2016-10-01 06:00

2016-10-01 15:21

Matintresset ledde vidare till jakten

JAKT: Markus Roskifte har jagat i tio år

En efter en åker viltburgarna upp på grillen. Det fräser lite när fettet droppar ner i glöden. Efter en stund sprider sig ljuvliga dofter som får det att vattnas i munnen.
Markus Roskifte gillar att laga mat – och vistas i naturen. Som jägare förenar han det bästa av två världar.

Att han skulle ta jägarexamen för tio år sedan, var långt ifrån en självklarhet. Under sin uppväxt kände han ingen som jagade. Intresset väcktes av en slump när han var prao-elev hos Svenska jägareförbundet i åttan. Sedan tog det ett tag, eller närmare bestämt 20 år, innan han gjorde slag i saken och skaffade sig en jägarexamen via ett studieförbund.

– Det är inte någon ovanlig väg i dag, tvärtom. Förr var jakten en inkomst från skogen, i dag är den ett fritidsintresse som många är beredda att lägga ner en hel del pengar på, säger han.

Hösten högsäsong

Markus Roskifte brukar vara ute 20–30 gånger per år. Mest blir det under hösten och fram till januari.

– Bockjakten den 16 augusti ser många som startskottet på jaktåret. Den är också ett kvitto på hur väl du har skött om viltvården under året, till exempel hållit efter rävarna som lokalt kan ta 40–70 procent av rådjurskiden, säger han.

På pass med dottern

Sedan tre år tillbaka arrenderar han jaktmark utanför Högboda, totalt är de sex personer i jaktlaget. Markus har också hunnit bygga upp ett brett kontaktnät med andra jägare genom att vara aktiv i forum på nätet och det händer att han ibland åker många mil för att få jaga. En av döttrarna har nyligen tagit jägarexamen och helgen innan vi ses tillbringade hon och Markus i de sörmländska skogarna. Den här gången blev det ingen dovhjort.

Vad är tjusningen med jakt?

– Det är inte riktigt samma sak som att gå och plocka svamp i skogen. Som jägare är du mer aktiv, du är med och förvaltar naturen. Det är hela naturupplevelsen, det händer att man sitter och nästan hoppas att det inte ska komma en älg och störa...

Han återkommer flera gånger till ansvaret man har som jägare.

– Ansvaret man har att skuta eller inte skjuta. Ansvaret man har att ta rätt skott på rätt djur, säger han.

Jakten ger familjen kött på bordet en ganska stor del av året. De brukar kunna plocka fram det mesta ut frysen: älg, vildsvin, råbock, hjort, kanadagäss – och bäver.

– Bäverbiffar är en riktig partyhöjare, säger han och skrattar.

Till burgarna på viltsvin och älg som ligger på grillen använde han de sista två påsarna i frysen.

– Nu är det tomt, konstaterar han.

Mat från grunden

Han gick upp tidigt för att förbereda måltiden från grunden. Hamburgerbröden på skrädmjöl som han bakat under morgonen har hunnit svalna. Till brödet och köttet har han slagit ihop sin egen chipotlemajonnäs, gjort en het BBQ-sås, coleslaw och picklad rödlök.

– Jag brukar inte lägga så lång tid på en lunch, men på helgerna kan jag stå i timmar och laga mat, säger han.

Familjen prioriterar de gemensamma måltiderna.

Egen buljong på benen

Markus Roskifte brukar koka sin egen buljong på benen, men styckningen lämnar han helst över till andra.

Vilka är dina favoriträtter?

– Jag får mycket färs, så det brukar bli mycket burgare, men jag brukar grilla hela köttstycken också. Filén är god om man hanterar den rätt och så tycker jag om att göra långkok, en mustig höstgryta på bindvävsrikt kött. Eller en grillad flankstek med egen chimichurri och till det rotfrukter i ugn, säger han.

Tunga till jul

Kind är en annan favoritdel, liksom tunga och hjärta.

