2016-10-15 06:00

2016-10-15 06:00

Mary Juusela vill slå hål på våra fördomar

INTERVJU: Lika olika-metoden motverkar diskriminering och utanförskap

– Vi väljer inta alla vi har runt omkring oss. Men nu är vi här, och hur ska vi ha det? Det bestämmer du.

Mary Juusela har arbetat mot främlingsfientlighet och utanförskap under lång tid. I veckan kommer hon till Karlstad för att föreläsa om Lika olika-metoden, som ger barn och vuxna verktyg att själva ta tag i och motverka situationer med diskriminering och utanförskap.

Hon är själv grundare av metoden och driver en projektutbildning som bland annat vänder sig till barn och pedagoger i förskola och skola tillsammans med Högskolan i Kristianstad.

Vad går Lika olika-metoden ut på rent praktiskt?

– Att ena olikheter och skapa tolerans. Mycket handlar om att dela med sig, inte bara av mina egna erfarenheter utan av människor, människors storys och situationer man sett. Praktiska övningar och ren skär fakta.

Hon reser runt mycket, både i Sverige och utomlands. Sedan i mars i fjol har hon träffat barn och pedagoger på 50 platser i Sverige.

– Alla behöver inte bli bästisar och alla behöver inte tycka likadant. En mellanstadieelev i Köping uttryckte det så fint häromveckan. Hon sade att ”jag kommer inte att vara kamrat med alla, men jag måsta kunna vara kamratlig”, berättar Mary Juusela. När dagen var slut sade en annan ”om man inte har något bra att säga så har jag förstått att det är lika bra att vara tyst. Då behöver inte någon ta hand om det där dumma du sa...”

Vi påverkar andra

Hur vi är mot varandra ger ringar på vattnet.

– Varje dag träffar du minst 50 personer, på parkeringen, på hållplatsen, övergångsstället, i affären, på jobbet. Går man i skolan träffar man ännu fler. Du påverkar dessa med vad du säger och gör, men även med vad du inte säger, och inte gör. Det gäller att bli medveten om det.

– För att få en förändring i samhället måste man börja på individnivå. Och tända gnistor inuti barn och vuxna, tjejer och killar, rika och fattiga, homosexuella och heterosexuella... för att förstå att vi i grund och botten är lika, samtidigt som vi alla är unika.

Flockdjur

Utanförskap kan handla om vitt skilda saker.

– Ingången till varför du hamnar utanför skiljer sig åt, liksom de verktyg vi har med oss, familj och vänner som stöttar oss, mod, perspektiv. Men oavsett är slutprodukten alltid densamma.

– Det kan handla om en sån enkel sak som att man som vuxen inte får sin röst hörd på ett personalmöte. Det är individuellt hur stor effekten blir beroende på vad man har med sig i bagaget.

Hur når man den stora tysta massan?

– Trixet är att nå fram till människors hjärta. Det kommer alltid att finnas ett visst utanförskap, så är det, men så många som möjligt ska slippa uppleva det och må så dåligt att de tvingas gå i terapi som vuxna.

Mary Juusela vet vad hon pratar om. Som adopterad från Indien med föräldrar som invandrat till Sverige från Finland var hon en främmande fågel under uppväxten i Bålsta utanför Enköping.

– Jag har upplevt och upplever fortfarande mycket. Jag har fått höra ”jävla svartskalle, åk hem”. Jag har haft folk som spottat på mig, som sparkat på mig. Varje dag har jag satt på mig det där glada ansiktet och låtsats att jag inte bryr mig, men det har gjort så ont, så ont.

Böcker om adoption

Mary Juusela har skrivit flera böcker om adoption och i samband med det intervjuat cirka 700 svenska adoptivfamiljer i studien Stulen identitet. Hon är också verksamhetschef för stiftelsen Aiducatius som arbetar med att stödja barns rättigheter till utbildning i Tanzania och Gambia.

Hur var din egen uppväxt i Bålsta?

– Hemmavid var det bra, men varje dag, så fort jag var tvungen att gå utanför ytterdörren, så var det för jävligt. Det var 19 svåra år av utanförskap. Barn är väldigt lojala mot sina föräldrar, så jag berättade inte hur jag kände. Jag ville inte att de skulle gråta för jag tyckte att det var för jobbigt för dem.

Hon blev den duktiga flickan som satte på sig en glad mask. Hon tog studenten som 19-åring, som en av skolans toppelever.

– Jag gömde mig bakom att vara duktig, sedan stod jag där och ville i princip ta livet av mig.

