2016-04-23 06:00

2016-04-25 09:35

Herden som styrde sitt drömsamhälle med järnhand

BISHOP HILL: Erik Jansson utmanade kyrkan med sin egen lära

Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland grundade sitt eget samhälle i Illinois, USA.
Han döpte det till Bishop Hill.

Han var en fanatiker med storhetsvansinne, som utmanade kyrkan med sin egen lära. Han, Erik Jansson, var ”Guds utsände”. Han höll tal, som ofta varade över fem timmar utan uppehåll. Prästerna var ”satans redskap”, kyrkan var ”Babylons sköka”, och fosterlandet ”Djävulsnästet”. Allt kryddat med många och diverse svordomar.

Hans rörelse, med honom själv som den givne ledaren, fick sina trogna anhängare. Efter offentliga bokbål med Luthers skrifter hotades han av fängelsestraff. Prästerskapet upprördes och krävde att den farliga mannen skulle låsas in.

Flydde i kvinnokläder

Under en fångtransport till fängelset i Gävle flydde han, förklädd till kvinna och lyckades organisera en utvandringsresa. De som trodde på den ”sanna läran” och på ”profeten” Erik Jansson lämnade allt. Familjer splittrades, föräldrar lämnade sina barn, makar övergavs, fästfolk skildes, bönder sålde sina hemman. Allt för att resa till Amerika och till paradiset på prärien.

Segelbåten med Erik Jansson avgick från Gävle och efter en strapatsfylld resa med sjukdomar, dödsfall och stort elände anlände gruppen till New York. Man beräknar att 1200 jansoniter under några år lämnade hemlandet i mer än tio skepp. Avresorna gick, förutom Gävle, från Söderhamn, Stockholm, Göteborg och Oslo.

För vissa tog resan ett halvår. Skonaren Betty Cathrine förliste utanför Newfoundland med alla sina 65 passagerare.

Väl i New York återstod så resan över halva kontinenten. Mot målet, mot paradiset.

Lämnade allt till ledaren

Allt vad de ägde överlämnades till en gemensam kassa som förvaltades av Erik Jansson och hans närmaste.

Lämnade man församlingen återfick man ingenting. Några var de som saknade egna medel, som med glädje accepterade villkoren för resan för att sedan, vid ankomsten till USA, lämna sällskapet.

De fick sin bittra förbannelse av Erik Jansson.

Den mödosamma resan fortsatte för de trogna och så småningom nådde man fram till Bishop Hill och kunde grunda ett samhälle, där på prärien.

Förbjöd giftermål

Duktiga hantverkare, ”lydiga kreatur” fick det hela att fungera ett tag. Kolerautbrott, ekonomiska problem, personliga umbäranden och avhopp försvagade gruppen.

Jansson hade till en början förbjudit giftermål och påbjudit celibat. Alla skulle fungera i en grupp där han var den givne ledaren.

De stränga lagarna gällde alla – utom för Erik Jansson.

När äktenskapsförbudet upphörde ville en man, John Roth, lämna sällskapet. Mannen fick, men inte hustrun som övertalades av Erik Jansson att stanna.

Sköts till döds

Rättegång följde, Jansson blev skjuten till döds av den svartsjuke mannen. Erik Jansson blev 42 år gammal. Janssons lärjungar väntade på att deras ledare och profet genom ett himmelskt ingripande skulle återvända till sin församling, men detta blev i stället början till slutet för kolonin. I mitten av 1850-talet hade man 800 innevånare.

Straffet för mördaren John Roth blev fängelse. Men många av bygdens medborgare kände sympati för honom och han blev frisläppt efter drygt ett år.

En utopi är i verkligheten en bräcklig företeelse som utsatt för tryck både utifrån och inifrån lätt rämnar. Utan den starke ledaren, härskaren, föll kollektivet samman.

Imponerande stadsbyggnad

Det gemensamma fördelades och allt upplöstes 1861, efter blott 13 år.

