vandrar osedda genom historien?

– Vi vill väcka frågan, säger Sara Falkstad. Den är inte ställd än.

De kunde hålla på i 20 år till, säger de, men för att fler ska få veta måste de ju hejda sig någonstans och ta med några av alla de glömda och gömda ut till oss andra.

Kvinnors kamp

Och fram träder då en grupp Arvikakvinnor som levde och kämpade för ett bättre samhälle i början på 1900-talet.

De går med varandra och om varandra i engagemang och föreningsliv.

Där har vi Elsa Nordström och Alida Indebetou som satt i stadsfullmäktige redan.... håll i er nu: 1912 (och 1914).

– Kvinnorna gjorde en egen tvärpolitisk lista, säger Helene Karlsson.

– Brita Crona var också med i stadsfullmäktige tidigt, säger Sara Falkstad.

Brita Crona var barnavårdsman i Arvika och barnavårdsinspektris, som satt i skolstyrelsen och fattigvårdsstyrelsen, och barnavårdsnämnden. Författaren Hildur Brettner, född Diexelius startade Arvikakretsen av Fredrika Bremerförbundet, Anna Lindström var med och startade Arvikas första barnkrubba och var ordförande i Föreningen för kvinnors politiska rösträtt.

Flera fotografer dyker också upp i dessa sammanhang: Olga Segerberg, Sofi Dahlman och Amelie Rydberg

– Vi kan inte gå förbi kvinnorna i Rackstadkolonin heller, säger Helene Karlsson. De var politiskt aktiva.

Kan inte säga allt

Helene Karlsson och Sara Falkstad berättar med glöd och värme om människorna vars kamp och livsöden de mött, rörts och upprörts av det senaste året, men det här är svårt. Å ena sidan vill de ju tala högt om dessa glömda gömda men å andra sidan är det ett material de samlat till en konstnärlig process som de befinner sig mitt i, och som kan kantra av en felaktig förväntan, om en kommande publik nu börjar tro att det ska bli någon slags teater om dessa människor vi just pratat om.

För det ska det inte. Det ska bli en performance, ett gränsöverskridande konstverk nästa sommar.

Verket ska utföras på flera olika platser i Arvikas stadskärna vid tre olika tillfällen. Publiken, som inte behöver betala för att ta del av denna performance, vandrar med den genom stan.

– Vi ska ta gatorna tillbaka, säger Helene Karlsson.

Flera konstarter

Verket kommer att bestå av flera olika konstarter, det kommer att ha koreografi, scenografi och manus, och inkludera 30 statister.

– Är det någon som känner att det här vill jag vara med om, jag vill vara statist, så är det bara att höra av sig, säger Helene Karlsson. Det enda som krävs är viss rörlighet.

Det ska också bli en trycksak av något slag.

Ekonomiskt stöd

I juli fick Otalt, i samarbete med kulturföreningen Kolonin, ett genomförandestöd på 710 000 kronor av Kulturbryggan. De har även fått ett kulturbidrag från Region Värmland på 100 000 kronor.

Men projektet är stort och brett. Det handlar om oss här och nu också, om de berättelser vi skapar.

– För vi gör det ju igen och igen, säger Sara Falkstad. Vi gör det med turistbroschyrer och hamnfester och stadsvandringar och seminarier och gatunamn – FYRA gator i Arvika är uppkallade efter kvinnor. Och det är nästan bättre kvinnorepresentation i 1930-talslitteraturen än i turistbroschyrerna.

Därför har Otalt gått ut och intervjuat Arvikakvinnor som de är nyfikna på.

– Vi har ställt tre frågor, samma tre frågor till alla: berätta om dig själv, berätta om din mamma och om en plats i Arvika som betyder något för dig.

Offentliga samtal

I februari bjöd konstnärsgruppen och Kolonin in till ett seminarium om lokalhistoria, kulturarv och normkritik.

– Vi behöver föra det här samtalet i vår stad. Det finns en god vilja, men inte en riktig medvetenhet varje dag om de här frågorna.

I höst arrangeras tre samtalskvällar. Den 26 september är temat Självständig åt alla håll.

– Det handlar om kvinnors engagemang, och roll i politiken och föreningslivet. Vilka kvinnor har möjlighet att engagera sig? Behöver kvinnor separata rum?

Den 17 oktober handlar det om att vara ny i Arvika, och den 9 november om konst och kultur.

Nya lägereldar

– Vi vill skapa nya lägereldar där vi kan samlas, och lyfta fram berättelserna om samtiden, säger Helene Karlsson. Där berättelserna kan leva vidare, och där vi kan prata om vad vi gör med berättelserna som skapas varje dag i Arvika.

– Vi vill lyfta fram de berättelser vi tycker inte har berättats, men som är en del av berättelsen om Arvika, säger Helene Karlsson.

Vi söker våra mödrar kallar den feministiska performancegruppen Otalt sitt projekt. Det är Helene Karlsson, bildkonstnär, Sara Falkstad som är poet, pedagog och utbildad arkeolog, Anna Ehnsiö, skådespelare och regissör och Emma Karlsson, bildlärare.

