2017-03-18 06:00

2017-03-18 06:00

Följ med NWT på järvspårning

ROVDJUR: Per Larsson är naturbevakare i norra Värmland

Om vi är alldeles tysta kan vi ana ljuden från skidturisterna. De är bara ett par kilometer bort men vi befinner oss mitt ute i storskogen vid en åtel med kameror och en fälla. Åteln ska locka till sig järvar. Längre än så här är det inte mellan vildmarken och ett utlokaliserat stadsliv.

NWT har stämt träff med Per Larsson, länsstyrelsens naturbevakare i norra Värmland. Per ska tömma kamerorna och fylla på åteln vid en av de två kamerastationer med fälla som finns på höjderna på var sin sida om Klarälvdalen.

Vi lämnar dalgången bakom oss och åker uppför branta backar på snöklädda vägar. I sista kurvan stannar vi. Nu är det dags att byta fordon. De sista kilometrarna är det bara med snöskoter vi kan ta oss fram mellan myrar och gles tall-, gran- och björkskog.

Redan efter några hundra meter möter vi de första spåren av järv. Det är ett ensamt djur och det har kommit från öster och rört sig mot den frusna myren på andra sidan. I samma spår har en räv trampat. Den hoppades väl på att järven skulle vara på väg mot ett byte och att något litet skulle bli kvar även till den.

– Spåren är inte alldeles färska, konstaterar Per Larsson. Spårstämplarna har flutit ut en del och sedan har de frusit till.

Vi fortsätter och får se fler järvspår men framför allt mängder av spår efter räv, älg och många mindre djur.

Kameraövervakat

Så är vi då framme. Det vet vi för det hänger en skylt som berättar om att platsen är kameraövervakad, en sådan skylt som man kan se på fastigheter och i butiker i våra städer. Kamerorna reagerar på rörelse och då klassas det som kameraövervakning på allmän plats. Då krävs det tillstånd – av länsstyrelsen (!) – och man måste sätta upp tydliga skyltar så att den som inte vill komma med på bild kan hålla sig undan. Men det förstår tack och lov inte järven.

På platsen finns det två kameror. Den ena är riktad mot en plattform där man lägger upp åtel.

– Det är från en trafikdödad älg, berättar Per Larsson när han fyller på.

Man kan också hänga upp kött och benbitar så att järven, som är en skicklig klättrare, tvingas ställa sig på bakbenen för att komma åt.

– Då visar järven upp bröst och mage och då kan vi se om det är en hane eller en hona. Och eftersom järvarna har en individuell färgteckning på hals och bröst kan vi se vilken individ det är.

Föryngring

Det var på det här sättet man förra året förstod att det var en föryngring på gång eftersom man såg att spenarna på en besökande hona innehöll mjölk.

Den andra kameran är riktad mot en fälla. Även fällan laddas med åtel. Om en järv tar sig in för att komma åt godsakerna slår fällan igen.

– Det finns ett satellitlarm som talar om att fällan är igenslagen, berättar Per Larsson. Då kan jag ta mig dit. Den mänskliga närvaron får järven att lugna ner sig i stället för att försöka bita sig ut.

Förhoppningsvis finns det då också en bild på vad det var som gick in i fällan, en järv eller något annat.

Larmet går också till forskarna på Grimsö, Lantbruksuniversitetets forskningsstation i Bergslagen. Det är forskarna som söver ner djuret så att man kan mäta och väga det och sätta på ett halsband med sändare. Det här har hänt tre gånger sedan förra året, senast för bara några veckor sedan.

Åtlar fylls på

När åtlarna har fyllts på och kamerorna tankats av är det dags att lämna över platsen till järvar och andra djur igen.

– Nu är jag nyfiken på vad kamerorna har fångat, säger Per Larsson innan vi skiljs åt.

Först ser vi hur många bilder som helst av en flaxande nötskrika som förser sig av åteln. Men sedan finns där faktiskt en järv. Den hade besökt kamerastationen bara ett par dagar innan vårt besök.