Kvar blev en imponerande stadsbyggnad. Mitt i samhället hade man en park. Planterade träd kantade gatorna. Bostadshus, verkstäder, förrådshus och magasin, den regelbundna stadsplanen och de storslagna husen imponerade. Kyrkan och sjukhus byggdes 1855. Tornbyggnaden med sin enarmade klocka fungerade då och så även i dag. Hotell fanns i staden. Där serverades mat och nöjen för ungdomar. Dock inte för jansoniterna själva

Dagens Bishop Hill vårdar minnet av den svenska kolonitiden. Många av byggnaderna finns kvar. Här lever i dag 120 människor, många med svenska band.

Man firar jul, firar Valborg, dansar kring midsommarstången, Lucia går stilla fjät. Julmarknad och julotta är välbesökta. Museer berättar om den tid som var. I Sverige och i den svenska kolonin på prärien.

Monument över utvandringen

Bishop Hill är beläget cirka 25 mil västerut från Chicago. Hela bygden är i dag ett levande monument över den stora utvandringen. Colony Store har mer svenskt än ett svenskt midsommarfirande. Jo – där finns det knäckebröd och Abba:s sill. Gatunamnen (Lindström, Bergman, Eriksson...) andas blågult.

I grannbyn Galva (en tungvrickning från Gävle) väntar julbocken, en gåva från systerstaden Gävle, gjord av glaskonstnären Gunnar Cyrén. Den har överlevt alla sina jular.

Erik Janssons minne svävar på sitt vis över bygden.

Hans gärning, hans sekt har inspirerat Selma Lagerlöf. Hennes roman ”Jerusalem” berättar en snarlik historia. Det är därtill lätt att dra paralleller till sekter även i egen tid.

Naivistiska målningar

Olof Krans är namnet på Bishop Hills egen målare. Naivistiskt, färgstarkt avbildade han människorna och deras slit. Kvinnorna, män, barn bygger broar och skördar. Arbetsdagarna är på tolv timmar. Porträtt på Jansson saknas, finns ingenstans. Det är inte honom man vill visa. Det är det svenska arvet man vårdar, ömsint, levande. Ung som gammal.

Det finns ett Bishop Hill-sällskap i Illinois. Det finns ett Biskop Hill-sällskap i Uppland.

När man tittar ut över landskapet där på prärien, finner ögat likheter med det i Uppland. Lite hemma, lite borta, tyckte de nya innevånarna. Då, i mitten av 1800-talet.

Han var en fanatiker med storhetsvansinne, som utmanade kyrkan med sin egen lära. Han, Erik Jansson, var ”Guds utsände”. Han höll tal, som ofta varade över fem timmar utan uppehåll. Prästerna var ”satans redskap”, kyrkan var ”Babylons sköka”, och fosterlandet ”Djävulsnästet”. Allt kryddat med många och diverse svordomar.

Hans rörelse, med honom själv som den givne ledaren, fick sina trogna anhängare. Efter offentliga bokbål med Luthers skrifter hotades han av fängelsestraff. Prästerskapet upprördes och krävde att den farliga mannen skulle låsas in.

Flydde i kvinnokläder

Under en fångtransport till fängelset i Gävle flydde han, förklädd till kvinna och lyckades organisera en utvandringsresa. De som trodde på den ”sanna läran” och på ”profeten” Erik Jansson lämnade allt. Familjer splittrades, föräldrar lämnade sina barn, makar övergavs, fästfolk skildes, bönder sålde sina hemman. Allt för att resa till Amerika och till paradiset på prärien.

Segelbåten med Erik Jansson avgick från Gävle och efter en strapatsfylld resa med sjukdomar, dödsfall och stort elände anlände gruppen till New York. Man beräknar att 1200 jansoniter under några år lämnade hemlandet i mer än tio skepp. Avresorna gick, förutom Gävle, från Söderhamn, Stockholm, Göteborg och Oslo.

För vissa tog resan ett halvår. Skonaren Betty Cathrine förliste utanför Newfoundland med alla sina 65 passagerare.

Väl i New York återstod så resan över halva kontinenten. Mot målet, mot paradiset.

Lämnade allt till ledaren

Allt vad de ägde överlämnades till en gemensam kassa som förvaltades av Erik Jansson och hans närmaste.

Lämnade man församlingen återfick man ingenting. Några var de som saknade egna medel, som med glädje accepterade villkoren för resan för att sedan, vid ankomsten till USA, lämna sällskapet.

