2017-04-22 06:01

2017-04-22 09:28

Här stod Silbodalsprästen inför skranket

I SOMMAR PÅBÖRJAS RENOVERINGEN AV LÅNGELANDA TINGSHUS

Det är som en tidsresa att komma in i salen i Långelanda tingshus norr om Årjäng. Rättsväsendet flyttade ut på 1930-talet och ingen flyttade in.
I vår påbörjas en efterlängtad renovering av byggnadsminnet där seriemördaren och prästen Anders Lindbäck fick sin dödsdom.

720 000 kronor har beviljats i bidrag av Länsstyrelsen i Värmland för att byta tak och fönster. Årjängs kommun bidrar med ytterligare 60 000 kronor. Sedan återstår 20 000 kronor för Silbodals hembygdsförening att skrapa ihop.

– Det kommer att lösa sig på nåt sätt, säger Kristina Nilsson, medlem i hembygdsföreningen som fick ta över ansvaret för huset redan på 1940-talet.

Tidens tand

Sedan har inte mycket hänt, på gott och ont. Viss renovering har gjorts men tidens tand har gnagt fortare än föreningen klarat att hålla emot. Å andra sidan finns en miljö kvar där ingen suddat ut historien. Det är lätt att föreställa sig hur domare, dömda och nyfikna samsades i salen.

– Till slut orkade jag inte se det längre, det börjar bli så man får ont i magen av att se det, säger Kristina Nilsson.

”Skönt att komma i gång”

Hon har med stöd från länsstyrelsens antikvarie Sara Bodin Olsson och Värmlands museums Andreas Hansen sett till att alla papper kommit på plats för att kunna få bidrag till renovering.

– Det ska bli väldigt skönt att komma i gång. Det är lite skrämmande och samtidigt jätteroligt, säger Kristina Nilsson.

Själva tingssalen upptar mittendelen i huset, flankerad av kök och rum för övernattande häradshövding, notarie och länsman.

Längs väggarna i salen finns väggfasta bänkar för åhörare bakom ett vackert utsirat skrank med sittplatser nämndemännen. Under varje plats finns en låda där nämndemännen kunde förvara sina papper.

Många öden

Här har många människors öde avgjorts under de 130 år tingshuset var i bruk. Den utan konkurrens mest kände är Silbodalsprästen Anders Lindbäck som stod inför skranket 1865 för mord på tre bybor och mordförsök på ytterligare fyra. (Läs mer om honom i artikeln här bredvid.)

För en hembygdsförening med ett hundratal medlemmar och dåligt med pengar är det ett stort ansvar att ta hand om ett byggnadsminne med stora renoveringsbehov. Till tingshuset hör också ett häkte och en arkivbyggnad som alla ligger efter den gamla bygatan och förstärker känslan av att ha blivit förflyttad bakåt i tiden.

Spännande historia

Hittills har huset stått öppet för vem som helst att besöka.

– Folk utifrån landet hör av sig för att de är nyfikna på Silbodalsprästen och vill komma hit och ha någon som berättar. Det känns så B att ingen kan berätta någonting för det är märkligt vad folk är intresserade, säger Kristina Nilsson.

I turismsammanhang pratas det om dragningskraften hos besöksmål med en historia.

Bygdens historia

Marie Pettersson är kulturutvecklare i Årjängs kommun.

– Kommunen har inte haft något bevarandetänk, vi är ingen rik kommun men nu får vi sätta oss ner och se vad vi har för muskler. Det är viktigt att ha något som berättar om bygdens historia, inte bara för turister utan för oss som bor här, säger Marie Pettersson.

Taket och fönstren är en början men det finns mycket mer än så som behöver göras.

– Vi ska förhoppningsvis rödmåla huset i sommar. Det kan vi i föreningen få göra själva om vi får ihop folk, säger Kristina Nilsson.

Annars är åtgärder på byggnadsminnen omgärdade av regler och kontroller.

– Många hantverkare blir skräckslagna, säger Marie Pettersson.

För sommarens arbeten har man hittat villiga hantverkare och i oktober ska arbetet vara klart.

– Först ska jag skotta ut mängder av duvskit från vinden, säger Marie Pettersson.

Hur ser det ut här om tio år?

Kristina Nilsson:

– Då är hela gatan som en enhet, så att man känner andan. Och så finns det en dokumentation.

