2017-03-11 06:00

2017-03-11 06:00

Naturupplevelser utöver det vanliga

Resedagbok. 18 februari berättade Agneta Stenberg, Dithe Larsson och Marianne Ankarstrand i Helg om sina första veckor i Indien. Nu börjar resan närma sig slutet. Här är den sista rapporten av två.

Efter fem timmars bilresa är vi framme i Kumarakom. Här tar vi oss ut på de smala kanalerna, passerar mangroveträsk, dignande mangoträd och bananodlingar. Fågelmarkerna avlöser varandra. Några arter känner vi igen: ägretthäger, blå kungsfiskare, snakebird och änder. Vi passerar stora sjok med intensivt röda näckrosor. Från båten ser vi hur vardagslivet pågår. Kvinnor tvättar och diskar i kanalen, fiskare går i vatten upp till axlarna och drar nät, då och då passerar en tuk tuk och barn cyklar förbi på väg till skolan. Efter cirka två timmar har vi fått en liten uppfattning om det vattenvägnät som sägs vara 900 kilometer långt.

Besök i en by

Vår sista dag i Kumarakom gör vi en bytur som tar sin början i detta landsbygdens Venedig i jätteformat. Vi blev lovade en båt med tak och ordentliga sittplatser. Istället fick vi en kanotliknande träbåt med sittbräden och varsin paraplyhatt. Vi får fnitteranfall!

Vid vårt första stopp träffar vi en familj och får se deras trädgårdsodlingar. De har bland annat flera banansorter och hibiskus där bladen lätt blir schampo genom att de gnuggas med lite vatten till ett geleaktigt skum. Vi ser betelträd, tamarind, muskotträd, kanelträd, svartpeppar med mera. Och kokospalmer i mängder.

I dag finns hjälpmedel for att klättra upp och skörda kokosnötter. Av fibrerna görs rep och vi får prova på två olika tillverkningssätt, det ena för hand och det andra med hjälp av ett elektriskt hemmabygge. Vi får också se hur man förr tappade sav ur palmen for toddytillverkning.

På väg tillbaka till båten passerar vi enorma risodlingar som i dag konstbevattnas och skördas maskinellt. Under hela besöket ligger vara ryggsäckar med pengar och mobiler i vår obevakade båt. ”Vem skulle ta något ur båten” säger var guide?

Ayurvediska växter

Vid vårt nästa stopp odlas många olika ayurvediska växter, bland annat mot diabetes, högt blodtryck och cancer. En kvinna visar hur man traditionellt flätar väggar och tak till palmbladshyddor. I den här byn görs detta i dag till turistorternas hyddor. Själva bor de numera i hus av cement.

Vi blir bjudna på jackfruit och te smaksatt med kardemumma och ingefära – sött men gott! Vi har en känsla av att bönderna här lever ett ganska gott liv. Många olika grödor gör att man aldrig blir beroende av en. Vi träffar en välutbildad kvinna, som just nu är mammaledig, i hennes hem och samtalar om hemgift och kvinnans ställning i Indien.

Detta får oss att tanka på en artikel vi nyss läst angående våldtäkter som numera skall få företräde i Keralas domstolar.

Goa

Våra dagar i Kumarakom är till ända. Nu väntar Goa och strandhyddor på Agonda beach. Hyddorna ligger dessvärre inte på stranden och är ofräscha. Allt känns obehagligt utom det vänliga värdparet som tar emot oss. Felbokning! Två nätter senare flyttar vi in i nybyggda hyddor vid havet. Sex dagars dubbel boendekostnad – det får vara lärpengar.

Upplevelser på Agonda beach

I Kumaraton tittade vi på allt som hände på Vembanada Lake, här har vi andra sorters yogaförhinder. Hundar som ska vara med i vår yoga, fågelflockar som retas med hundar, kossor som går förbi och allt detta tar vår uppmärksamhet. En speciell syn möter oss på vår promenad i utkanten av Agonda. I fyra stora träd hänger mängder av vad vi först tror är trädfrukter. Vi får veta att det är flygande hundar, som är en fladdermusart. Bredden mellan vingspetsarna lär vara 100–140 centimeter och de är ofarliga fruktätare.

Det sägs att det är flera tusen som lever här.

Kärt återseende

Plötsligt står Rupesh framför oss. För åtta år sedan var han chaufför när vi bodde i Palolem och nu kör han oss dit. Kul, kul! Vi upptäcker ett nytt Palolem. Då en lugn plats – i dag massor av turisthyddor och restauranger längs stranden. Vi går hela strandpromenaden och klättrar alla de gamla stentrapporna upp mot vår dåvarande yogaplats.

Mandrem

Sista anhalten på vår resa i Indien är Villa Rivercat i Mandrem. Precis som Agneta har sagt är detta boende mycket speciellt. Det känns direkt att vi kommer in i en konstnärs byggnad. Huset är döpt utifrån att här bor många katter och hundar tillsammans med ägaren.

Fattigdomen finns också. Alldeles nedanför vår fina balkong går kvinnor många timmar dagligen med stora stentråg på sina huvuden på väg till en byggarbetsplats i närheten. Efter kanske 50-75 meter byter de och nästa tar vid.