Dagen efter får vi ett mejl från Per Larsson. Han berättar att bara några timmar efter NWT:s besök var det åter en järv på plats vid åteln.

Järven är ett av våra fyra stora rovdjur. De tre andra är björn, lodjur och varg.

Dåligt rykte

Om vargen har dåligt rykte i folktron så har järven ett ännu sämre. Järven anses glupsk. Den dödar närmast för nöjes skull och orkar inte äta upp alla sina offer. Järvens vetenskapliga namn, Gulo gulo, betyder just frossare. Och frossare heter den också på flera andra språk.

I verkligheten kan järven vara en svår predator på renar i fjällvärlden. Men framför allt är den asätare. Järven lever i ett komplicerat samspel med de andra stora rovdjuren. Den äter gärna det som björn, lo och varg lämnar efter sig.

Men den tar också mindre djur. Den där räven, som följde i järvens spår, kunde inte bara bli mätt på det som järven i sin tur lämnade efter sig. Den riskerade också att bli mat åt järven om den var oförsiktig.

Till för några decennier sedan måste man bege sig till fjällvärlden eller fjällnära skogar för att spåra järv. Men sedan har någonting hänt.

90-95 procent av de svenska järvarna lever fortfarande i fjällvärlden men allt fler djur har sökt åt öster eller söder, ner i de stora barrskogarna. I Värmland var järven nog länge en tillfällig besökare De kom antingen från Dalarna eller från Norge där det länge funnits en fast stam i bland annat Trysil. Men sedan förra året vet man att åtminstone en hona har fött ungar i Värmland.

Åter till Värmland

För Värmlands del handlar det om en återkomst även om det är väldigt länge sedan sist. Vid 1800-talets mitt försvann den och höll sig borta i nästan 150 år.

På Sveriges Lantbruksuniversitet har man god koll på järven i det så kallade järvprojektet. Men när järven nu sprider sig till helt andra naturtyper än tidigare behöver man nya kunskaper. Där spelar kamerastationerna ovanför Klarälvdalen en viktig roll.

NWT har stämt träff med Per Larsson, länsstyrelsens naturbevakare i norra Värmland. Per ska tömma kamerorna och fylla på åteln vid en av de två kamerastationer med fälla som finns på höjderna på var sin sida om Klarälvdalen.

Vi lämnar dalgången bakom oss och åker uppför branta backar på snöklädda vägar. I sista kurvan stannar vi. Nu är det dags att byta fordon. De sista kilometrarna är det bara med snöskoter vi kan ta oss fram mellan myrar och gles tall-, gran- och björkskog.

Redan efter några hundra meter möter vi de första spåren av järv. Det är ett ensamt djur och det har kommit från öster och rört sig mot den frusna myren på andra sidan. I samma spår har en räv trampat. Den hoppades väl på att järven skulle vara på väg mot ett byte och att något litet skulle bli kvar även till den.

– Spåren är inte alldeles färska, konstaterar Per Larsson. Spårstämplarna har flutit ut en del och sedan har de frusit till.

Vi fortsätter och får se fler järvspår men framför allt mängder av spår efter räv, älg och många mindre djur.

Kameraövervakat

Så är vi då framme. Det vet vi för det hänger en skylt som berättar om att platsen är kameraövervakad, en sådan skylt som man kan se på fastigheter och i butiker i våra städer. Kamerorna reagerar på rörelse och då klassas det som kameraövervakning på allmän plats. Då krävs det tillstånd – av länsstyrelsen (!) – och man måste sätta upp tydliga skyltar så att den som inte vill komma med på bild kan hålla sig undan. Men det förstår tack och lov inte järven.

På platsen finns det två kameror. Den ena är riktad mot en plattform där man lägger upp åtel.

– Det är från en trafikdödad älg, berättar Per Larsson när han fyller på.

Man kan också hänga upp kött och benbitar så att järven, som är en skicklig klättrare, tvingas ställa sig på bakbenen för att komma åt.