Marie Pettersson:

– Då hoppas jag framför allt att vi sett till att det finns kvar och att det är tillgängligt så att våra barn får med sig så mycket som möjligt av vår historia.

720 000 kronor har beviljats i bidrag av Länsstyrelsen i Värmland för att byta tak och fönster. Årjängs kommun bidrar med ytterligare 60 000 kronor. Sedan återstår 20 000 kronor för Silbodals hembygdsförening att skrapa ihop.

– Det kommer att lösa sig på nåt sätt, säger Kristina Nilsson, medlem i hembygdsföreningen som fick ta över ansvaret för huset redan på 1940-talet.

Tidens tand

Sedan har inte mycket hänt, på gott och ont. Viss renovering har gjorts men tidens tand har gnagt fortare än föreningen klarat att hålla emot. Å andra sidan finns en miljö kvar där ingen suddat ut historien. Det är lätt att föreställa sig hur domare, dömda och nyfikna samsades i salen.

– Till slut orkade jag inte se det längre, det börjar bli så man får ont i magen av att se det, säger Kristina Nilsson.

”Skönt att komma i gång”

Hon har med stöd från länsstyrelsens antikvarie Sara Bodin Olsson och Värmlands museums Andreas Hansen sett till att alla papper kommit på plats för att kunna få bidrag till renovering.

– Det ska bli väldigt skönt att komma i gång. Det är lite skrämmande och samtidigt jätteroligt, säger Kristina Nilsson.

Själva tingssalen upptar mittendelen i huset, flankerad av kök och rum för övernattande häradshövding, notarie och länsman.

Längs väggarna i salen finns väggfasta bänkar för åhörare bakom ett vackert utsirat skrank med sittplatser nämndemännen. Under varje plats finns en låda där nämndemännen kunde förvara sina papper.

Många öden

Här har många människors öde avgjorts under de 130 år tingshuset var i bruk. Den utan konkurrens mest kände är Silbodalsprästen Anders Lindbäck som stod inför skranket 1865 för mord på tre bybor och mordförsök på ytterligare fyra. (Läs mer om honom i artikeln här bredvid.)

För en hembygdsförening med ett hundratal medlemmar och dåligt med pengar är det ett stort ansvar att ta hand om ett byggnadsminne med stora renoveringsbehov. Till tingshuset hör också ett häkte och en arkivbyggnad som alla ligger efter den gamla bygatan och förstärker känslan av att ha blivit förflyttad bakåt i tiden.

Spännande historia

Hittills har huset stått öppet för vem som helst att besöka.

– Folk utifrån landet hör av sig för att de är nyfikna på Silbodalsprästen och vill komma hit och ha någon som berättar. Det känns så B att ingen kan berätta någonting för det är märkligt vad folk är intresserade, säger Kristina Nilsson.

I turismsammanhang pratas det om dragningskraften hos besöksmål med en historia.

Bygdens historia

Marie Pettersson är kulturutvecklare i Årjängs kommun.

– Kommunen har inte haft något bevarandetänk, vi är ingen rik kommun men nu får vi sätta oss ner och se vad vi har för muskler. Det är viktigt att ha något som berättar om bygdens historia, inte bara för turister utan för oss som bor här, säger Marie Pettersson.

Taket och fönstren är en början men det finns mycket mer än så som behöver göras.

– Vi ska förhoppningsvis rödmåla huset i sommar. Det kan vi i föreningen få göra själva om vi får ihop folk, säger Kristina Nilsson.

Annars är åtgärder på byggnadsminnen omgärdade av regler och kontroller.

– Många hantverkare blir skräckslagna, säger Marie Pettersson.

För sommarens arbeten har man hittat villiga hantverkare och i oktober ska arbetet vara klart.

– Först ska jag skotta ut mängder av duvskit från vinden, säger Marie Pettersson.

Hur ser det ut här om tio år?

Kristina Nilsson:

– Då är hela gatan som en enhet, så att man känner andan. Och så finns det en dokumentation.

Marie Pettersson:

– Då hoppas jag framför allt att vi sett till att det finns kvar och att det är tillgängligt så att våra barn får med sig så mycket som möjligt av vår historia.

Kontakt

Den som är intresserad av att besöka Långelanda tingshus kan kontakta Kristina Nilsson på 070-2645122 eller Årjängs Turistbyrå, 0573-14136 .