– Det blir ingen jul utan tunga på bordet, slår han fast.

Till dagens måltid har han använt lite dijonsenap och timjan som smaksättare i viltburgarna.

– Jag tycker att köttet ska smaka kött. Sedan använder jag mig av goda och smakrika tillbehör.

Om en dryg vecka går startskottet för älgjakten i södra Värmland. Markus Roskifte planerar att tillbringa tre dagar i skogen första veckan tillsammans med jaktlaget.

Som nybliven jägare var han under flera år med på Svenska jägareförbundets utbildningsjakter i Lungsund och i I2-skogen i Karlstad.

– Jag har lärt mig jättemycket uppe i Lungsund, berättar han.

Där han också var funktionär under några år, något som han fortsätter med vid jakterna i I2-skogen.

Kalv det första året

Hur många älgar har du skjutit?

– Två vuxna djur och en kalv, den sköt jag i Lungsund det första året jag jagade.

Hur kändes det?

– Efteråt skakade jag i hela kroppen. Ofta kommer älgar på nära håll så det blir säkra skott. Är man inte säker på att träffa så ska man avstå. Det har hänt att jag suttit på pass och en älg passerat tätt förbi, men den har gått åt fel håll, så jag inte har kunnat skjuta. Man strävar alltid efter att första skottet ska vara dödande, säger han.

Blyfri ammunition

För några år sedan bestämde han sig för att gå över till blyfri ammunition.

– Använder man blyammunition så rekommenderas det att man ska skära bort så mycket kött runt om träffytan. Det blir många kilo kött som går till spillo, säger han. Och jag tycker att annan ammunition fungerar lika bra.

Markus Roskifte tror att han lägger ner omkring 15 000 kronor om året på jakten. Om man bara ser till pengarna skulle kilopriset på köttet bli ganska högt.

– Kan mat ha ett affektionsvärde?

Markus Roskifte slänger ut frågan när vi avslutat måltiden och svarar själv sekunden efter.

– Viltkött är bra mat från grunden och för mig har det blivit en självklarhet på bordet, precis som jag gärna väljer svenskt och närproducerat när jag köper min mat, säger han.

Att han skulle ta jägarexamen för tio år sedan, var långt ifrån en självklarhet. Under sin uppväxt kände han ingen som jagade. Intresset väcktes av en slump när han var prao-elev hos Svenska jägareförbundet i åttan. Sedan tog det ett tag, eller närmare bestämt 20 år, innan han gjorde slag i saken och skaffade sig en jägarexamen via ett studieförbund.

– Det är inte någon ovanlig väg i dag, tvärtom. Förr var jakten en inkomst från skogen, i dag är den ett fritidsintresse som många är beredda att lägga ner en hel del pengar på, säger han.

Hösten högsäsong

Markus Roskifte brukar vara ute 20–30 gånger per år. Mest blir det under hösten och fram till januari.

– Bockjakten den 16 augusti ser många som startskottet på jaktåret. Den är också ett kvitto på hur väl du har skött om viltvården under året, till exempel hållit efter rävarna som lokalt kan ta 40–70 procent av rådjurskiden, säger han.

På pass med dottern

Sedan tre år tillbaka arrenderar han jaktmark utanför Högboda, totalt är de sex personer i jaktlaget. Markus har också hunnit bygga upp ett brett kontaktnät med andra jägare genom att vara aktiv i forum på nätet och det händer att han ibland åker många mil för att få jaga. En av döttrarna har nyligen tagit jägarexamen och helgen innan vi ses tillbringade hon och Markus i de sörmländska skogarna. Den här gången blev det ingen dovhjort.

Vad är tjusningen med jakt?

– Det är inte riktigt samma sak som att gå och plocka svamp i skogen. Som jägare är du mer aktiv, du är med och förvaltar naturen. Det är hela naturupplevelsen, det händer att man sitter och nästan hoppas att det inte ska komma en älg och störa...

