2017-07-22 06:00

2017-07-22 06:00

”Det är sista skriket”, sade hen

GODMORGON

”Det är sista skriket”, sade hen och såg ut som så.
Jag menar, lila klädd på en han/hen. Det skriker!

Hen såg ut som jag kom från en annan planet. ”Sista skriket – det är det modernaste, något som är aktuellt här och nu. Det är dagens tidssmak, det är det rådande, det är det moderiktiga. ”Förstår du?” (gamla man) sade hen. ”Som inte sa det där som stod inom parentes, men såg ut som det borde ha sagts.

”Sista skriket”, svarade jag (surmulet)... ”var ett punkband från början av seklet som varade ett par år innan det självdog. Nu skriker vi inte längre. Vi gamla”. ”Eller så börjar vi skrika igen, att allt går igen”, sade hen i ett mer blidkande ordalag.

”Utom gamla byrålådor”, sade jag och citerade någon från början av förra seklet. Till detta skrattade både hen och jag och hamnade i lätt ålderstigna uttryck.

• Slänga på luren i örat! Det kan man inte göra i dag. Avsaknandet av luren gör detta till svårt. Vad gör man i stället? Klickar av någons öra när ett samtal avslutas i vredesmod?

• Kör i vind! Då seglar vi i medvind för fulla segel. Eller så har det sitt ursprung i forna tiders vindspel. De som försåg gruvorna med kraft att forsla upp malm och vatten ur gruvorna. Vindspelen drevs ursprungligen av hästar.

• Nu går det upp en talgdank! Då går det upp ett ljus. Sammanhanget klarnar, polletten trillar ner. Talgdanken var ett ljus tillverkat av djurfett och brann, sådär... Men inte så mycket numera. Nu ska de flesta brinna utan eld, laddas av solen och vara ofarliga. Bra tycker katten som fick sin svans svedd en jul. Men LED-ljusen värmer inte mig, varken till kropp eller själ.

• Far åt pipsvängen! Vad som önskas med detta framgår tydligt, när Ronja Rövardotter fräser så. Hon önskar var och varannan till något betydligt varmare ställe. Men var Pipsvängen har för postkod vet jag ej. Troligen inte heller hen eller du. När saker och ting går åt ”pipan”, kan det vara något med skorsten, att något går upp i rök och bara försvinner i det tomma intet? Undrar jag, försynt.

• Fnurra på tråden. Finns inte numera. Det var ett trassel på telefonlinjen man menade. Så var det då, på den gamla goda tiden. Dagens fnurra behöver ingen sladd, den körs sladdlös. Men är lika påtaglig ändå.

Med detta slutade vi, hen och jag, med några milda och obegripliga svordomar. Som: Järnspikar, fy bubblan, nedrans, milda makaroner och gudars skymning.

För övrigt är jag lite trött på detta hen-andet. Nu får du bestämma dig HENrik. Hanrik eller Honrik, något annat vill jag inte veta av.

En god helg önskar jag oss alla:

Chefredaktör´n

Hen såg ut som jag kom från en annan planet. ”Sista skriket – det är det modernaste, något som är aktuellt här och nu. Det är dagens tidssmak, det är det rådande, det är det moderiktiga. ”Förstår du?” (gamla man) sade hen. ”Som inte sa det där som stod inom parentes, men såg ut som det borde ha sagts.

”Sista skriket”, svarade jag (surmulet)... ”var ett punkband från början av seklet som varade ett par år innan det självdog. Nu skriker vi inte längre. Vi gamla”. ”Eller så börjar vi skrika igen, att allt går igen”, sade hen i ett mer blidkande ordalag.

”Utom gamla byrålådor”, sade jag och citerade någon från början av förra seklet. Till detta skrattade både hen och jag och hamnade i lätt ålderstigna uttryck.

• Slänga på luren i örat! Det kan man inte göra i dag. Avsaknandet av luren gör detta till svårt. Vad gör man i stället? Klickar av någons öra när ett samtal avslutas i vredesmod?

• Kör i vind! Då seglar vi i medvind för fulla segel. Eller så har det sitt ursprung i forna tiders vindspel. De som försåg gruvorna med kraft att forsla upp malm och vatten ur gruvorna. Vindspelen drevs ursprungligen av hästar.

• Nu går det upp en talgdank! Då går det upp ett ljus. Sammanhanget klarnar, polletten trillar ner. Talgdanken var ett ljus tillverkat av djurfett och brann, sådär... Men inte så mycket numera. Nu ska de flesta brinna utan eld, laddas av solen och vara ofarliga. Bra tycker katten som fick sin svans svedd en jul. Men LED-ljusen värmer inte mig, varken till kropp eller själ.

• Far åt pipsvängen! Vad som önskas med detta framgår tydligt, när Ronja Rövardotter fräser så. Hon önskar var och varannan till något betydligt varmare ställe. Men var Pipsvängen har för postkod vet jag ej. Troligen inte heller hen eller du. När saker och ting går åt ”pipan”, kan det vara något med skorsten, att något går upp i rök och bara försvinner i det tomma intet? Undrar jag, försynt.

• Fnurra på tråden. Finns inte numera. Det var ett trassel på telefonlinjen man menade. Så var det då, på den gamla goda tiden. Dagens fnurra behöver ingen sladd, den körs sladdlös. Men är lika påtaglig ändå.

Med detta slutade vi, hen och jag, med några milda och obegripliga svordomar. Som: Järnspikar, fy bubblan, nedrans, milda makaroner och gudars skymning.

För övrigt är jag lite trött på detta hen-andet. Nu får du bestämma dig HENrik. Hanrik eller Honrik, något annat vill jag inte veta av.

En god helg önskar jag oss alla:

Chefredaktör´n