2016-05-21 06:00

2016-05-21 07:14

Fanns förebilderna i Stockholms skärgård?

KULTUR

Under några veckor år 1900 skrev August Strindberg äktenskapsdramat Dödsdansen.
Han hade verkligen höga tankar om sin pjäs.
– Dödsdansen, gosse, det är mitt bästa drama! sade den 60-årige författaren nio år senare.
Han riktade sig då till den mycket yngre regissören och skådespelaren August Falck.

Tillsammans med Strindberg drev August Falck sedan 1907 Intima Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm.

Det var där som Dödsdansen fick svensk premiär år 1909, då med Falck i rollen som Edgar.

Pjäsens författare, som bodde i Blå tornet på Drottninggatan (dagens Strindbergsmuseum) och hade tre år kvar att leva, höll sig borta från teatern under repetitionsarbetet.

Först vid generalrepetitionen dök han upp tillsammans med en grupp vänner, bland dem konstnären Richard Bergh.

Den 8 september 1909 var det svensk premiär. Men urpremiären hade ägt rum flera år tidigare i Tyskland.

Tolfte gången

Sedan den första svenska iscensättningen har Dödsdansen satts upp sju gånger på Dramaten. Bland regissörerna: Skådespelaren och teaterchefen Olof Molander, skådespelaren Ulf Palme och författaren Lars Norén.

På Stockholms Stadsteater har den uppförts två gånger, ena gången i samarbete med den i vår tid återuppståndna Strindbergs intima teater (i det ursprungliga huset!) och i regi av Mia Winge. Året därpå, 2011, regisserade Ragnar Lyth samma pjäs, och för två år sedan gjorde Görel Crona en version för Strindbergsteatern.

Maximteaterns och Stefan Larssons version - aktuell i Karlstad i början av juni - är den tolfte uppsättningen i Stockholm.

Röda huset

När Strindberg skrev äktenskapsdramat år 1900 var han bosatt i en tvårumslägenhet på Banérgatan i Stockholm, för övrigt hans tjugoandra (!) Stockholmsadress under 51 år.

Året efter att han färdigställt Dödsdansen flyttade han och hustrun Harriet Bosse, skådespelerskan, till ett nytt nybyggt hus vid Karlaplan på Östermalm; på grund av dess tegelfasad kallade Strindberg byggnaden för Röda huset.

Det var i Röda huset han skrev Ett drömspel och romanen Ensam.

Och i Röda huset, som trots mycket hårda protester revs på 60-talet, bodde Strindberg till år 1908.

Det året, nu skild från Harriet Bosse, flyttade han till Drottninggatan 85, och där avled han i en svår sjukdom våren 1912.

Världslitteratur

Dödsdansen, som publicerades som bok år 1901, finns i två delar.

Men den andra delen spelas sällan och betraktas som svagare. Det är den första delen av Dödsdansen som tillhör världslitteraturen.

I pjäsen är det främst tre personer som agerar, makarna Alice och Edgar, han militär stationerad på en befäst ö, hon före detta skådespelerska.

Deras 25-åriga äktenskap är nedfryst och präglas av en sorts hatkärlek som bara döden kan sätta punkt för.

Den tredje personen är makarnas vän Kurt, som plötsligt dyker upp efter många års bortovaro.

I havsbandet

Det äktenskapliga kriget i tornet på den befästa ön i havsbandet har lockat fram många teorier om Strindbergs privatliv och hur det kan ha påverkat Dödsdansen.

Men i den mån författaren hämtat stoff från sitt eget privatliv så har det före detta skådespelerskan Alice inte haft Harriet Bosse som modell.

Pjäsen var nämligen redan skriven när Strindberg och Bosse blev ett par.

I stället får man gå längre tillbaka, till Strindbergs äktenskap med den finlandssvenska skådespelerskan Siri von Essen. Det var ett stundtals turbulent äktenskap.

Kanske författaren hade livet med Siri i tankarna när han skrev pjäsen år 1900.

Inspektorn på Sandhamn

Eller så flög tankarna från hans skrivbord till Stockholms skärgård, till Sandhamn.

Till Sandhamn kom Strindberg när han var drygt 20 år. Han hade debuterat som författaren år 1869 (med pjäsen Fritänkaren) och hade ännu inte gjort sig ett namn.

Han kom till Sandhamn för att bli telegrafist, och ön var på den tiden platsen för lotsar och tulltjänstemän, uniformerad personal med en tullinspektor som en av öns främsta.

Han hette Ossian Ekbohrn och blev Strindbergs vän, ofta nämnd i författarens brev och mottagare av Strindbergs böcker.

Ekbohrn var gift, äktenskapet var inte så bra, paret grälade och gnatade. Vännen Strindberg bör ha upplevt det på nära håll.

Det är nog rimligt att - som bland andra kulturskribenten Margareta Sörenson - se det Ekbohrnska äktenskapet som en sorts förlaga till Alices och Edgars privata krig.

