2017-06-23 06:00

2017-06-24 15:39

"Jag var som en tidsinställd bomb"

INTERVJU: Övervikt, högt blodtryck och 120 i vilopuls

Petra Persson i Svenneby strax söder om Torsby kände sig som en ”tidsinställd bomb”.
Hon var 38 år och tvingades äta blodtryckstabletter för att hålla trycket i balans. Hon hade 120 i vilopuls. Hon drogs med kraftig övervikt och var helt främmande för ordet motion. Hjärt- och kärlsjukdomar i släkten var ytterligare en varningssignal.
– Det blev bara värre och värre och jag kände att så här kunde jag inte fortsätta. Det skulle bara sluta med en ”smäll”...
I dag, drygt ett år senare, har hon med hjälp av sunt bondförnuft tappat 50,2 kilo i vikt och mår sanslöst bra.

– Nä, det finns inga hemligheter alls, säger Petra. Det här kändes lite som om det skulle vara något av sista chansen. Jag har satt upp ett livslångt projekt baserat på sunda levnadsvanor. Och så kommer det att förbli. Jag trivs oerhört bra med tillvaron just nu. Jag älskar mina motionsrundor men jag vet också att jag absolut inte får slarva och äta hur som helst för då står det inte på förrän jag är som en boll igen.

Nu eller aldrig

Det var i februari ifjol som Petra Persson bestämde sig för att nu fick det vara nog.

– Jag hade ju försökt att gå ner i vikt många gånger förut men det har inte fungerat mer än någon vecka eller så. Sedan har jag fallit tillbaka på den gamla vikten. Men så stålsatte jag mig mentalt för det var ”nu eller aldrig”, för skulle jag misslyckas en gång till så hade jag nog slängt in handduken för gott.

– Men jag kände att det verkligen var på tiden att förändra min livssituation, fortsätter Petra. Jag var ju bara 38 år och brottades med rejält högt blodtryck och jag kände att kroppen fick slita hårt. Jag hade problem med att hitta kläder, jag kände mig lite isolerad och jag kände mig lite deppad över min vikt. Jag var helt enkelt obekväm med min egen kropp.

Enormt taggad

Det var naturligtvis hälsoaspekten som fick Petra Persson att göra en radikal kursändring i sitt liv.

– Jag har ju de gener jag har och det går inte att ändra på, säger Petra. Men resten och allt annat runtomkring hade jag möjligheter att påverka med relativt enkla medel. Och den här gången var jag enormt motiverad. Ett misslyckande fanns bara inte på kartan. Det märkliga är ju att jag aldrig hade en tanke på att ge upp under den här resan. Det är klart att det har varit tufft många gånger, men jag har lagt ner hela min själ i det här projektet och var helt och hållet inställd på att löpa linan ut.

Övervägde du någon gång operation?

– Nej, det var aldrig aktuellt för min del. Jag bestämde mig för att ta en annan riktning. Men jag förstår att de som är enormt överviktiga börjar sin förändring med att lägga sig på operationsbordet. Men för mig? Nä, jag valde en annan väg.

Inga kvällsmackor

Maten är förstås en viktig ingrediens i Petra Perssons förändring.

– Det kanske låter lite märkligt men jag har faktiskt inte förändrat så mycket på matsedeln. Jag har alltid lagat mat baserad på husmanskost och det har jag fortsatt med. Det jag har ändrat på är att jag inte längre tar så stora portioner och att jag har lagt mer grönsaker på tallriken. Jag äter fortfarande hamburgare då och då och jag tar gärna ett glas öl. Den stora förändringen är väl att jag har hoppat över kvällsmackorna, chips och godis.

Motion och träning blev ett helt nytt inslag i Petra Perssons liv.

Fantastisk känsla

– Det är knepigt hur det kan bli. Tidigare uppfattade jag träning som ett tvång. För mig har detta istället blivit en drog. Jag älskar att vara ute. Jag älskar mina promenadstigar och löprundor och jag ser fram mot varje pass på gymmet. Nu tränar jag kanske 5-6 dagar i veckan och skulle jag av någon anledning inte ta mig ut på mina rundor så är det något som saknas, det är som om kroppen inte skulle fungera.

– Men jag ångar inte för en sekund att jag tog det här steget. Jag behöver bara påminna mig själv om hur det var förut. Sprang jag från huset till postlådan och tillbaka, ungefär 100 meter, så var jag fullständigt slutkörd och tvingades vila i timmar. Så är det inte längre. Nu springer jag åtta kilometer hur lätt som helst och det är en fantastisk härlig känsla.

Utgiftsbonus

Vad har det kostat?

– Förutom massor av svett så lägger jag ut 219 kronor i månaden på ett gymkort. Dessutom har jag lagt en hel del pengar på att skaffa mig nya kläder. De gamla är på tok för stora. Men det tar jag bara som en utgiftsbonus...

Personer som går ner mycket i vikt brukar få problem med överskottshud.

Men inte Petra Persson.

– Nej, jag har klarat mig hyggligt och det har jag förmodligen träningen att tacka för.

Nu tar Petra Persson ut en annan kompassriktning.

Festligare liv

– Det känns som om jag har nått ”normalvikt”. Målet är att jag ska stanna på den här nivån och det är kanske så att jag måste unna mig lite mera godsaker för att inte fortsätta viktminskningen. Om man en gång börjar med blodtrycksmedicin så sägs det att det sedan handlar om livslångt ätande, men mitt mål är att bli kvitt den. Och beträffande motionen så kommer jag definitivt att fortsätta. Motionen är mitt liv just nu. Jag mår sanslöst bra, jag har fått större självförtroende och jag är nöjd med mig själv. Jag är stolt över mig själv och vad jag uträttat.