Rötterna i Sverige

I boken Den stora återresan följer hon med fem adoptivbarn på deras resa tillbaka till platsen där allting började.

Själv har Mary Juusela inte känt något behov av att leta efter sina rötter. De är fast förankrade i Sverige, där hon växt upp.

Mary Juusela återkommer till begreppet stulen identitet, hur viktigt det är att få definiera sin egen person och inte påtvingas något som man inte är.

– Vem äger din identitet? Är det inte du själv? Varför ska vi hela tiden sätta människor i fack? Ifrågasättandet drabbar också andra och tredje generationens invandrare, människor som är födda i Sverige. Hemma kanske det sitter två föräldrar som i sitt eget utanförskap klamrar sig fast i ursprungsidentiteten, deras barn, som vill vara en del av det svenska samhället, hamnar mitt i korselden.

Tillbaka i Indien

Mary Juusela och hennes dåvarande man reste till Indien 2013.

– Jag hade personligen inget behov av att återse barnhemmet i Bangalore, men min man blev emotionellt berörd. Året efter reste vi tillbaka och då var vår son och min mamma och pappa med. Det var deras återresa. Det var också väldigt intressant för min son att få mer kött på benen eftersom han får många frågor om Indien.

Var står du i dag?

– Jag känner mig fortfarande utanför i vissa sammanhang. Jag arbetar mycket i Afrika och reser till Asien och får höra att ”vita personer går ditåt, svarta står i den kön”. Som nyskild hamnade jag utanför det här som kallas familj och fick höra ”ska du inte träffa någon så att det blir som det brukar”. Det är samma sak oavsett religion, land eller hur vi klär oss. Men det roliga är att vi trots allt är goda människor som inte vill göra andra ledsna. Det är därför jag håller på. Det är enormt när man ser polletten trilla ner hos andra. Om alla skruvar till sig lite får det en väldigt stor effekt, man ska inte förringa det.

– Integration handlar om att två enheter ska bli ett och mångfald är ditt förhållningssätt till olikheter när du går utanför ytterdörren. Det bestämmer du.

Mary Juusela har arbetat mot främlingsfientlighet och utanförskap under lång tid. I veckan kommer hon till Karlstad för att föreläsa om Lika olika-metoden, som ger barn och vuxna verktyg att själva ta tag i och motverka situationer med diskriminering och utanförskap.

Hon är själv grundare av metoden och driver en projektutbildning som bland annat vänder sig till barn och pedagoger i förskola och skola tillsammans med Högskolan i Kristianstad.

Vad går Lika olika-metoden ut på rent praktiskt?

– Att ena olikheter och skapa tolerans. Mycket handlar om att dela med sig, inte bara av mina egna erfarenheter utan av människor, människors storys och situationer man sett. Praktiska övningar och ren skär fakta.

Hon reser runt mycket, både i Sverige och utomlands. Sedan i mars i fjol har hon träffat barn och pedagoger på 50 platser i Sverige.

– Alla behöver inte bli bästisar och alla behöver inte tycka likadant. En mellanstadieelev i Köping uttryckte det så fint häromveckan. Hon sade att ”jag kommer inte att vara kamrat med alla, men jag måsta kunna vara kamratlig”, berättar Mary Juusela. När dagen var slut sade en annan ”om man inte har något bra att säga så har jag förstått att det är lika bra att vara tyst. Då behöver inte någon ta hand om det där dumma du sa...”

Vi påverkar andra

Hur vi är mot varandra ger ringar på vattnet.

– Varje dag träffar du minst 50 personer, på parkeringen, på hållplatsen, övergångsstället, i affären, på jobbet. Går man i skolan träffar man ännu fler. Du påverkar dessa med vad du säger och gör, men även med vad du inte säger, och inte gör. Det gäller att bli medveten om det.

– För att få en förändring i samhället måste man börja på individnivå. Och tända gnistor inuti barn och vuxna, tjejer och killar, rika och fattiga, homosexuella och heterosexuella... för att förstå att vi i grund och botten är lika, samtidigt som vi alla är unika.

Flockdjur

Utanförskap kan handla om vitt skilda saker.

– Ingången till varför du hamnar utanför skiljer sig åt, liksom de verktyg vi har med oss, familj och vänner som stöttar oss, mod, perspektiv. Men oavsett är slutprodukten alltid densamma.

– Det kan handla om en sån enkel sak som att man som vuxen inte får sin röst hörd på ett personalmöte. Det är individuellt hur stor effekten blir beroende på vad man har med sig i bagaget.

Hur når man den stora tysta massan?

