2015-12-14 09:18

2015-12-14 09:18

Tyskt drama vid norska gränsen

VÄSTVÄRMLAND. ANDRA VÄRLDSKRIGET

Töcksmark den 8 mars 1945. Plötsligt ropades det ”Halt”. Sedan brakade de tyska skottsalvorna lös. Harry Heed började springa med kulorna vinande om sig. Några sekunder senare föll han omkull, till synes träffad av kulorna.

Den tyska ockupationen av Norge 1940–1945 medförde att bortåt 60 000 norrmän flydde till Sverige för att söka trygghet.

Den nazistiska regimen i Norge styrde landet med järnhand och krävde blind lydnad av det norska folket. Men det fanns ett hopp i mörkret. Den norska regeringen med kungen i spetsen hade lyckats fly till Storbritannien och där upprättat den fria norska regeringen i London.

Härifrån uppmanades det norska folket till fortsatt kamp mot det nazistiska tysk-norska styret i landet. Kampen innebar för många norrmän att de var tvungna att lämna landet av olika skäl och fly över till Sverige för att undvika att bli straffade.

Vid krigsutbrottet den 9 april 1940 var Värmland indelat i 25 landsfiskalsdistrikt där landsfiskalen var högste polischef.

Fem av distrikten gränsade mot Norge. Varje distrikt bestod av ett antal socknar. I varje socken fanns en fjärdingsman som assisterade landsfiskalen.

Högste chef för polisen i Värmland var landsfogden, Anders Holmström.

Hemliga vägar

Längs hela den värmländska gränsen fanns ett 40-tal hemliga vägar som användes av norska motståndsrörelsen.

Mest trafikerat var Järnskogs landsfiskalsdistrikt.

Mellan 1940 och 1945 inkom här över 10 000 flyktingar, alltså mellan 20 och 25 procent av det totala antal norska flyktingar som kom till Sverige under krigsåren.

Förklaringen torde vara att från Oslo till Långebäck i Skillingmark var det bara drygt 6 mil fågelvägen. Skogsområdena i de här trakterna var också otillgängliga och svårbevakade för den tyska gränsbevakningen.

När krigslyckan vände för tyskarna våren 1943, ökade sakta flyktingströmmen för att nå toppar under 1944 och början av 1945.

Orsaker var bland annat lagen om arbetstjänst, som naziregeringen införde i Norge 1943, och motståndsrörelsens tilltagande sabotageverksamhet under hösten 1944, som ofta ökade risken för tyska repressalier mot civilbefolkningen.

Sköt skarpt

I mars 1945 inträffade en märklig händelse i Töcksmarks polisdistrikt som kan ses som ett tecken på hur tyskarnas desperation ökade vid krigsslutet i jakt på norska motståndsmän.

I en tidigare hemligstämplad polisutredning som finns i Järnskogs landsfiskalsdistrikts arkiv, berättas hur två tyska soldater inkommit på svenskt område och attackerat två svenska skogsarbetare samt skjutit skarpt mot en av dessa.

I förhören med fjärdingsman John Brander i Töcksfors berättar de båda skogsarbetarna om dramatiken.

Stod och pratade

Tidigt på morgonen torsdagen den 8 mars 1945 är skogsarbetarna Olov Sjökvist och Harry Heed sysselsatta med timmerhuggning.

Omkring kl 8.30 har de anlänt till ett skogsskifte väster om Dalen i Töcksmark, bara ett hundratal meter från gränsen till Norge.

De båda skogsarbetarna berättar att de stod och pratade med varandra intill en så kallad basväg som gick fram genom skogen över myrar och längs tjärnar.

De märkte inte att två uniformerade personer sakta smygande närmade sig. Sjökvist och Heed upptäckte dem först när de befann sig på bara några meters avstånd.

Då ropade en av dem ”halt”.

Detta upprepades ytterligare en gång samtidigt som de yttrade något på ett främmande språk.