Han återkommer flera gånger till ansvaret man har som jägare.

– Ansvaret man har att skuta eller inte skjuta. Ansvaret man har att ta rätt skott på rätt djur, säger han.

Jakten ger familjen kött på bordet en ganska stor del av året. De brukar kunna plocka fram det mesta ut frysen: älg, vildsvin, råbock, hjort, kanadagäss – och bäver.

– Bäverbiffar är en riktig partyhöjare, säger han och skrattar.

Till burgarna på viltsvin och älg som ligger på grillen använde han de sista två påsarna i frysen.

– Nu är det tomt, konstaterar han.

Mat från grunden

Han gick upp tidigt för att förbereda måltiden från grunden. Hamburgerbröden på skrädmjöl som han bakat under morgonen har hunnit svalna. Till brödet och köttet har han slagit ihop sin egen chipotlemajonnäs, gjort en het BBQ-sås, coleslaw och picklad rödlök.

– Jag brukar inte lägga så lång tid på en lunch, men på helgerna kan jag stå i timmar och laga mat, säger han.

Familjen prioriterar de gemensamma måltiderna.

Egen buljong på benen

Markus Roskifte brukar koka sin egen buljong på benen, men styckningen lämnar han helst över till andra.

Vilka är dina favoriträtter?

– Jag får mycket färs, så det brukar bli mycket burgare, men jag brukar grilla hela köttstycken också. Filén är god om man hanterar den rätt och så tycker jag om att göra långkok, en mustig höstgryta på bindvävsrikt kött. Eller en grillad flankstek med egen chimichurri och till det rotfrukter i ugn, säger han.

Tunga till jul

Kind är en annan favoritdel, liksom tunga och hjärta.

– Det blir ingen jul utan tunga på bordet, slår han fast.

Till dagens måltid har han använt lite dijonsenap och timjan som smaksättare i viltburgarna.

– Jag tycker att köttet ska smaka kött. Sedan använder jag mig av goda och smakrika tillbehör.

Om en dryg vecka går startskottet för älgjakten i södra Värmland. Markus Roskifte planerar att tillbringa tre dagar i skogen första veckan tillsammans med jaktlaget.

Som nybliven jägare var han under flera år med på Svenska jägareförbundets utbildningsjakter i Lungsund och i I2-skogen i Karlstad.

– Jag har lärt mig jättemycket uppe i Lungsund, berättar han.

Där han också var funktionär under några år, något som han fortsätter med vid jakterna i I2-skogen.

Kalv det första året

Hur många älgar har du skjutit?

– Två vuxna djur och en kalv, den sköt jag i Lungsund det första året jag jagade.

Hur kändes det?

– Efteråt skakade jag i hela kroppen. Ofta kommer älgar på nära håll så det blir säkra skott. Är man inte säker på att träffa så ska man avstå. Det har hänt att jag suttit på pass och en älg passerat tätt förbi, men den har gått åt fel håll, så jag inte har kunnat skjuta. Man strävar alltid efter att första skottet ska vara dödande, säger han.

Blyfri ammunition

För några år sedan bestämde han sig för att gå över till blyfri ammunition.

– Använder man blyammunition så rekommenderas det att man ska skära bort så mycket kött runt om träffytan. Det blir många kilo kött som går till spillo, säger han. Och jag tycker att annan ammunition fungerar lika bra.

Markus Roskifte tror att han lägger ner omkring 15 000 kronor om året på jakten. Om man bara ser till pengarna skulle kilopriset på köttet bli ganska högt.

– Kan mat ha ett affektionsvärde?

Markus Roskifte slänger ut frågan när vi avslutat måltiden och svarar själv sekunden efter.

– Viltkött är bra mat från grunden och för mig har det blivit en självklarhet på bordet, precis som jag gärna väljer svenskt och närproducerat när jag köper min mat, säger han.