2017-06-23 06:00

2017-06-23 06:00

Midsommar – ett själstillstånd som väcker känslor

CHEFREDAKTÖR'N

Nu är det midsommar! Ett fullständigt onödigt påpekande kan tyckas. Den som inte vet detta är ett barn ej av kvinna född.

Midsommar är mer än ett datum. Det är själstillstånd som väcker känslor. Efterlängtad, lite fruktad.

Tänk om det inte blir vad vi i vår längtan, vår fantasi, så innerligt önskat oss. Hela den långa vintern, hela den tvekande våren.

Men med åren har min midsommarnostalgi bleknat en liten aning. Det är hälsosammare så. Då slipper jag frysa rumpan av mig i förväntningarnas väntrum. Jag får, med ålderns rätt, trä tröja över huvudet. Jag behöver inte gå i kortbyxor (gammelsvenska för shorts).

Men jag ska skrubba min egen färskpotatis. Jag har sett den gro och växa. Först i växthus, sedan på uteplats.

Höga blast har plantorna. Jag har vattnat dem med lite av egen vätska. Ska vara bra, säger experter. Men blanda med åtta delar vatten, påpekas det.

Några av plantorna har fått mitt gödselvatten, andra bara vatten. Jag tänkte bli en sådan där expert på ämnen. Och nu, med skördetiden inom räckhåll, kan jag konstatera att de med ”guldvatten” utfodrade är betydligt högre och mäktigare. Två till tre till fyra till fem gånger mäktigare säger en, annan, expert. Hur knölarna blir, det får skörden utvisa. Men jag tror inte jag låter mina gäster få fler detaljer.

Möjligen och troligen, ingår en renande snaps. En egen odlad och blandad bäsk.

Jag ska skrubba min potatis kärleksfullt. Jag ska plocka min egen dill. Jag ska öppna min egen, och andras, sillburkar och vara som om ingenting annat finns.

Midsommar är på sitt vis en klasslös storhelg. Allemansrätten och hyfsat billiga färskpotatis gör att vi alla kan delta i den gemensamma midsommarlyckan. Rysk kaviar, oxfilé och champagne har ingenting på bordet att göra denna dag.

Vad som gäller är: Carpe diem – grip dagen. Quam minimum credula postero – lita ej på morgondagen.

Flickor, ni glömmer väl inte att placera sju sorters blommor under huvudkudden. Ty då, i drömmen, visar sig prinsen. Han kommer på ståtlig vit springare. Sju sjungande mobiltelefoner är inte samma sak!

Så lindar vi av olvon en midsommarkrans och hoppar små grodorna till. Så vilt och så orytmiskt att katterna flyr fältet.

Kanske, och nu är ni varnande, nynnar jag:

Man borde inte sova

när natten faller på

För tänk då blänker stjärnorna

högt uppe i det blå

Det är så tyst och stilla

att sova vore illa

Jag vandrar mina vägar

över slätt och genom skog

Och stjärnorna de följer mig

så sällskap har jag nog

...

Man kan väl aldrig drömma

så grannt och underbart

som själva natten ter sig då stjärnor lyser klart

Det är som om det hördes ett silver spel som rördes

Man borde inte sova när natten faller på

Man borde se på stjärnorna

man borde vara två

Så skrev Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson). Jag tror jag följer hans råd.

 

En god midsommar önskar jag oss alla

Chefredaktör´n

Midsommar är mer än ett datum. Det är själstillstånd som väcker känslor. Efterlängtad, lite fruktad.

Tänk om det inte blir vad vi i vår längtan, vår fantasi, så innerligt önskat oss. Hela den långa vintern, hela den tvekande våren.

Men med åren har min midsommarnostalgi bleknat en liten aning. Det är hälsosammare så. Då slipper jag frysa rumpan av mig i förväntningarnas väntrum. Jag får, med ålderns rätt, trä tröja över huvudet. Jag behöver inte gå i kortbyxor (gammelsvenska för shorts).

Men jag ska skrubba min egen färskpotatis. Jag har sett den gro och växa. Först i växthus, sedan på uteplats.

Höga blast har plantorna. Jag har vattnat dem med lite av egen vätska. Ska vara bra, säger experter. Men blanda med åtta delar vatten, påpekas det.

Några av plantorna har fått mitt gödselvatten, andra bara vatten. Jag tänkte bli en sådan där expert på ämnen. Och nu, med skördetiden inom räckhåll, kan jag konstatera att de med ”guldvatten” utfodrade är betydligt högre och mäktigare. Två till tre till fyra till fem gånger mäktigare säger en, annan, expert. Hur knölarna blir, det får skörden utvisa. Men jag tror inte jag låter mina gäster få fler detaljer.

Möjligen och troligen, ingår en renande snaps. En egen odlad och blandad bäsk.

Jag ska skrubba min potatis kärleksfullt. Jag ska plocka min egen dill. Jag ska öppna min egen, och andras, sillburkar och vara som om ingenting annat finns.

Midsommar är på sitt vis en klasslös storhelg. Allemansrätten och hyfsat billiga färskpotatis gör att vi alla kan delta i den gemensamma midsommarlyckan. Rysk kaviar, oxfilé och champagne har ingenting på bordet att göra denna dag.

Vad som gäller är: Carpe diem – grip dagen. Quam minimum credula postero – lita ej på morgondagen.

Flickor, ni glömmer väl inte att placera sju sorters blommor under huvudkudden. Ty då, i drömmen, visar sig prinsen. Han kommer på ståtlig vit springare. Sju sjungande mobiltelefoner är inte samma sak!

Så lindar vi av olvon en midsommarkrans och hoppar små grodorna till. Så vilt och så orytmiskt att katterna flyr fältet.

Kanske, och nu är ni varnande, nynnar jag:

Man borde inte sova

när natten faller på

För tänk då blänker stjärnorna

högt uppe i det blå

Det är så tyst och stilla

att sova vore illa

Jag vandrar mina vägar

över slätt och genom skog

Och stjärnorna de följer mig

så sällskap har jag nog

...

Man kan väl aldrig drömma

så grannt och underbart

som själva natten ter sig då stjärnor lyser klart

Det är som om det hördes ett silver spel som rördes

Man borde inte sova när natten faller på

Man borde se på stjärnorna

man borde vara två

Så skrev Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson). Jag tror jag följer hans råd.

 

En god midsommar önskar jag oss alla

Chefredaktör´n