Då förstod Heed och Sjökvist att det var fråga om tyska soldater.

De kände igen dem på den grågröna uniformen och skidmössan.

Tog fram vapen

Den ene av tyskarna hade gradbeteckning och var av allt att döma officer, medan den andre saknade beteckningar och antogs vara menig soldat. Soldaten verkade också vara åtskilligt yngre än officeren.

När tyskarna ropat ”halt” för andra gången, svarade Heed:

– Vi hugger timmer i Sverige.

Tyskarna svarade inte utan tog nu fram sina vapen.

Den ene riktade sitt gevär mot Heed och Sjökvist, medan den andre tog upp sin pistol ur hölstret.

Sköt mot flyende

Nu blev Heed så rädd att han vände sig om och började springa bort från platsen.

När han sprungit en bit öppnade gevärsskytten eld och avlossade flera skott i riktning mot Heed.

Nästan samtidigt började den andre tysken att skjuta med sin pistol mot den flyende skogsarbetaren.

Heed föll omkull och blev liggande.

Sjökvist, som hela tiden stod kvar, var övertygad om att hans kompis hade träffats av kulorna.

När Heed hade fallit till marken började tyskarna gå mot den plats där han låg.

Nu fann Sjökvist det lämpigt att försvinna och begav sig springande åt andra hållet.

Snavade på en gren

Då började skottlossningen på nytt, men Sjökvist kunde inte säga om tyskarna sköt efter honom.

Senare visade det sig att Heed inte hade träffats av kulorna, utan endast snavat på en gren och fallit omkull.

Därefter hade han tagit sig fram till en slänt och ålat sig nedför i skydd undan kulorna och på så vis tagit sig bort från tyskarna.

Något senare sammanträffade Heed och Sjökvist igen och underrättade andra skogsarbetare i trakten samt skogvaktare Erik Gustafsson i Dalen.

Samma morgon meddelade Gustafsson polisen i Töcksmark om att en gränskränkning ägt rum med skottlossning som följd.

Med anledning av den allvarliga händelsen beordrades den 107:e självständiga jägarplutonen till platsen för att säkerställa gränsbevakning och bevarande av eventuella spår, som patronhylsor och kulor.

Undersökningen resulterade i att man kunde lokalisera en patronhylsa kaliber 9 mm samt en kopparmantlad kula av samma dimension, som satt i en björkstam.

Efter att förhören och undersökningarna sammanställts av landsfiskalen i Järnskog, Åke Hiertner, översändes patronhylsan och kulan i trädstammen till landsfogden i Karlstad för ytterligare undersökning.

Därefter placerades de i landsfogdens hemliga arkiv, som numera förvaras vid Värmlandsarkiv.

Spännande historia

Vid närmare granskning visar sig dessa föremål ha en intressant historia.

Hylsan bär stämpeln WRA, vilket betyder att den är tillverkad vid Winchester Repeating Arms Co i U.S.A mellan 1940 och 1943.

Den tillhör den stora mängd av 9 mm ammunition som tillverkades under kriget för export till Kanada och Storbritannien, för att användas i de allierades kulsprutepistoler.

Denna typ av vapen med ammunition släpptes av brittiska bombplan över Norge för att brukas av norska motståndsrörelsen.

Tyskarna kom naturligtvis över en del av dessa släpp och upptäckte att de kunde använda sig av innehållet.

Det var nämligen så att den amerikanska 9 mm ammunitionen var framtagen av en tysk vapentillverkare i början av 1900-talet och passade inte bara i brittiska vapen, utan också i både tyska pistoler och kulsprutepistoler.

Lätt att passera

I slutet av kriget ökade den tyska kontrollen av de norrmän som var sysselsatta med skogsarbete längs gränsen mot Sverige.

Polisundersökningen visade att vid den plats där tyskarna gått över riksgränsen var terrängen sådan att det var lätt att passera utan att man märkte det.

Gränsgatan var igenväxt och hade inte rensats och markerats på många år, och därför hade en gående svårt att observera riksgränsen.

