2017-06-10 06:00

2017-06-10 06:00

Jag är myggande farlig i år!

GODMORGON

Visste Bellman vad han ylade om.

Jag menar, han låter sin Fredman sjunga om;

...”Minsta kräk i kärr och syra,

nyss af Solens värma väckt,

Til en ny högtidlig yra...

Jag menar, sjunga så ystert om diverse nyväckta kräk.

”Gräsets brodd och gula plan”

... är befolkat av en arme´ av spanska sniglar. Kattpojkarna kommer in med lass av fästingar. Det surrar av getingar, av myggor. Sålunda. lätt irriterad, blickar jag ut över jäsande skog och mark. Snart är vi där, med dans på bryggorna. Med alla myggorna.

Med sommarens första utelunch kom den första myggan surrandes. Den gjorde en perfekt landning. På min mage. En så kallad buklandning. Jag slog till och träffade perfekt. Men myggan klarade sig.

Det retade mig så till den omilda grad att jag hade svårt somna denna ljusa afton.

Men till myggans sövande surrande föll jag slutligen i dvala. Det gamla ordspråket om att: ”En mygga gör så att ingen somnar”, gäller icke för mig.

Där, i sömnen, råkade jag på min mygga. Den ville medverka i denna min tidning. Den krävde sin röst. Annars hade jag att vänta en anmälan från MO (Myggombudsmannen). Jag, myggdemokratisk svarade ja till hennes begäran. ”Men”, sa jag, ”kom inte med den där historien om myggan som satt på Robinson Kruse och som sa till annan mygga att nu sticker jag och vi ses på fredag.”

”Nej”, surrade min mygga. ”sådant larvstadie har jag lämnat. Vi myggor vill blott och enbart ha några droppar rent blod.” ”Går det inte lika bra med hallonsaft?”, frågade jag. Lite skuldmedveten var jag, en och annan mygga har jag trots allt slagit sönder och samman”. Fortsatte därför, lite mer artigt, med frågan: ”Och hur är årgångsblodet i år?”

”Dåligt, dåligt”, svarade min mygga. ”För mycket alkohol, fettsyror, kalk huvudvärkstabletter och socker. Snart blir jag vegetarian, jag vill inte bli blodförgiftad. Allt är smort och smörja. Jag letar och letar, men det är nästintill lögn hitta en matplats som inte är förgiftad.”

”Häromdagen”, fortsatte hon, ”fick jag sätta mig på stortån på en ung söt flicka för att hitta en plats som inte hade något antimygg på sig. Men som när jag skulle till blev hennes kavaljer så närgången att flickan störtrodnade. Allt blod rusade till hennes söta huvud och jag satt där, svulten, på hennes fattiga stortå.”

Då och där tyckte jag min mygga blivit väl känslosam, så jag vaknande med ett lätt ryck.

Att jag under sömnen och drömmens gång blivit stungen behöver jag inte tillägga.

Och myggor, se upp, jag är myggande farlig i år!

En god, och myggfri helg, önskar jag oss alla:

Chefredaktör´n

Jag menar, han låter sin Fredman sjunga om;

...”Minsta kräk i kärr och syra,

nyss af Solens värma väckt,

Til en ny högtidlig yra...

Jag menar, sjunga så ystert om diverse nyväckta kräk.

”Gräsets brodd och gula plan”

... är befolkat av en arme´ av spanska sniglar. Kattpojkarna kommer in med lass av fästingar. Det surrar av getingar, av myggor. Sålunda. lätt irriterad, blickar jag ut över jäsande skog och mark. Snart är vi där, med dans på bryggorna. Med alla myggorna.

Med sommarens första utelunch kom den första myggan surrandes. Den gjorde en perfekt landning. På min mage. En så kallad buklandning. Jag slog till och träffade perfekt. Men myggan klarade sig.

Det retade mig så till den omilda grad att jag hade svårt somna denna ljusa afton.

Men till myggans sövande surrande föll jag slutligen i dvala. Det gamla ordspråket om att: ”En mygga gör så att ingen somnar”, gäller icke för mig.

Där, i sömnen, råkade jag på min mygga. Den ville medverka i denna min tidning. Den krävde sin röst. Annars hade jag att vänta en anmälan från MO (Myggombudsmannen). Jag, myggdemokratisk svarade ja till hennes begäran. ”Men”, sa jag, ”kom inte med den där historien om myggan som satt på Robinson Kruse och som sa till annan mygga att nu sticker jag och vi ses på fredag.”

”Nej”, surrade min mygga. ”sådant larvstadie har jag lämnat. Vi myggor vill blott och enbart ha några droppar rent blod.” ”Går det inte lika bra med hallonsaft?”, frågade jag. Lite skuldmedveten var jag, en och annan mygga har jag trots allt slagit sönder och samman”. Fortsatte därför, lite mer artigt, med frågan: ”Och hur är årgångsblodet i år?”

”Dåligt, dåligt”, svarade min mygga. ”För mycket alkohol, fettsyror, kalk huvudvärkstabletter och socker. Snart blir jag vegetarian, jag vill inte bli blodförgiftad. Allt är smort och smörja. Jag letar och letar, men det är nästintill lögn hitta en matplats som inte är förgiftad.”

”Häromdagen”, fortsatte hon, ”fick jag sätta mig på stortån på en ung söt flicka för att hitta en plats som inte hade något antimygg på sig. Men som när jag skulle till blev hennes kavaljer så närgången att flickan störtrodnade. Allt blod rusade till hennes söta huvud och jag satt där, svulten, på hennes fattiga stortå.”

Då och där tyckte jag min mygga blivit väl känslosam, så jag vaknande med ett lätt ryck.

Att jag under sömnen och drömmens gång blivit stungen behöver jag inte tillägga.

Och myggor, se upp, jag är myggande farlig i år!

En god, och myggfri helg, önskar jag oss alla:

Chefredaktör´n