I pjäsen finns ju mycket som påminner om verkligheten: Uniformer och telegraf, relativa isolering på en ö i en svensk skärgård, ett trasigt äktenskap och en plötsligt uppdykande Kurt som i verkligheten kanske hette August.

Tillsammans med Strindberg drev August Falck sedan 1907 Intima Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm.

Det var där som Dödsdansen fick svensk premiär år 1909, då med Falck i rollen som Edgar.

Pjäsens författare, som bodde i Blå tornet på Drottninggatan (dagens Strindbergsmuseum) och hade tre år kvar att leva, höll sig borta från teatern under repetitionsarbetet.

Först vid generalrepetitionen dök han upp tillsammans med en grupp vänner, bland dem konstnären Richard Bergh.

Den 8 september 1909 var det svensk premiär. Men urpremiären hade ägt rum flera år tidigare i Tyskland.

Tolfte gången

Sedan den första svenska iscensättningen har Dödsdansen satts upp sju gånger på Dramaten. Bland regissörerna: Skådespelaren och teaterchefen Olof Molander, skådespelaren Ulf Palme och författaren Lars Norén.

På Stockholms Stadsteater har den uppförts två gånger, ena gången i samarbete med den i vår tid återuppståndna Strindbergs intima teater (i det ursprungliga huset!) och i regi av Mia Winge. Året därpå, 2011, regisserade Ragnar Lyth samma pjäs, och för två år sedan gjorde Görel Crona en version för Strindbergsteatern.

Maximteaterns och Stefan Larssons version - aktuell i Karlstad i början av juni - är den tolfte uppsättningen i Stockholm.

Röda huset

När Strindberg skrev äktenskapsdramat år 1900 var han bosatt i en tvårumslägenhet på Banérgatan i Stockholm, för övrigt hans tjugoandra (!) Stockholmsadress under 51 år.

Året efter att han färdigställt Dödsdansen flyttade han och hustrun Harriet Bosse, skådespelerskan, till ett nytt nybyggt hus vid Karlaplan på Östermalm; på grund av dess tegelfasad kallade Strindberg byggnaden för Röda huset.

Det var i Röda huset han skrev Ett drömspel och romanen Ensam.

Och i Röda huset, som trots mycket hårda protester revs på 60-talet, bodde Strindberg till år 1908.

Det året, nu skild från Harriet Bosse, flyttade han till Drottninggatan 85, och där avled han i en svår sjukdom våren 1912.

Världslitteratur

Dödsdansen, som publicerades som bok år 1901, finns i två delar.

Men den andra delen spelas sällan och betraktas som svagare. Det är den första delen av Dödsdansen som tillhör världslitteraturen.

I pjäsen är det främst tre personer som agerar, makarna Alice och Edgar, han militär stationerad på en befäst ö, hon före detta skådespelerska.

Deras 25-åriga äktenskap är nedfryst och präglas av en sorts hatkärlek som bara döden kan sätta punkt för.

Den tredje personen är makarnas vän Kurt, som plötsligt dyker upp efter många års bortovaro.

I havsbandet

Det äktenskapliga kriget i tornet på den befästa ön i havsbandet har lockat fram många teorier om Strindbergs privatliv och hur det kan ha påverkat Dödsdansen.

Men i den mån författaren hämtat stoff från sitt eget privatliv så har det före detta skådespelerskan Alice inte haft Harriet Bosse som modell.

Pjäsen var nämligen redan skriven när Strindberg och Bosse blev ett par.

I stället får man gå längre tillbaka, till Strindbergs äktenskap med den finlandssvenska skådespelerskan Siri von Essen. Det var ett stundtals turbulent äktenskap.

Kanske författaren hade livet med Siri i tankarna när han skrev pjäsen år 1900.

Inspektorn på Sandhamn

Eller så flög tankarna från hans skrivbord till Stockholms skärgård, till Sandhamn.

Till Sandhamn kom Strindberg när han var drygt 20 år. Han hade debuterat som författaren år 1869 (med pjäsen Fritänkaren) och hade ännu inte gjort sig ett namn.

Han kom till Sandhamn för att bli telegrafist, och ön var på den tiden platsen för lotsar och tulltjänstemän, uniformerad personal med en tullinspektor som en av öns främsta.

Han hette Ossian Ekbohrn och blev Strindbergs vän, ofta nämnd i författarens brev och mottagare av Strindbergs böcker.

Ekbohrn var gift, äktenskapet var inte så bra, paret grälade och gnatade. Vännen Strindberg bör ha upplevt det på nära håll.

Det är nog rimligt att - som bland andra kulturskribenten Margareta Sörenson - se det Ekbohrnska äktenskapet som en sorts förlaga till Alices och Edgars privata krig.

I pjäsen finns ju mycket som påminner om verkligheten: Uniformer och telegraf, relativa isolering på en ö i en svensk skärgård, ett trasigt äktenskap och en plötsligt uppdykande Kurt som i verkligheten kanske hette August.