Den otydliga gränsen mellan Sverige och Norge hade så när kostat skogsarbetarna Harry Heed och Olov Sjökvist livet.

Den tyska ockupationen av Norge 1940–1945 medförde att bortåt 60 000 norrmän flydde till Sverige för att söka trygghet.

Den nazistiska regimen i Norge styrde landet med järnhand och krävde blind lydnad av det norska folket. Men det fanns ett hopp i mörkret. Den norska regeringen med kungen i spetsen hade lyckats fly till Storbritannien och där upprättat den fria norska regeringen i London.

Härifrån uppmanades det norska folket till fortsatt kamp mot det nazistiska tysk-norska styret i landet. Kampen innebar för många norrmän att de var tvungna att lämna landet av olika skäl och fly över till Sverige för att undvika att bli straffade.

Vid krigsutbrottet den 9 april 1940 var Värmland indelat i 25 landsfiskalsdistrikt där landsfiskalen var högste polischef.

Fem av distrikten gränsade mot Norge. Varje distrikt bestod av ett antal socknar. I varje socken fanns en fjärdingsman som assisterade landsfiskalen.

Högste chef för polisen i Värmland var landsfogden, Anders Holmström.

Hemliga vägar

Längs hela den värmländska gränsen fanns ett 40-tal hemliga vägar som användes av norska motståndsrörelsen.

Mest trafikerat var Järnskogs landsfiskalsdistrikt.

Mellan 1940 och 1945 inkom här över 10 000 flyktingar, alltså mellan 20 och 25 procent av det totala antal norska flyktingar som kom till Sverige under krigsåren.

Förklaringen torde vara att från Oslo till Långebäck i Skillingmark var det bara drygt 6 mil fågelvägen. Skogsområdena i de här trakterna var också otillgängliga och svårbevakade för den tyska gränsbevakningen.

När krigslyckan vände för tyskarna våren 1943, ökade sakta flyktingströmmen för att nå toppar under 1944 och början av 1945.

Orsaker var bland annat lagen om arbetstjänst, som naziregeringen införde i Norge 1943, och motståndsrörelsens tilltagande sabotageverksamhet under hösten 1944, som ofta ökade risken för tyska repressalier mot civilbefolkningen.

Sköt skarpt

I mars 1945 inträffade en märklig händelse i Töcksmarks polisdistrikt som kan ses som ett tecken på hur tyskarnas desperation ökade vid krigsslutet i jakt på norska motståndsmän.

I en tidigare hemligstämplad polisutredning som finns i Järnskogs landsfiskalsdistrikts arkiv, berättas hur två tyska soldater inkommit på svenskt område och attackerat två svenska skogsarbetare samt skjutit skarpt mot en av dessa.

I förhören med fjärdingsman John Brander i Töcksfors berättar de båda skogsarbetarna om dramatiken.

Stod och pratade

Tidigt på morgonen torsdagen den 8 mars 1945 är skogsarbetarna Olov Sjökvist och Harry Heed sysselsatta med timmerhuggning.

Omkring kl 8.30 har de anlänt till ett skogsskifte väster om Dalen i Töcksmark, bara ett hundratal meter från gränsen till Norge.

De båda skogsarbetarna berättar att de stod och pratade med varandra intill en så kallad basväg som gick fram genom skogen över myrar och längs tjärnar.

De märkte inte att två uniformerade personer sakta smygande närmade sig. Sjökvist och Heed upptäckte dem först när de befann sig på bara några meters avstånd.

Då ropade en av dem ”halt”.

Detta upprepades ytterligare en gång samtidigt som de yttrade något på ett främmande språk.

Då förstod Heed och Sjökvist att det var fråga om tyska soldater.

De kände igen dem på den grågröna uniformen och skidmössan.

Tog fram vapen

Den ene av tyskarna hade gradbeteckning och var av allt att döma officer, medan den andre saknade beteckningar och antogs vara menig soldat. Soldaten verkade också vara åtskilligt yngre än officeren.

