2016-01-16 06:00

2016-01-16 06:00

Segstartad nystart

MALIN BILLER

God fortsättning! Det gamla året har lagt sig att dö (muntert värre). Det är obönhörligen ett nytt år som ligger framför oss. Jag önskar bara att jag kunde känna den där ivern att ta tag i saker efter ledigheten.

Men min nystart tycks i år vara osedvanligt... segstartad. Det var inte alls kul att städa ut julen. Och knippet tulpaner på köksbordet kan inte riktigt ersätta alla mysiga tomtar. Det är ju mer vinter än någonsin, kallt och elakt väder. Våren är ännu långt borta. Jag saknar advent och julbubblan, att bara såsa runt i raggsockor och äta gott. Slappa i tevesoffan, pilla lite navelludd och fundera över livets mening i godan ro.

Och nu förväntas man plötsligt ta tag i sig själv och sitt liv? Vara pigg, redo att kasta sig över nya spännande projekt och bli en ny, sundare människa.

Det råder en träningsboom såhär efter nyår. På bilderna från nyhetsreportagen ser folk just sådär desperat och maniskt pigga och positiva ut, som människor alltid gör när de piskat sig upp ur soffan och tvingar sig bli hälsosamma, i tron att de ska förbli det för all framtid.

Visst, även jag trotsade den sibiriska kylan och tog en lång och rask promenad till ateljén i dag. Men väl på plats, satt jag mest och blinkade trött mot datorskärmen. Inte ens en kopp kolsvart kaffe kunde kicka igång mig. Detta trots diverse deadlines som hopar sig. Jag ska här lista för er vad jag har åstadkommit på jobbet idag.

Jag har:

Druckit så mycket Löfbergs att jag har lite lätt magkatarr. Jag har slökollat bloggar vars författare jag egentligen varken sympatiserar med eller är intresserad av (de har för övrigt åstadkommit om möjligt ännu mindre än jag i dag, vad det verkar. Mest klätt sig snyggt och fotograferat detta ur olika vinklar). Jag har scrollat fram och tillbaka i mitt Facebookflöde cirka tjugo gånger och fastnat för några gulliga klipp med bebisar och djur. Jag har pillat ut gojset som blir under naglarna. Jag har också, trots den enorma ansträngningen det innebar, mikrat en medhavd lunchlåda. Jag har filat på den perfekta spellistan, nu när mina älsklingar the Beatles äntligen finns på Spotify. Jag har messat min pojkvän angående var vi ska göra av vår stackars julgran. Jag har också läst en intressant artikel om surkål. Allt detta har tagit mig fyra timmar. Och jag är lika seg som när jag satte mig vid ritbordet.

Jag som skulle bli en ny och bättre människa och serietecknare, så fort helgerna var över. Men Rom byggdes ju inte på en dag. Ganska många dagar gick åt till att pilla navelludd också.

Men min nystart tycks i år vara osedvanligt... segstartad. Det var inte alls kul att städa ut julen. Och knippet tulpaner på köksbordet kan inte riktigt ersätta alla mysiga tomtar. Det är ju mer vinter än någonsin, kallt och elakt väder. Våren är ännu långt borta. Jag saknar advent och julbubblan, att bara såsa runt i raggsockor och äta gott. Slappa i tevesoffan, pilla lite navelludd och fundera över livets mening i godan ro.

Och nu förväntas man plötsligt ta tag i sig själv och sitt liv? Vara pigg, redo att kasta sig över nya spännande projekt och bli en ny, sundare människa.

Det råder en träningsboom såhär efter nyår. På bilderna från nyhetsreportagen ser folk just sådär desperat och maniskt pigga och positiva ut, som människor alltid gör när de piskat sig upp ur soffan och tvingar sig bli hälsosamma, i tron att de ska förbli det för all framtid.

Visst, även jag trotsade den sibiriska kylan och tog en lång och rask promenad till ateljén i dag. Men väl på plats, satt jag mest och blinkade trött mot datorskärmen. Inte ens en kopp kolsvart kaffe kunde kicka igång mig. Detta trots diverse deadlines som hopar sig. Jag ska här lista för er vad jag har åstadkommit på jobbet idag.

Jag har:

Druckit så mycket Löfbergs att jag har lite lätt magkatarr. Jag har slökollat bloggar vars författare jag egentligen varken sympatiserar med eller är intresserad av (de har för övrigt åstadkommit om möjligt ännu mindre än jag i dag, vad det verkar. Mest klätt sig snyggt och fotograferat detta ur olika vinklar). Jag har scrollat fram och tillbaka i mitt Facebookflöde cirka tjugo gånger och fastnat för några gulliga klipp med bebisar och djur. Jag har pillat ut gojset som blir under naglarna. Jag har också, trots den enorma ansträngningen det innebar, mikrat en medhavd lunchlåda. Jag har filat på den perfekta spellistan, nu när mina älsklingar the Beatles äntligen finns på Spotify. Jag har messat min pojkvän angående var vi ska göra av vår stackars julgran. Jag har också läst en intressant artikel om surkål. Allt detta har tagit mig fyra timmar. Och jag är lika seg som när jag satte mig vid ritbordet.

Jag som skulle bli en ny och bättre människa och serietecknare, så fort helgerna var över. Men Rom byggdes ju inte på en dag. Ganska många dagar gick åt till att pilla navelludd också.

  • Malin Biller