2016-06-18 06:00

2016-06-22 09:29

Ute på andra sidan

KRÖNIKA

Äntligen är vi ute på andra sidan. Det är lite tomt, fast ändå ganska skönt. För några dagar sedan, när sonen och jag satt nersjunkna i soffan och kollade på en youtuber som han följer, undrade han om det var för en vecka sedan som det var studenten. Jag var tvungen att tänka efter en sekund innan jag svarade, för visst känns det avlägset, som om det nästan inte hänt...

I början av juni gick vi in i en slags bubbla fylld med förväntan, lite vemod och fest. Glada ungdomar som glittrade på catwalken innan de försvann in till studentbalen, lättnad och förhoppningar och utspring med vita mössor.

För vår del var det premiär och vi hade skjutit på planeringen in i det längsta tills vi insåg att det faktiskt var dags att sätta i gång – att fixa med inbjudningar, planera mat och ordna fram bord och stolar. Vi följde väderleksprognoserna minutiöst och lättnaden var stor när vi insåg att vädrets makter var med oss och vi kunde sitta ute.

Två dagar före tilldragelsen gav sig den manliga två femtedelen av familjen ut på jakt efter björkar. De två långa rangliga stänglarna de kom hem med vittnade om grunda, eller till och med obefintliga, kunskaper om svenska träd. ”Äsch, det märks inte när man sätter dit lite ballonger” pep de ur sig till sitt försvar.

Aspar var emellertid ingenting som vår dotter godtog, så kvällen efter fixade hon björkar själv. Det gick betydligt bättre, kan jag tillägga...

Studentdagen flöt till min förvåning på utan några större katastrofer, men jag är glad att det är ett bra tag till nästa gång. Men nu vet vi iallafall var i stan man ska stå om man vill få en skymt av studentflaken. Det kommer vi att spara minst en timme på... och då hinner vi kanske hem innan de första gästerna dyker upp. Å andra sidan kan det ju vara en fördel att vara flera som hjälps åt att ställa fram maten på bordet.

Men det blir då, i den närmaste framtiden ska jag njuta av den svenska sommaren.

I början av juni gick vi in i en slags bubbla fylld med förväntan, lite vemod och fest. Glada ungdomar som glittrade på catwalken innan de försvann in till studentbalen, lättnad och förhoppningar och utspring med vita mössor.

För vår del var det premiär och vi hade skjutit på planeringen in i det längsta tills vi insåg att det faktiskt var dags att sätta i gång – att fixa med inbjudningar, planera mat och ordna fram bord och stolar. Vi följde väderleksprognoserna minutiöst och lättnaden var stor när vi insåg att vädrets makter var med oss och vi kunde sitta ute.

Två dagar före tilldragelsen gav sig den manliga två femtedelen av familjen ut på jakt efter björkar. De två långa rangliga stänglarna de kom hem med vittnade om grunda, eller till och med obefintliga, kunskaper om svenska träd. ”Äsch, det märks inte när man sätter dit lite ballonger” pep de ur sig till sitt försvar.

Aspar var emellertid ingenting som vår dotter godtog, så kvällen efter fixade hon björkar själv. Det gick betydligt bättre, kan jag tillägga...

Studentdagen flöt till min förvåning på utan några större katastrofer, men jag är glad att det är ett bra tag till nästa gång. Men nu vet vi iallafall var i stan man ska stå om man vill få en skymt av studentflaken. Det kommer vi att spara minst en timme på... och då hinner vi kanske hem innan de första gästerna dyker upp. Å andra sidan kan det ju vara en fördel att vara flera som hjälps åt att ställa fram maten på bordet.

Men det blir då, i den närmaste framtiden ska jag njuta av den svenska sommaren.