2016-03-12 06:00

2016-03-12 06:00

Kom till Karlstad, Bruce!

Jag gjorde min kära mamma lite extra lycklig häromdagen. Hur? Genom att fixa en biljett till henne med Bruce Springsteen & the E Street Band, på Ullevi i juni. Fråga mig inte hur jag bar mig åt, biljetterna var ju egentligen slutsålda på en timme. Men det gick och en lycklig moder ska få trängas med sisådär 70 000 andra Springsteen-fans i sommarkvällen.


Vad gör man inte för sina päron? Hon sa att hon hoppades på att bli upplockad på scen för att dansa med honom till Dancing in the dark, men jag invände att det nog skulle bli lite långt att knö sig från läktaren där hon ska sitta. Fast med tillräckligt vassa armbågar kanske det går att ta sig fram genom publikhavet. Jag såg nyss ett hjärtevärmande klipp där Bruce drog upp en 91-årig dam ur publiken just för en sådan dans. Han tog det varsamt med henne, som tur var (det kan vara farligt att dansa för intensivt om man är benskör) och tanten såg lycklig ut. Han är allt charmig, den där Bruce!

Kan jag nu lyckas med konststycket att fixa en biljett åt min Springsteentokiga plastmorsa också, så lär jag ligga bra till länge hos mina kära släktingar.


Jag funderade ett slag på att hänga med, men kände att det fick vara. Jag har absolut inget emot Bruce, tvärtom, men det finns annan gubbrock jag uppskattar mer. Neil Young har jag till exempel haft förmånen att se live fem gånger. Egentligen finns det få kvar av mina giganter till idoler, som jag känner att det är värt att betala en massa pengar för att se och höra. Det var väldigt fint att lyssna på Robert Plant härom året och John Fogerty i min ungdom. Men de flesta andra spelar däruppe i en högre division numera, de är döda. Extra sorgligt var det förstås att David Bowie gick bort. Honom hade jag väldigt gärna velat uppleva live.

Det är något alldeles magiskt, det där med svenskarnas relation till Springsteen. Och han älskar oss tillbaka. Han fyller arenor som ingen annan artist, år efter år slås publikrekord. Så även denna musiksommar. Inte nog med att det sattes in en extra konsert på grund av det höga trycket på biljettförsäljningen.


Bara någon vecka senare beslutades det om en TREDJE konsert med Bossen! På Ullevi dessvärre. Kunde ingen föreslå för honom, att han kunde passa på att komma till Karlstad? Det har ju andra musikgiganter gjort före honom, såsom the Beatles och Dolly Parton. Bob Dylan sägs ju trivas ovanligt bra i Värmland.

Så Bruce, om du läser det här: Kom hit, vet jag! Du och E Street-arna kunde ju få vara förband åt Sven-Ingvars!

Det skulle bli hur bra som helst.

Jag gjorde min kära mamma lite extra lycklig häromdagen. Hur? Genom att fixa en biljett till henne med Bruce Springsteen & the E Street Band, på Ullevi i juni. Fråga mig inte hur jag bar mig åt, biljetterna var ju egentligen slutsålda på en timme. Men det gick och en lycklig moder ska få trängas med sisådär 70 000 andra Springsteen-fans i sommarkvällen.


Vad gör man inte för sina päron? Hon sa att hon hoppades på att bli upplockad på scen för att dansa med honom till Dancing in the dark, men jag invände att det nog skulle bli lite långt att knö sig från läktaren där hon ska sitta. Fast med tillräckligt vassa armbågar kanske det går att ta sig fram genom publikhavet. Jag såg nyss ett hjärtevärmande klipp där Bruce drog upp en 91-årig dam ur publiken just för en sådan dans. Han tog det varsamt med henne, som tur var (det kan vara farligt att dansa för intensivt om man är benskör) och tanten såg lycklig ut. Han är allt charmig, den där Bruce!

Kan jag nu lyckas med konststycket att fixa en biljett åt min Springsteentokiga plastmorsa också, så lär jag ligga bra till länge hos mina kära släktingar.


Jag funderade ett slag på att hänga med, men kände att det fick vara. Jag har absolut inget emot Bruce, tvärtom, men det finns annan gubbrock jag uppskattar mer. Neil Young har jag till exempel haft förmånen att se live fem gånger. Egentligen finns det få kvar av mina giganter till idoler, som jag känner att det är värt att betala en massa pengar för att se och höra. Det var väldigt fint att lyssna på Robert Plant härom året och John Fogerty i min ungdom. Men de flesta andra spelar däruppe i en högre division numera, de är döda. Extra sorgligt var det förstås att David Bowie gick bort. Honom hade jag väldigt gärna velat uppleva live.

Det är något alldeles magiskt, det där med svenskarnas relation till Springsteen. Och han älskar oss tillbaka. Han fyller arenor som ingen annan artist, år efter år slås publikrekord. Så även denna musiksommar. Inte nog med att det sattes in en extra konsert på grund av det höga trycket på biljettförsäljningen.


Bara någon vecka senare beslutades det om en TREDJE konsert med Bossen! På Ullevi dessvärre. Kunde ingen föreslå för honom, att han kunde passa på att komma till Karlstad? Det har ju andra musikgiganter gjort före honom, såsom the Beatles och Dolly Parton. Bob Dylan sägs ju trivas ovanligt bra i Värmland.

Så Bruce, om du läser det här: Kom hit, vet jag! Du och E Street-arna kunde ju få vara förband åt Sven-Ingvars!

Det skulle bli hur bra som helst.

  • Malin Biller