De fick 100 000 kronor till en förstudie av Kulturbryggan och i augusti förra året gav de sig ner i de historiska arkiven.

Som i en deckare

– Det har varit som att leva i en deckare. Vi kunde sitta här en fredagskväll, och söka på nätet, och plötsligt hitta världens grej.

De har letat efter människorna som saknas i historieböckerna.

Vems historia är det som berättas om Arvika? Vems berättas inte? Vilka grupper vandrar osedda genom historien?

– Vi vill väcka frågan, säger Sara Falkstad. Den är inte ställd än.

De kunde hålla på i 20 år till, säger de, men för att fler ska få veta måste de ju hejda sig någonstans och ta med några av alla de glömda och gömda ut till oss andra.

Kvinnors kamp

Och fram träder då en grupp Arvikakvinnor som levde och kämpade för ett bättre samhälle i början på 1900-talet.

De går med varandra och om varandra i engagemang och föreningsliv.

Där har vi Elsa Nordström och Alida Indebetou som satt i stadsfullmäktige redan.... håll i er nu: 1912 (och 1914).

– Kvinnorna gjorde en egen tvärpolitisk lista, säger Helene Karlsson.

– Brita Crona var också med i stadsfullmäktige tidigt, säger Sara Falkstad.

Brita Crona var barnavårdsman i Arvika och barnavårdsinspektris, som satt i skolstyrelsen och fattigvårdsstyrelsen, och barnavårdsnämnden. Författaren Hildur Brettner, född Diexelius startade Arvikakretsen av Fredrika Bremerförbundet, Anna Lindström var med och startade Arvikas första barnkrubba och var ordförande i Föreningen för kvinnors politiska rösträtt.

Flera fotografer dyker också upp i dessa sammanhang: Olga Segerberg, Sofi Dahlman och Amelie Rydberg

– Vi kan inte gå förbi kvinnorna i Rackstadkolonin heller, säger Helene Karlsson. De var politiskt aktiva.

Kan inte säga allt

Helene Karlsson och Sara Falkstad berättar med glöd och värme om människorna vars kamp och livsöden de mött, rörts och upprörts av det senaste året, men det här är svårt. Å ena sidan vill de ju tala högt om dessa glömda gömda men å andra sidan är det ett material de samlat till en konstnärlig process som de befinner sig mitt i, och som kan kantra av en felaktig förväntan, om en kommande publik nu börjar tro att det ska bli någon slags teater om dessa människor vi just pratat om.

För det ska det inte. Det ska bli en performance, ett gränsöverskridande konstverk nästa sommar.

Verket ska utföras på flera olika platser i Arvikas stadskärna vid tre olika tillfällen. Publiken, som inte behöver betala för att ta del av denna performance, vandrar med den genom stan.

– Vi ska ta gatorna tillbaka, säger Helene Karlsson.

Flera konstarter

Verket kommer att bestå av flera olika konstarter, det kommer att ha koreografi, scenografi och manus, och inkludera 30 statister.

– Är det någon som känner att det här vill jag vara med om, jag vill vara statist, så är det bara att höra av sig, säger Helene Karlsson. Det enda som krävs är viss rörlighet.

Det ska också bli en trycksak av något slag.

Ekonomiskt stöd

I juli fick Otalt, i samarbete med kulturföreningen Kolonin, ett genomförandestöd på 710 000 kronor av Kulturbryggan. De har även fått ett kulturbidrag från Region Värmland på 100 000 kronor.

Men projektet är stort och brett. Det handlar om oss här och nu också, om de berättelser vi skapar.

– För vi gör det ju igen och igen, säger Sara Falkstad. Vi gör det med turistbroschyrer och hamnfester och stadsvandringar och seminarier och gatunamn – FYRA gator i Arvika är uppkallade efter kvinnor. Och det är nästan bättre kvinnorepresentation i 1930-talslitteraturen än i turistbroschyrerna.

Därför har Otalt gått ut och intervjuat Arvikakvinnor som de är nyfikna på.

– Vi har ställt tre frågor, samma tre frågor till alla: berätta om dig själv, berätta om din mamma och om en plats i Arvika som betyder något för dig.

Offentliga samtal

I februari bjöd konstnärsgruppen och Kolonin in till ett seminarium om lokalhistoria, kulturarv och normkritik.

– Vi behöver föra det här samtalet i vår stad. Det finns en god vilja, men inte en riktig medvetenhet varje dag om de här frågorna.

I höst arrangeras tre samtalskvällar. Den 26 september är temat Självständig åt alla håll.

– Det handlar om kvinnors engagemang, och roll i politiken och föreningslivet. Vilka kvinnor har möjlighet att engagera sig? Behöver kvinnor separata rum?

Den 17 oktober handlar det om att vara ny i Arvika, och den 9 november om konst och kultur.

Nya lägereldar

– Vi vill skapa nya lägereldar där vi kan samlas, och lyfta fram berättelserna om samtiden, säger Helene Karlsson. Där berättelserna kan leva vidare, och där vi kan prata om vad vi gör med berättelserna som skapas varje dag i Arvika.