– Trixet är att nå fram till människors hjärta. Det kommer alltid att finnas ett visst utanförskap, så är det, men så många som möjligt ska slippa uppleva det och må så dåligt att de tvingas gå i terapi som vuxna.

Mary Juusela vet vad hon pratar om. Som adopterad från Indien med föräldrar som invandrat till Sverige från Finland var hon en främmande fågel under uppväxten i Bålsta utanför Enköping.

– Jag har upplevt och upplever fortfarande mycket. Jag har fått höra ”jävla svartskalle, åk hem”. Jag har haft folk som spottat på mig, som sparkat på mig. Varje dag har jag satt på mig det där glada ansiktet och låtsats att jag inte bryr mig, men det har gjort så ont, så ont.

Böcker om adoption

Mary Juusela har skrivit flera böcker om adoption och i samband med det intervjuat cirka 700 svenska adoptivfamiljer i studien Stulen identitet. Hon är också verksamhetschef för stiftelsen Aiducatius som arbetar med att stödja barns rättigheter till utbildning i Tanzania och Gambia.

Hur var din egen uppväxt i Bålsta?

– Hemmavid var det bra, men varje dag, så fort jag var tvungen att gå utanför ytterdörren, så var det för jävligt. Det var 19 svåra år av utanförskap. Barn är väldigt lojala mot sina föräldrar, så jag berättade inte hur jag kände. Jag ville inte att de skulle gråta för jag tyckte att det var för jobbigt för dem.

Hon blev den duktiga flickan som satte på sig en glad mask. Hon tog studenten som 19-åring, som en av skolans toppelever.

– Jag gömde mig bakom att vara duktig, sedan stod jag där och ville i princip ta livet av mig.

Rötterna i Sverige

I boken Den stora återresan följer hon med fem adoptivbarn på deras resa tillbaka till platsen där allting började.

Själv har Mary Juusela inte känt något behov av att leta efter sina rötter. De är fast förankrade i Sverige, där hon växt upp.

Mary Juusela återkommer till begreppet stulen identitet, hur viktigt det är att få definiera sin egen person och inte påtvingas något som man inte är.

– Vem äger din identitet? Är det inte du själv? Varför ska vi hela tiden sätta människor i fack? Ifrågasättandet drabbar också andra och tredje generationens invandrare, människor som är födda i Sverige. Hemma kanske det sitter två föräldrar som i sitt eget utanförskap klamrar sig fast i ursprungsidentiteten, deras barn, som vill vara en del av det svenska samhället, hamnar mitt i korselden.

Tillbaka i Indien

Mary Juusela och hennes dåvarande man reste till Indien 2013.

– Jag hade personligen inget behov av att återse barnhemmet i Bangalore, men min man blev emotionellt berörd. Året efter reste vi tillbaka och då var vår son och min mamma och pappa med. Det var deras återresa. Det var också väldigt intressant för min son att få mer kött på benen eftersom han får många frågor om Indien.

Var står du i dag?

– Jag känner mig fortfarande utanför i vissa sammanhang. Jag arbetar mycket i Afrika och reser till Asien och får höra att ”vita personer går ditåt, svarta står i den kön”. Som nyskild hamnade jag utanför det här som kallas familj och fick höra ”ska du inte träffa någon så att det blir som det brukar”. Det är samma sak oavsett religion, land eller hur vi klär oss. Men det roliga är att vi trots allt är goda människor som inte vill göra andra ledsna. Det är därför jag håller på. Det är enormt när man ser polletten trilla ner hos andra. Om alla skruvar till sig lite får det en väldigt stor effekt, man ska inte förringa det.

– Integration handlar om att två enheter ska bli ett och mångfald är ditt förhållningssätt till olikheter när du går utanför ytterdörren. Det bestämmer du.

Mary Juusela

Ålder: 34 år

Familj: Son, mamma och pappa och ett gäng fina vänner

Bor: I Kungsängen

Född: I Indien och uppväxt i Bålsta.

Utbildning: Kandidatexamen i journalistik och en Master i General Management vid Handelshögskolan i Stockholm

Gör: Författare och entreprenör. Verksamhetschef för stiftelsen Aiducatius som arbetar med att stödja barns rättigheter till utbildning i Tanzania och Gambia. Har grundat och föreläser om Lika olika-metoden mot diskriminering och utanförskap. Hon har även skrivit böckerna Adoption - banden som gör oss till en familj (2010) och Den stora återresan (2014) som bygger på intervjuer hon gjort med 700 adoptivfamiljer mellan åren 2003–2014.

Aktuell: Torsdag den 20 oktober föreläser hon om Lika olika-metoden på Gjuteriet i Karlstad