När tyskarna ropat ”halt” för andra gången, svarade Heed:

– Vi hugger timmer i Sverige.

Tyskarna svarade inte utan tog nu fram sina vapen.

Den ene riktade sitt gevär mot Heed och Sjökvist, medan den andre tog upp sin pistol ur hölstret.

Sköt mot flyende

Nu blev Heed så rädd att han vände sig om och började springa bort från platsen.

När han sprungit en bit öppnade gevärsskytten eld och avlossade flera skott i riktning mot Heed.

Nästan samtidigt började den andre tysken att skjuta med sin pistol mot den flyende skogsarbetaren.

Heed föll omkull och blev liggande.

Sjökvist, som hela tiden stod kvar, var övertygad om att hans kompis hade träffats av kulorna.

När Heed hade fallit till marken började tyskarna gå mot den plats där han låg.

Nu fann Sjökvist det lämpigt att försvinna och begav sig springande åt andra hållet.

Snavade på en gren

Då började skottlossningen på nytt, men Sjökvist kunde inte säga om tyskarna sköt efter honom.

Senare visade det sig att Heed inte hade träffats av kulorna, utan endast snavat på en gren och fallit omkull.

Därefter hade han tagit sig fram till en slänt och ålat sig nedför i skydd undan kulorna och på så vis tagit sig bort från tyskarna.

Något senare sammanträffade Heed och Sjökvist igen och underrättade andra skogsarbetare i trakten samt skogvaktare Erik Gustafsson i Dalen.

Samma morgon meddelade Gustafsson polisen i Töcksmark om att en gränskränkning ägt rum med skottlossning som följd.

Med anledning av den allvarliga händelsen beordrades den 107:e självständiga jägarplutonen till platsen för att säkerställa gränsbevakning och bevarande av eventuella spår, som patronhylsor och kulor.

Undersökningen resulterade i att man kunde lokalisera en patronhylsa kaliber 9 mm samt en kopparmantlad kula av samma dimension, som satt i en björkstam.

Efter att förhören och undersökningarna sammanställts av landsfiskalen i Järnskog, Åke Hiertner, översändes patronhylsan och kulan i trädstammen till landsfogden i Karlstad för ytterligare undersökning.

Därefter placerades de i landsfogdens hemliga arkiv, som numera förvaras vid Värmlandsarkiv.

Spännande historia

Vid närmare granskning visar sig dessa föremål ha en intressant historia.

Hylsan bär stämpeln WRA, vilket betyder att den är tillverkad vid Winchester Repeating Arms Co i U.S.A mellan 1940 och 1943.

Den tillhör den stora mängd av 9 mm ammunition som tillverkades under kriget för export till Kanada och Storbritannien, för att användas i de allierades kulsprutepistoler.

Denna typ av vapen med ammunition släpptes av brittiska bombplan över Norge för att brukas av norska motståndsrörelsen.

Tyskarna kom naturligtvis över en del av dessa släpp och upptäckte att de kunde använda sig av innehållet.

Det var nämligen så att den amerikanska 9 mm ammunitionen var framtagen av en tysk vapentillverkare i början av 1900-talet och passade inte bara i brittiska vapen, utan också i både tyska pistoler och kulsprutepistoler.

Lätt att passera

I slutet av kriget ökade den tyska kontrollen av de norrmän som var sysselsatta med skogsarbete längs gränsen mot Sverige.

Polisundersökningen visade att vid den plats där tyskarna gått över riksgränsen var terrängen sådan att det var lätt att passera utan att man märkte det.

Gränsgatan var igenväxt och hade inte rensats och markerats på många år, och därför hade en gående svårt att observera riksgränsen.

Den otydliga gränsen mellan Sverige och Norge hade så när kostat skogsarbetarna Harry Heed och Olov Sjökvist livet.

  • Olle Nilsson, Arkivpedagog på Värmlandsarkiv