2017-08-19 06:00

2017-08-19 06:00

Hinner jag ett spa under kursen?

KRÖNIKA

Just nu är jag i Riga.

Tanken är att jag ska fortbilda mig i undersökande journalistik på The center for media studies på SSE, Stockholm School of Economics, Riga.

Jag har aldrig varit i Riga, eller i Lettland, eller något av baltländerna, tidigare. Men det finns en nära koppling. Sovjetiska arméer hade ju ockuperat Riga, ja hela baltområdet, men drevs tillbaka av tyska arméer under andra världskriget. Och så där höll de på till dess Lettland blev självständigt igen 1991.

Men då under kriget kom bland många andra båtflyktingar Andrejs och Zinaida till Sverige. De blev ett par, gifte sig och hamnade i Värmland och en av deras söner gifte sig sedan med min moster.

Jag som har en svensk och en engelsk förälder vet att det är ganska coolt att få ett extra hemland helt gratis. Nu får jag alltså för första gången besöka ett till som finns inom ”familjen”.

Jag har läst om Rigas dramatiska, mörka och framgångsrika historia och hört hur vackert det ska vara i den gamla stadsdelen, den som finns med på Unescos världsarvslisa.

Jag vill blicka ut från tornet i St Peterskyrkan, försöka få till en bra vinkel att fota Frihetsmonumentet i, gå igenom Sverigeporten och lära mig mer på Ockupationsmuseet. Jag vill sitta och blicka ut över mäktiga floden Daugava nynnandes på Winnerbäcks ”Kom hem nu” och ”Jupiter” från albumet Daugava och smutta på starkt kryddigt Riga-balzam.

Jag vill titta på bärnsten och prova stickade tröjor, äta god mat i de stora saluhallarna och bara slappa på några av alla spaanläggningar.

Men kanske inte den här gången ändå. Jag ska ju på kurs och programmet är digert och kvällsaktiviteter ingår i schemat.

Men jag kommer tillbaka Riga. 40 minuter med flyg så är man i en ny värld att upptäcka. Jag prickar gärna in musikfestivalen Positivus. Eller Sång- och dansfestivalen om jag får ett stort sug efter folkdräkter och dans.

Just nu är jag i Riga.

Tanken är att jag ska fortbilda mig i undersökande journalistik på The center for media studies på SSE, Stockholm School of Economics, Riga.

Jag har aldrig varit i Riga, eller i Lettland, eller något av baltländerna, tidigare. Men det finns en nära koppling. Sovjetiska arméer hade ju ockuperat Riga, ja hela baltområdet, men drevs tillbaka av tyska arméer under andra världskriget. Och så där höll de på till dess Lettland blev självständigt igen 1991.

Men då under kriget kom bland många andra båtflyktingar Andrejs och Zinaida till Sverige. De blev ett par, gifte sig och hamnade i Värmland och en av deras söner gifte sig sedan med min moster.

Jag som har en svensk och en engelsk förälder vet att det är ganska coolt att få ett extra hemland helt gratis. Nu får jag alltså för första gången besöka ett till som finns inom ”familjen”.

Jag har läst om Rigas dramatiska, mörka och framgångsrika historia och hört hur vackert det ska vara i den gamla stadsdelen, den som finns med på Unescos världsarvslisa.

Jag vill blicka ut från tornet i St Peterskyrkan, försöka få till en bra vinkel att fota Frihetsmonumentet i, gå igenom Sverigeporten och lära mig mer på Ockupationsmuseet. Jag vill sitta och blicka ut över mäktiga floden Daugava nynnandes på Winnerbäcks ”Kom hem nu” och ”Jupiter” från albumet Daugava och smutta på starkt kryddigt Riga-balzam.

Jag vill titta på bärnsten och prova stickade tröjor, äta god mat i de stora saluhallarna och bara slappa på några av alla spaanläggningar.

Men kanske inte den här gången ändå. Jag ska ju på kurs och programmet är digert och kvällsaktiviteter ingår i schemat.

Men jag kommer tillbaka Riga. 40 minuter med flyg så är man i en ny värld att upptäcka. Jag prickar gärna in musikfestivalen Positivus. Eller Sång- och dansfestivalen om jag får ett stort sug efter folkdräkter och dans.