2016-02-13 06:00

2016-02-13 06:00

Kära tidningsläsande man!

NICOLE DE BOUCZAN

Pudlarna och jag – vi är såna vanedjur!

Upp samma okristliga tid varje vardagsmorgon.

Ut på promenad.

Samma runda – exakt 5,71 kilometer enligt appen i min mobil.

Och samma människor att möta – vanedjur de också förstås.

Joggande damen – hej hej!

Snabbpromenerande mannen – godmorgon!

Och där, i den vita trävillan sitter Tidningsläsande mannen vid sitt köksbord.

Jag har varit journalist i snart 30 år. Och jag älskar fortfarande att se folk läsa tidningen.

Helst den här förstås!

Ibland funderar jag på vad som skulle hända om jag ringde på hemma hos Tidningsläsande mannen en morgon.

Och frågade artigt – lite som en hovmästare – vad han tyckte om dagens produkt:

– Var allt till belåtenhet? Jag kanske kan få rekommendera notisen på sidan 3? Där ja! ”Man bet hund”. Jag har skrivit den själv. Artikeln om katten i papperskorgen som fick ett nytt hem är också trevlig. En riktig solskenshistoria eller hur?

Sedan skulle jag nog ta ett diskret steg tillbaka, lägga händerna på ryggen och bara låta mannen njuta av sin tidning i lugn och ro.

Kanske tacka ja till en kopp kaffe om han nu bjöd.

Finnas till hands om det var något han undrade över.

Men kära Tidningsläsande man i vita trävillan!

Om du råkar titta ut genom köksfönstret en morgon och ser en dam med två pudlar på din gata behöver du inte ducka.

Jag kommer inte att ringa på.

Vi är ju vanedjur, pudlarna och jag, så vi traskar nog vidare i gamla invanda spår.

Pudlarna och jag – vi är såna vanedjur!

Upp samma okristliga tid varje vardagsmorgon.

Ut på promenad.

Samma runda – exakt 5,71 kilometer enligt appen i min mobil.

Och samma människor att möta – vanedjur de också förstås.

Joggande damen – hej hej!

Snabbpromenerande mannen – godmorgon!

Och där, i den vita trävillan sitter Tidningsläsande mannen vid sitt köksbord.

Jag har varit journalist i snart 30 år. Och jag älskar fortfarande att se folk läsa tidningen.

Helst den här förstås!

Ibland funderar jag på vad som skulle hända om jag ringde på hemma hos Tidningsläsande mannen en morgon.

Och frågade artigt – lite som en hovmästare – vad han tyckte om dagens produkt:

– Var allt till belåtenhet? Jag kanske kan få rekommendera notisen på sidan 3? Där ja! ”Man bet hund”. Jag har skrivit den själv. Artikeln om katten i papperskorgen som fick ett nytt hem är också trevlig. En riktig solskenshistoria eller hur?

Sedan skulle jag nog ta ett diskret steg tillbaka, lägga händerna på ryggen och bara låta mannen njuta av sin tidning i lugn och ro.

Kanske tacka ja till en kopp kaffe om han nu bjöd.

Finnas till hands om det var något han undrade över.

Men kära Tidningsläsande man i vita trävillan!

Om du råkar titta ut genom köksfönstret en morgon och ser en dam med två pudlar på din gata behöver du inte ducka.

Jag kommer inte att ringa på.

Vi är ju vanedjur, pudlarna och jag, så vi traskar nog vidare i gamla invanda spår.