2016-05-07 06:00

2016-05-07 06:00

Opera – en ren kärlekshistoria

KULTUR: Amie Foon från Karlstad börjar i höst på Guildhall School of Music & Drama i London

Hon har alltid gillat att sjunga men det var först när hon började spela cello på gymnasiet som hon upptäckte klassisk musik. I höst tar den blivande mezzosopranen Amie Foon nästa steg mot den europeiska operascenen.

När insåg du att du ville bli operasångerska?

– Jag har alltid tyckt om att sjunga och tog på mig solouppdrag på skolavslutningarna. Min musiklärare på högstadiet pushade mig att söka till musiklinjen på Sundstagymnasiet i Karlstad. Där kom jag i kontakt med opera via min sångpedagog. Sedan gick jag två år på Kävesta foklhögskola, som sångare och cellist på kammarmusikinriktningen och under den tiden tog sången över allt mer. Nu går jag sista terminen på musiklinjen på Vadstena folkhögskola.

Vad ska du göra sedan?

– Stftelsen Vadstena-Akademien sätter upp en opera varje år och i sommar ska jag sjunga i deras operakör. I september flyttar jag till London för att studera på Guildhall School of Music & Drama,

Varför sökte du dit?

– Jag tar lektioner för operasångerskan Anne Sofie von Otter. Hon har själv gått där och rekommenderade mig att söka. De har ett fyraårigt kandidatprogram i musik och jag kommer att hoppa in på andra året.

Var det svårt att komma in?

– Ja, dit söker människor från hela världen. Jag fick skriva ett personligt brev och i november förra året var jag där och sjöng tre stycken från olika epoker och så blev jag intervjuad. Efter andra gallringen fick jag veta att jag hade kommit in. När jag ändå var där passade jag på att hälsa på i en klass och följa deras dramaundervisning. Det var jättebra.

Hur skiljer sig utbildningen på Guildhall jämfört med en kandidatutbildning i Sverige?

– Man har fler undervisningstimmar och väldigt, väldigt kompetenta lärare. Jag ska gå för en dam som heter Susan Waters. Hon är operasångerska, men nu undervisar hon bara. Jag blir knuten till henne och kommer att gå i hennes klass. På skolan får man också läsa tyska, italienska, ryska och franska och så har vi drama, rörelse och piano.

Hur många tar Vadstena folkhögskola in varje år?

– Det är runt 100 sökande och de tar in cirka tolv varje år, ungefär åtta sångare och fyra pianister. Nu är vi en klass med 25 elever på skolan. Ettor och tvåor går tillsammans.

Vilka svenska sångare har gått där före dig?

– Väldigt många, bland andra Miah Persson, John Lundgren och Rickard Söderberg.

Hur ser en vanlig dag ut på skolan?

– Jag sjunger upp och sedan har jag lektioner. Två gånger i veckan har jag en interpretationslektion. Man blir tilldelad en sång och så har man en pianist som man jobbar tillsammans med. En gång i veckan redovisar man sitt arbete inför gruppen och lärarna. Eleverna genomför ett operaprojekt varje år. Årets föreställning heter Frihetens kvinnor och utspelar sig i 1700-talets Italien där jag sjunger en av huvudrollerna. Det är två operor i en med musik av den italienske kompositören Domenico Cimarosa som vi kommer att spela i nästa vecka, 11, 13 och 14 maj på Vadstena gamla teater. Vi ger också konserter regelbundet under året.

Är det svårt att tolka klassisk musik?

– Ja. Det är alltid en gåta man måste lösa, men det är det som är så kul och spännande och det är därför jag håller på med det här.

Sätter du dig in i miljön och tiden?

– Jag försöker sätta mig in i allt som rör handlingen och musiken. Om en opera utspelar sig i Wien vid en viss tidpunkt försöker jag ta reda på vad som hände i det området just då, sedan kan det spela olika roll men jag tycker att det är skönt att ha en slags grund att stå på.

Kommer du ihåg den första operaföreställningen du såg?

– Det var La Bohème i Göteborg. Jag var 16,17 år och den gjorde inte så stort intryck på mig. Jag satt mest och beundrade salongen och musiken, men jag hade svårt att ta till mig dramat. Det är sällan man kan det om man aldrig har lyssnat eller varit i kontakt med opera förut.

Är opera svårare att ta till sig jämfört med annan musik?

– Har man till exempel aldrig lyssnat på rap eller något liknande och aldrig har hört talas om det blir ju första reaktionen att ”oj, vad konstigt det här är”. Man måste ta sig tid att lyssna och vänja sig, vad det än är.

Vad sjunger du helst?

– Det varierar. Jag tycker jättemycket om att sjunga opera, men jag gillar romanser också, sånger skrivna för röst och piano.

Föredrar du någon tidsepok framför andra?

– Jag älskar verkligen att sjunga Mozart. Han är känd för sina komiska operor och jag tycker att han tar fram karaktärerna på ett musikaliskt sätt. Musiken är full av små skämt hela tiden.

Vilken typ av musik är svårast att sjunga?

– Jag måste nog svara Mozart igen. Det är så himla mycket att jobba med, man blir aldrig klar.

Vilken är din drömroll?

– Carmen! Det är en intressant karaktär som man kan göra så mycket med och musiken är så underbar operan igenom.

Vad har du för planer längre fram?

– Jag har sökt mig utomlands därför att jag vill satsa på en internationell karriär. Jag funderar på att bygga på med en master i Tyskland eller Österrike. Där är klassisk musik så mycket större och mer värderat, både i samhället och rent politiskt. Jag vill försörja mig som operasångerska och skapa vacker musik. Att få ta del av upplevelser, känslor genom musik, teater, dans eller konst är så viktigt för människor. Det kan förändra så mycket. Det är därför jag valt det här yrket. För att det är viktigt för människan och för samhället, samt för den lilla anledningen att jag bara älskar det.