– Nu hoppas jag bara att andra som är i min situation kan följa efter. Om jag klarar det så gör alla andra det också. Först gäller det att jobba med den mentala biten och sedan kasta bort argument som ”jag hinner inte i dag”, ”jag är trött” och ”jag måste göra det och det”. Man måste prioritera och gör man det rätt så blir livet betydligt festligare, det kan jag garantera.

– Nä, det finns inga hemligheter alls, säger Petra. Det här kändes lite som om det skulle vara något av sista chansen. Jag har satt upp ett livslångt projekt baserat på sunda levnadsvanor. Och så kommer det att förbli. Jag trivs oerhört bra med tillvaron just nu. Jag älskar mina motionsrundor men jag vet också att jag absolut inte får slarva och äta hur som helst för då står det inte på förrän jag är som en boll igen.

Nu eller aldrig

Det var i februari ifjol som Petra Persson bestämde sig för att nu fick det vara nog.

– Jag hade ju försökt att gå ner i vikt många gånger förut men det har inte fungerat mer än någon vecka eller så. Sedan har jag fallit tillbaka på den gamla vikten. Men så stålsatte jag mig mentalt för det var ”nu eller aldrig”, för skulle jag misslyckas en gång till så hade jag nog slängt in handduken för gott.

– Men jag kände att det verkligen var på tiden att förändra min livssituation, fortsätter Petra. Jag var ju bara 38 år och brottades med rejält högt blodtryck och jag kände att kroppen fick slita hårt. Jag hade problem med att hitta kläder, jag kände mig lite isolerad och jag kände mig lite deppad över min vikt. Jag var helt enkelt obekväm med min egen kropp.

Enormt taggad

Det var naturligtvis hälsoaspekten som fick Petra Persson att göra en radikal kursändring i sitt liv.

– Jag har ju de gener jag har och det går inte att ändra på, säger Petra. Men resten och allt annat runtomkring hade jag möjligheter att påverka med relativt enkla medel. Och den här gången var jag enormt motiverad. Ett misslyckande fanns bara inte på kartan. Det märkliga är ju att jag aldrig hade en tanke på att ge upp under den här resan. Det är klart att det har varit tufft många gånger, men jag har lagt ner hela min själ i det här projektet och var helt och hållet inställd på att löpa linan ut.

Övervägde du någon gång operation?

– Nej, det var aldrig aktuellt för min del. Jag bestämde mig för att ta en annan riktning. Men jag förstår att de som är enormt överviktiga börjar sin förändring med att lägga sig på operationsbordet. Men för mig? Nä, jag valde en annan väg.

Inga kvällsmackor

Maten är förstås en viktig ingrediens i Petra Perssons förändring.

– Det kanske låter lite märkligt men jag har faktiskt inte förändrat så mycket på matsedeln. Jag har alltid lagat mat baserad på husmanskost och det har jag fortsatt med. Det jag har ändrat på är att jag inte längre tar så stora portioner och att jag har lagt mer grönsaker på tallriken. Jag äter fortfarande hamburgare då och då och jag tar gärna ett glas öl. Den stora förändringen är väl att jag har hoppat över kvällsmackorna, chips och godis.

Motion och träning blev ett helt nytt inslag i Petra Perssons liv.

Fantastisk känsla

– Det är knepigt hur det kan bli. Tidigare uppfattade jag träning som ett tvång. För mig har detta istället blivit en drog. Jag älskar att vara ute. Jag älskar mina promenadstigar och löprundor och jag ser fram mot varje pass på gymmet. Nu tränar jag kanske 5-6 dagar i veckan och skulle jag av någon anledning inte ta mig ut på mina rundor så är det något som saknas, det är som om kroppen inte skulle fungera.

– Men jag ångar inte för en sekund att jag tog det här steget. Jag behöver bara påminna mig själv om hur det var förut. Sprang jag från huset till postlådan och tillbaka, ungefär 100 meter, så var jag fullständigt slutkörd och tvingades vila i timmar. Så är det inte längre. Nu springer jag åtta kilometer hur lätt som helst och det är en fantastisk härlig känsla.

Utgiftsbonus

Vad har det kostat?

– Förutom massor av svett så lägger jag ut 219 kronor i månaden på ett gymkort. Dessutom har jag lagt en hel del pengar på att skaffa mig nya kläder. De gamla är på tok för stora. Men det tar jag bara som en utgiftsbonus...

Personer som går ner mycket i vikt brukar få problem med överskottshud.

Men inte Petra Persson.

– Nej, jag har klarat mig hyggligt och det har jag förmodligen träningen att tacka för.

Nu tar Petra Persson ut en annan kompassriktning.

Festligare liv

– Det känns som om jag har nått ”normalvikt”. Målet är att jag ska stanna på den här nivån och det är kanske så att jag måste unna mig lite mera godsaker för att inte fortsätta viktminskningen. Om man en gång börjar med blodtrycksmedicin så sägs det att det sedan handlar om livslångt ätande, men mitt mål är att bli kvitt den. Och beträffande motionen så kommer jag definitivt att fortsätta. Motionen är mitt liv just nu. Jag mår sanslöst bra, jag har fått större självförtroende och jag är nöjd med mig själv. Jag är stolt över mig själv och vad jag uträttat.

– Nu hoppas jag bara att andra som är i min situation kan följa efter. Om jag klarar det så gör alla andra det också. Först gäller det att jobba med den mentala biten och sedan kasta bort argument som ”jag hinner inte i dag”, ”jag är trött” och ”jag måste göra det och det”. Man måste prioritera och gör man det rätt så blir livet betydligt festligare, det kan jag garantera.