Vår Indienresa närmar sig sitt slut och det gör också var reseberättelse. Men först hurrar vi för Agneta som fyller 70 år! Nog för att vi önskade oss värme – men inte varmaste dagen i Goa på 116 år! 38 grader i skuggan.

Efter fem timmars bilresa är vi framme i Kumarakom. Här tar vi oss ut på de smala kanalerna, passerar mangroveträsk, dignande mangoträd och bananodlingar. Fågelmarkerna avlöser varandra. Några arter känner vi igen: ägretthäger, blå kungsfiskare, snakebird och änder. Vi passerar stora sjok med intensivt röda näckrosor. Från båten ser vi hur vardagslivet pågår. Kvinnor tvättar och diskar i kanalen, fiskare går i vatten upp till axlarna och drar nät, då och då passerar en tuk tuk och barn cyklar förbi på väg till skolan. Efter cirka två timmar har vi fått en liten uppfattning om det vattenvägnät som sägs vara 900 kilometer långt.

Besök i en by

Vår sista dag i Kumarakom gör vi en bytur som tar sin början i detta landsbygdens Venedig i jätteformat. Vi blev lovade en båt med tak och ordentliga sittplatser. Istället fick vi en kanotliknande träbåt med sittbräden och varsin paraplyhatt. Vi får fnitteranfall!

Vid vårt första stopp träffar vi en familj och får se deras trädgårdsodlingar. De har bland annat flera banansorter och hibiskus där bladen lätt blir schampo genom att de gnuggas med lite vatten till ett geleaktigt skum. Vi ser betelträd, tamarind, muskotträd, kanelträd, svartpeppar med mera. Och kokospalmer i mängder.

I dag finns hjälpmedel for att klättra upp och skörda kokosnötter. Av fibrerna görs rep och vi får prova på två olika tillverkningssätt, det ena för hand och det andra med hjälp av ett elektriskt hemmabygge. Vi får också se hur man förr tappade sav ur palmen for toddytillverkning.

På väg tillbaka till båten passerar vi enorma risodlingar som i dag konstbevattnas och skördas maskinellt. Under hela besöket ligger vara ryggsäckar med pengar och mobiler i vår obevakade båt. ”Vem skulle ta något ur båten” säger var guide?

Ayurvediska växter

Vid vårt nästa stopp odlas många olika ayurvediska växter, bland annat mot diabetes, högt blodtryck och cancer. En kvinna visar hur man traditionellt flätar väggar och tak till palmbladshyddor. I den här byn görs detta i dag till turistorternas hyddor. Själva bor de numera i hus av cement.

Vi blir bjudna på jackfruit och te smaksatt med kardemumma och ingefära – sött men gott! Vi har en känsla av att bönderna här lever ett ganska gott liv. Många olika grödor gör att man aldrig blir beroende av en. Vi träffar en välutbildad kvinna, som just nu är mammaledig, i hennes hem och samtalar om hemgift och kvinnans ställning i Indien.

Detta får oss att tanka på en artikel vi nyss läst angående våldtäkter som numera skall få företräde i Keralas domstolar.

Goa

Våra dagar i Kumarakom är till ända. Nu väntar Goa och strandhyddor på Agonda beach. Hyddorna ligger dessvärre inte på stranden och är ofräscha. Allt känns obehagligt utom det vänliga värdparet som tar emot oss. Felbokning! Två nätter senare flyttar vi in i nybyggda hyddor vid havet. Sex dagars dubbel boendekostnad – det får vara lärpengar.

Upplevelser på Agonda beach

I Kumaraton tittade vi på allt som hände på Vembanada Lake, här har vi andra sorters yogaförhinder. Hundar som ska vara med i vår yoga, fågelflockar som retas med hundar, kossor som går förbi och allt detta tar vår uppmärksamhet. En speciell syn möter oss på vår promenad i utkanten av Agonda. I fyra stora träd hänger mängder av vad vi först tror är trädfrukter. Vi får veta att det är flygande hundar, som är en fladdermusart. Bredden mellan vingspetsarna lär vara 100–140 centimeter och de är ofarliga fruktätare.

Det sägs att det är flera tusen som lever här.

Kärt återseende

Plötsligt står Rupesh framför oss. För åtta år sedan var han chaufför när vi bodde i Palolem och nu kör han oss dit. Kul, kul! Vi upptäcker ett nytt Palolem. Då en lugn plats – i dag massor av turisthyddor och restauranger längs stranden. Vi går hela strandpromenaden och klättrar alla de gamla stentrapporna upp mot vår dåvarande yogaplats.

Mandrem

Sista anhalten på vår resa i Indien är Villa Rivercat i Mandrem. Precis som Agneta har sagt är detta boende mycket speciellt. Det känns direkt att vi kommer in i en konstnärs byggnad. Huset är döpt utifrån att här bor många katter och hundar tillsammans med ägaren.

Fattigdomen finns också. Alldeles nedanför vår fina balkong går kvinnor många timmar dagligen med stora stentråg på sina huvuden på väg till en byggarbetsplats i närheten. Efter kanske 50-75 meter byter de och nästa tar vid.

Vår Indienresa närmar sig sitt slut och det gör också var reseberättelse. Men först hurrar vi för Agneta som fyller 70 år! Nog för att vi önskade oss värme – men inte varmaste dagen i Goa på 116 år! 38 grader i skuggan.