2016-11-12 06:00

2016-11-12 06:00

Skiftbyte i frivilliga sömnadsverkstaden

KARLSTAD: En del av Röda Korset i Karlstad

En gång var det här platsen för galamiddagar där man kunde se kungen bland gästerna. Nu är Klaraborgs herrgård hemvist för föreningar och frivilligorganisationer. Bland dem finns Röda Korsets nya redesigngrupp i Karlstad med både asylsökande och ”gamla” svenskar bland medlemmarna. Följ med när NWT knackar på.

När vi öppnat dörren kommer vi till något som egentligen är ett sammanträdesrum. Det domineras av ett stort och avlångt bord och är egentligen perfekt för en sömnadsgrupp. Det är här Röda Korsets ganska nya redesigngrupp träffas under några timmar varje vecka.

Just den här dagen är ett tiotal personer intensivt upptagna med att klippa och sprätta, sy på maskin och för hand, tråckla och virka. Antalet deltagare kan variera en del. Ibland är några kanske på praktik någon annanstans.

Det är ”gamla” svenskar förstås, men mest ändå nyanlända med rötter i Syrien, Jemen, Afghanistan, Eritrea och andra länder. Alla bär de med sig en historia av flykt från sina gamla länder. Nu bor de i Sverige och har kommit litet olika långt i sin asylprocess.

Verksamheten hålls ihop av Birgitta Johansson. Birgitta har en egen sömnadsateljé men här på Klaraborg är hon en av Röda Korsets många frivilliga i Karlstad, eller volontärer som man ofta sade förr.

Tanken är att människor som väntar på besked av olika slag ska kunna träffas kring något de gör tillsammans. Det blir också en träning i att använda svenska, det nya språket.

Sedan är tanken också att man ska ta tillvara sådant som annars kanske skulle ha slängts och bränts upp och förvandla det till nya kläder, filtar, väskor, mössor och annat. Det blir en verklig återvinning. Resultatet av redesigngruppens arbetsinsats säljs sedan i Röda Korsets butik så att det kommer in pengar som kan användas i organisationens arbete. Fast en del av de nytillverkade mössorna, hörde vi, skulle gå till barn på en flyktingförläggning så de slipper frysa i vinter.

Råvarorna ligger staplade längs ena kortväggen. Det är återvunna textilier, kläder och annat, som är delvis utslitna men samtidigt fullt möjliga att återvinna och förvandla till nya kläder – eller väskor eller barnfiltar eller något annat. Det finns egentligen ingen gräns för vad man kan göra med gamla kläder.

Vana grepp

Man ser på deltagarna att det är långtifrån första gången de håller på med sömnad. Handgreppen sitter som de ska. Men mest van är nog Mohamad, den ende mannen i gruppen. Han kommer från Aleppo i Syrien och har 30 års erfarenhet som skräddare och tapetsör. Intill Mohamad sitter Narim, som har arbetat som frisör och med makeup. och syr mössor, kläder och väskor.

Vid ena kortsidan sitter Sara, som bor på Våxnäs, och syr utan mönster. Annika virkar barnfiltar och litet längre bort pratar Afra och Kamar om hur man kan göra necessärer och väskor.

Just den här dagen har redesigngruppen besök även av Ann de Wahl.

Sedan 1989

– Jag engagerade mig i Röda Korset och var med och bildade en sygrupp redan 1989, berättar hon. Som mest var vi 20 stycken som var med och vi har hållit på ända fram till i år.

Gruppen stickade barntröjor, mössor, vantar och halsdukar och broderade dukar. Hantverket blev sedan till vinster i lotterier eller också så såldes de på basarer och i Röda Korsets butik. Allt för att få in pengar som sedan kunde skickas ut till behövande runt om i världen.

Nu syr de inte längre tillsammans men de träffas fortfarande regelbundet för att fika och prata, umgås och utbyta idéer.

Men nu finns i stället redesigngruppen. Skiftbyte i frivilliga sömnadsverkstaden, alltså.

När vi öppnat dörren kommer vi till något som egentligen är ett sammanträdesrum. Det domineras av ett stort och avlångt bord och är egentligen perfekt för en sömnadsgrupp. Det är här Röda Korsets ganska nya redesigngrupp träffas under några timmar varje vecka.

Just den här dagen är ett tiotal personer intensivt upptagna med att klippa och sprätta, sy på maskin och för hand, tråckla och virka. Antalet deltagare kan variera en del. Ibland är några kanske på praktik någon annanstans.

Det är ”gamla” svenskar förstås, men mest ändå nyanlända med rötter i Syrien, Jemen, Afghanistan, Eritrea och andra länder. Alla bär de med sig en historia av flykt från sina gamla länder. Nu bor de i Sverige och har kommit litet olika långt i sin asylprocess.

Verksamheten hålls ihop av Birgitta Johansson. Birgitta har en egen sömnadsateljé men här på Klaraborg är hon en av Röda Korsets många frivilliga i Karlstad, eller volontärer som man ofta sade förr.

Tanken är att människor som väntar på besked av olika slag ska kunna träffas kring något de gör tillsammans. Det blir också en träning i att använda svenska, det nya språket.

Sedan är tanken också att man ska ta tillvara sådant som annars kanske skulle ha slängts och bränts upp och förvandla det till nya kläder, filtar, väskor, mössor och annat. Det blir en verklig återvinning. Resultatet av redesigngruppens arbetsinsats säljs sedan i Röda Korsets butik så att det kommer in pengar som kan användas i organisationens arbete. Fast en del av de nytillverkade mössorna, hörde vi, skulle gå till barn på en flyktingförläggning så de slipper frysa i vinter.

Råvarorna ligger staplade längs ena kortväggen. Det är återvunna textilier, kläder och annat, som är delvis utslitna men samtidigt fullt möjliga att återvinna och förvandla till nya kläder – eller väskor eller barnfiltar eller något annat. Det finns egentligen ingen gräns för vad man kan göra med gamla kläder.

Vana grepp

Man ser på deltagarna att det är långtifrån första gången de håller på med sömnad. Handgreppen sitter som de ska. Men mest van är nog Mohamad, den ende mannen i gruppen. Han kommer från Aleppo i Syrien och har 30 års erfarenhet som skräddare och tapetsör. Intill Mohamad sitter Narim, som har arbetat som frisör och med makeup. och syr mössor, kläder och väskor.

Vid ena kortsidan sitter Sara, som bor på Våxnäs, och syr utan mönster. Annika virkar barnfiltar och litet längre bort pratar Afra och Kamar om hur man kan göra necessärer och väskor.

Just den här dagen har redesigngruppen besök även av Ann de Wahl.

Sedan 1989

– Jag engagerade mig i Röda Korset och var med och bildade en sygrupp redan 1989, berättar hon. Som mest var vi 20 stycken som var med och vi har hållit på ända fram till i år.

Gruppen stickade barntröjor, mössor, vantar och halsdukar och broderade dukar. Hantverket blev sedan till vinster i lotterier eller också så såldes de på basarer och i Röda Korsets butik. Allt för att få in pengar som sedan kunde skickas ut till behövande runt om i världen.

Nu syr de inte längre tillsammans men de träffas fortfarande regelbundet för att fika och prata, umgås och utbyta idéer.

Men nu finns i stället redesigngruppen. Skiftbyte i frivilliga sömnadsverkstaden, alltså.