– Då visar järven upp bröst och mage och då kan vi se om det är en hane eller en hona. Och eftersom järvarna har en individuell färgteckning på hals och bröst kan vi se vilken individ det är.

Föryngring

Det var på det här sättet man förra året förstod att det var en föryngring på gång eftersom man såg att spenarna på en besökande hona innehöll mjölk.

Den andra kameran är riktad mot en fälla. Även fällan laddas med åtel. Om en järv tar sig in för att komma åt godsakerna slår fällan igen.

– Det finns ett satellitlarm som talar om att fällan är igenslagen, berättar Per Larsson. Då kan jag ta mig dit. Den mänskliga närvaron får järven att lugna ner sig i stället för att försöka bita sig ut.

Förhoppningsvis finns det då också en bild på vad det var som gick in i fällan, en järv eller något annat.

Larmet går också till forskarna på Grimsö, Lantbruksuniversitetets forskningsstation i Bergslagen. Det är forskarna som söver ner djuret så att man kan mäta och väga det och sätta på ett halsband med sändare. Det här har hänt tre gånger sedan förra året, senast för bara några veckor sedan.

Åtlar fylls på

När åtlarna har fyllts på och kamerorna tankats av är det dags att lämna över platsen till järvar och andra djur igen.

– Nu är jag nyfiken på vad kamerorna har fångat, säger Per Larsson innan vi skiljs åt.

Först ser vi hur många bilder som helst av en flaxande nötskrika som förser sig av åteln. Men sedan finns där faktiskt en järv. Den hade besökt kamerastationen bara ett par dagar innan vårt besök.

Dagen efter får vi ett mejl från Per Larsson. Han berättar att bara några timmar efter NWT:s besök var det åter en järv på plats vid åteln.

Järven är ett av våra fyra stora rovdjur. De tre andra är björn, lodjur och varg.

Dåligt rykte

Om vargen har dåligt rykte i folktron så har järven ett ännu sämre. Järven anses glupsk. Den dödar närmast för nöjes skull och orkar inte äta upp alla sina offer. Järvens vetenskapliga namn, Gulo gulo, betyder just frossare. Och frossare heter den också på flera andra språk.

I verkligheten kan järven vara en svår predator på renar i fjällvärlden. Men framför allt är den asätare. Järven lever i ett komplicerat samspel med de andra stora rovdjuren. Den äter gärna det som björn, lo och varg lämnar efter sig.

Men den tar också mindre djur. Den där räven, som följde i järvens spår, kunde inte bara bli mätt på det som järven i sin tur lämnade efter sig. Den riskerade också att bli mat åt järven om den var oförsiktig.

Till för några decennier sedan måste man bege sig till fjällvärlden eller fjällnära skogar för att spåra järv. Men sedan har någonting hänt.

90-95 procent av de svenska järvarna lever fortfarande i fjällvärlden men allt fler djur har sökt åt öster eller söder, ner i de stora barrskogarna. I Värmland var järven nog länge en tillfällig besökare De kom antingen från Dalarna eller från Norge där det länge funnits en fast stam i bland annat Trysil. Men sedan förra året vet man att åtminstone en hona har fött ungar i Värmland.

Åter till Värmland

För Värmlands del handlar det om en återkomst även om det är väldigt länge sedan sist. Vid 1800-talets mitt försvann den och höll sig borta i nästan 150 år.

På Sveriges Lantbruksuniversitet har man god koll på järven i det så kallade järvprojektet. Men när järven nu sprider sig till helt andra naturtyper än tidigare behöver man nya kunskaper. Där spelar kamerastationerna ovanför Klarälvdalen en viktig roll.

Järv (Gulo gulo)

Vuxna järvar är 65-105 centimeter långa. Till det kommer en 13-26 centimeter lång svans.

Vuxna honor väger 9-11 kilo medan vuxna hanar väger 14-16 kilo.

Källa: Wikipedia