De fick sin bittra förbannelse av Erik Jansson.

Den mödosamma resan fortsatte för de trogna och så småningom nådde man fram till Bishop Hill och kunde grunda ett samhälle, där på prärien.

Förbjöd giftermål

Duktiga hantverkare, ”lydiga kreatur” fick det hela att fungera ett tag. Kolerautbrott, ekonomiska problem, personliga umbäranden och avhopp försvagade gruppen.

Jansson hade till en början förbjudit giftermål och påbjudit celibat. Alla skulle fungera i en grupp där han var den givne ledaren.

De stränga lagarna gällde alla – utom för Erik Jansson.

När äktenskapsförbudet upphörde ville en man, John Roth, lämna sällskapet. Mannen fick, men inte hustrun som övertalades av Erik Jansson att stanna.

Sköts till döds

Rättegång följde, Jansson blev skjuten till döds av den svartsjuke mannen. Erik Jansson blev 42 år gammal. Janssons lärjungar väntade på att deras ledare och profet genom ett himmelskt ingripande skulle återvända till sin församling, men detta blev i stället början till slutet för kolonin. I mitten av 1850-talet hade man 800 innevånare.

Straffet för mördaren John Roth blev fängelse. Men många av bygdens medborgare kände sympati för honom och han blev frisläppt efter drygt ett år.

En utopi är i verkligheten en bräcklig företeelse som utsatt för tryck både utifrån och inifrån lätt rämnar. Utan den starke ledaren, härskaren, föll kollektivet samman.

Imponerande stadsbyggnad

Det gemensamma fördelades och allt upplöstes 1861, efter blott 13 år.

Kvar blev en imponerande stadsbyggnad. Mitt i samhället hade man en park. Planterade träd kantade gatorna. Bostadshus, verkstäder, förrådshus och magasin, den regelbundna stadsplanen och de storslagna husen imponerade. Kyrkan och sjukhus byggdes 1855. Tornbyggnaden med sin enarmade klocka fungerade då och så även i dag. Hotell fanns i staden. Där serverades mat och nöjen för ungdomar. Dock inte för jansoniterna själva

Dagens Bishop Hill vårdar minnet av den svenska kolonitiden. Många av byggnaderna finns kvar. Här lever i dag 120 människor, många med svenska band.

Man firar jul, firar Valborg, dansar kring midsommarstången, Lucia går stilla fjät. Julmarknad och julotta är välbesökta. Museer berättar om den tid som var. I Sverige och i den svenska kolonin på prärien.

Monument över utvandringen

Bishop Hill är beläget cirka 25 mil västerut från Chicago. Hela bygden är i dag ett levande monument över den stora utvandringen. Colony Store har mer svenskt än ett svenskt midsommarfirande. Jo – där finns det knäckebröd och Abba:s sill. Gatunamnen (Lindström, Bergman, Eriksson...) andas blågult.

I grannbyn Galva (en tungvrickning från Gävle) väntar julbocken, en gåva från systerstaden Gävle, gjord av glaskonstnären Gunnar Cyrén. Den har överlevt alla sina jular.

Erik Janssons minne svävar på sitt vis över bygden.

Hans gärning, hans sekt har inspirerat Selma Lagerlöf. Hennes roman ”Jerusalem” berättar en snarlik historia. Det är därtill lätt att dra paralleller till sekter även i egen tid.

Naivistiska målningar

Olof Krans är namnet på Bishop Hills egen målare. Naivistiskt, färgstarkt avbildade han människorna och deras slit. Kvinnorna, män, barn bygger broar och skördar. Arbetsdagarna är på tolv timmar. Porträtt på Jansson saknas, finns ingenstans. Det är inte honom man vill visa. Det är det svenska arvet man vårdar, ömsint, levande. Ung som gammal.

Det finns ett Bishop Hill-sällskap i Illinois. Det finns ett Biskop Hill-sällskap i Uppland.

När man tittar ut över landskapet där på prärien, finner ögat likheter med det i Uppland. Lite hemma, lite borta, tyckte de nya innevånarna. Då, i mitten av 1800-talet.