När insåg du att du ville bli operasångerska?

– Jag har alltid tyckt om att sjunga och tog på mig solouppdrag på skolavslutningarna. Min musiklärare på högstadiet pushade mig att söka till musiklinjen på Sundstagymnasiet i Karlstad. Där kom jag i kontakt med opera via min sångpedagog. Sedan gick jag två år på Kävesta foklhögskola, som sångare och cellist på kammarmusikinriktningen och under den tiden tog sången över allt mer. Nu går jag sista terminen på musiklinjen på Vadstena folkhögskola.

Vad ska du göra sedan?

– Stftelsen Vadstena-Akademien sätter upp en opera varje år och i sommar ska jag sjunga i deras operakör. I september flyttar jag till London för att studera på Guildhall School of Music & Drama,

Varför sökte du dit?

– Jag tar lektioner för operasångerskan Anne Sofie von Otter. Hon har själv gått där och rekommenderade mig att söka. De har ett fyraårigt kandidatprogram i musik och jag kommer att hoppa in på andra året.

Var det svårt att komma in?

– Ja, dit söker människor från hela världen. Jag fick skriva ett personligt brev och i november förra året var jag där och sjöng tre stycken från olika epoker och så blev jag intervjuad. Efter andra gallringen fick jag veta att jag hade kommit in. När jag ändå var där passade jag på att hälsa på i en klass och följa deras dramaundervisning. Det var jättebra.

Hur skiljer sig utbildningen på Guildhall jämfört med en kandidatutbildning i Sverige?

– Man har fler undervisningstimmar och väldigt, väldigt kompetenta lärare. Jag ska gå för en dam som heter Susan Waters. Hon är operasångerska, men nu undervisar hon bara. Jag blir knuten till henne och kommer att gå i hennes klass. På skolan får man också läsa tyska, italienska, ryska och franska och så har vi drama, rörelse och piano.

Hur många tar Vadstena folkhögskola in varje år?

– Det är runt 100 sökande och de tar in cirka tolv varje år, ungefär åtta sångare och fyra pianister. Nu är vi en klass med 25 elever på skolan. Ettor och tvåor går tillsammans.

Vilka svenska sångare har gått där före dig?

– Väldigt många, bland andra Miah Persson, John Lundgren och Rickard Söderberg.

Hur ser en vanlig dag ut på skolan?

– Jag sjunger upp och sedan har jag lektioner. Två gånger i veckan har jag en interpretationslektion. Man blir tilldelad en sång och så har man en pianist som man jobbar tillsammans med. En gång i veckan redovisar man sitt arbete inför gruppen och lärarna. Eleverna genomför ett operaprojekt varje år. Årets föreställning heter Frihetens kvinnor och utspelar sig i 1700-talets Italien där jag sjunger en av huvudrollerna. Det är två operor i en med musik av den italienske kompositören Domenico Cimarosa som vi kommer att spela i nästa vecka, 11, 13 och 14 maj på Vadstena gamla teater. Vi ger också konserter regelbundet under året.

Är det svårt att tolka klassisk musik?

– Ja. Det är alltid en gåta man måste lösa, men det är det som är så kul och spännande och det är därför jag håller på med det här.

Sätter du dig in i miljön och tiden?

– Jag försöker sätta mig in i allt som rör handlingen och musiken. Om en opera utspelar sig i Wien vid en viss tidpunkt försöker jag ta reda på vad som hände i det området just då, sedan kan det spela olika roll men jag tycker att det är skönt att ha en slags grund att stå på.

Kommer du ihåg den första operaföreställningen du såg?

– Det var La Bohème i Göteborg. Jag var 16,17 år och den gjorde inte så stort intryck på mig. Jag satt mest och beundrade salongen och musiken, men jag hade svårt att ta till mig dramat. Det är sällan man kan det om man aldrig har lyssnat eller varit i kontakt med opera förut.

Är opera svårare att ta till sig jämfört med annan musik?

– Har man till exempel aldrig lyssnat på rap eller något liknande och aldrig har hört talas om det blir ju första reaktionen att ”oj, vad konstigt det här är”. Man måste ta sig tid att lyssna och vänja sig, vad det än är.

Vad sjunger du helst?

– Det varierar. Jag tycker jättemycket om att sjunga opera, men jag gillar romanser också, sånger skrivna för röst och piano.

Föredrar du någon tidsepok framför andra?

– Jag älskar verkligen att sjunga Mozart. Han är känd för sina komiska operor och jag tycker att han tar fram karaktärerna på ett musikaliskt sätt. Musiken är full av små skämt hela tiden.

Vilken typ av musik är svårast att sjunga?

– Jag måste nog svara Mozart igen. Det är så himla mycket att jobba med, man blir aldrig klar.

Vilken är din drömroll?

– Carmen! Det är en intressant karaktär som man kan göra så mycket med och musiken är så underbar operan igenom.

Vad har du för planer längre fram?

– Jag har sökt mig utomlands därför att jag vill satsa på en internationell karriär. Jag funderar på att bygga på med en master i Tyskland eller Österrike. Där är klassisk musik så mycket större och mer värderat, både i samhället och rent politiskt. Jag vill försörja mig som operasångerska och skapa vacker musik. Att få ta del av upplevelser, känslor genom musik, teater, dans eller konst är så viktigt för människor. Det kan förändra så mycket. Det är därför jag valt det här yrket. För att det är viktigt för människan och för samhället, samt för den lilla anledningen att jag bara älskar det.