2017-04-22 06:00

2017-04-22 06:00

Prästen la arsenik i nattvardsvinet

Det har skrivits både faktaböcker, romaner och visor i skillingtryck om Silbodalsprästen som blandade arsenik i nattvardsvinet.
Men i hemtrakterna har man talat tyst om Anders Lindbäck.
– Det är väl fortfarande inget populärt samtalsämne häromkring, säger Kristina Nilsson.

Kanske är det en av anledningarna till att tingshuset i Långelanda inte lyfts fram som besöksmål av kommunen.

Anders Lindbäck kom flyttande till Silbodals församling 1862 från Dalsland. Han var då nära 60 år gammal. Han kallade trakten för Sveriges Sibirien för att det var så fattigt. Socknen hade många fattighjon att försörja.

Han gjorde sig känd för att vara maktlysten, han tog strid mot supandet utan att själv spotta i glaset. Han bodde tillsammans med två kvinnor varav den ena var hans fru. Ett arrangemang som ifrågasatts.

1865 dömdes Anders Lindbäck i Långelanda tingshus för tre mord och fyra mordförsök efter att ha spetsat nattvardsvinet med arsenik. Han hängde sig i en cell i fängelset i Karlstad i väntan på att dödsdomen skulle verkställas.

Olika teorier

Det finns olika teorier om vad som låg bakom. Själv hävdade prästen att han gjorde det av barmhärtighet för att befria offren från jordelivet. Att han ville befria församlingen från försörjningsbördan för sjuka och fattiga var en annan teori. Till sist fanns anledning att tro att även egen girighet låg bakom.

En revers

Till en början fanns inga misstankar om att prästen hjälpte församlingsbor över till andra sidan. Det var först när siste offrets bror såg att det fanns en revers på 10 000 kronor utskriven på prästen som dödsfallen började ifrågasättas. Det sista offret var Anders Lysé, en barndomskamrat till Anders Lindbäck, och var inhyst i prästgården.

Gravar grävdes upp och man kunde konstatera att två församlingsbor till dött av arsenikförgiftning.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken katastrof det måste ha varit för bygden. Så stor att det fortfarande efter 150 år inte går att avfärda som en kittlande historia från förr.

– De brände prästgården efteråt för ingen ville bo där, berättar Kristina Nilsson från Silbodals hembygdsförening.

Kanske är det en av anledningarna till att tingshuset i Långelanda inte lyfts fram som besöksmål av kommunen.

Anders Lindbäck kom flyttande till Silbodals församling 1862 från Dalsland. Han var då nära 60 år gammal. Han kallade trakten för Sveriges Sibirien för att det var så fattigt. Socknen hade många fattighjon att försörja.

Han gjorde sig känd för att vara maktlysten, han tog strid mot supandet utan att själv spotta i glaset. Han bodde tillsammans med två kvinnor varav den ena var hans fru. Ett arrangemang som ifrågasatts.

1865 dömdes Anders Lindbäck i Långelanda tingshus för tre mord och fyra mordförsök efter att ha spetsat nattvardsvinet med arsenik. Han hängde sig i en cell i fängelset i Karlstad i väntan på att dödsdomen skulle verkställas.

Olika teorier

Det finns olika teorier om vad som låg bakom. Själv hävdade prästen att han gjorde det av barmhärtighet för att befria offren från jordelivet. Att han ville befria församlingen från försörjningsbördan för sjuka och fattiga var en annan teori. Till sist fanns anledning att tro att även egen girighet låg bakom.

En revers

Till en början fanns inga misstankar om att prästen hjälpte församlingsbor över till andra sidan. Det var först när siste offrets bror såg att det fanns en revers på 10 000 kronor utskriven på prästen som dödsfallen började ifrågasättas. Det sista offret var Anders Lysé, en barndomskamrat till Anders Lindbäck, och var inhyst i prästgården.

Gravar grävdes upp och man kunde konstatera att två församlingsbor till dött av arsenikförgiftning.

Det är inte svårt att föreställa sig vilken katastrof det måste ha varit för bygden. Så stor att det fortfarande efter 150 år inte går att avfärda som en kittlande historia från förr.

– De brände prästgården efteråt för ingen ville bo där, berättar Kristina Nilsson från Silbodals hembygdsförening.