2017-04-08 06:00

2017-04-08 06:00

Lycka till, sade han, och satte sig i stolen

CHEFREDAKTÖR'N

Ni, goa godmorgonläsare, skickar mig ibland små historier om ditt och datt och lite till.

Alla berättar ni att historierna är sanna, så sanna. För det har en kusin till den som berättar fått reda på av en flicka som han en gång delat hiss med. Så det så.

Historierna innehåller ofta massa onödiga fakta som inte har det minsta med poängen att göra, men ger en viss tyngd åt det hela.

Ibland vandrar historien till mig i flera versioner. Poängen, slutfrasen, är alltid densamma. Men diverse fakta, som plats, tid och rum, brukar variera.

Men vissa av dessa historier är i sig så roande att jag inte nänns faktagranska dem. Ty, då, tänk, skulle de inte hålla hela vägen fram.

Som de här i skolmiljö:

Den excentriska professorn i filosofi, som ställde en, blott en, fråga i ett slutprov.

Använd allt du har lärt dig den här terminen för att bevisa att den här stolen, sade han och pekade, inte existerar.

Lycka till, sade han, och satte sig i stolen.

Ett ängsligt sus svepte genom undervisningssalen. Men efter en akademisk kvart eller så kom alla i gång. Flitiga fingrar skrev och raderade så det osade. Någon skrev tjugo sidor fyllda med bevis, andra skrev kortare. Någon tog hela timmen på sig. Men en tog blott en minut på sig att skriva de två ord han tyckte behövdes.

Vad skrev du egentligen? frågade de honom.

Hans svar var lika kort:

Vilken stol?


Samma skola, men inte samma lärare, var inblandad i annan vandrande skröna.

Den handlar om fyra sistaårselever som slarvade en aning inför slutprovet. Det blev ett vilt partaj i stället för slutplugg.

De insåg att de behövde mer pluggtid och beslöt sig för att bluffa till sig det. Sent, för sent, kom de till tentasalen. Oljiga, eländiga såg de ut.

Bilen hade gått sönder, en punktering hade stoppat deras färd till tentan. Nytt däck var svårt få tag på. Därav förseningen, kunde de få en ny tid, om en vecka eller så.

Professorn, som var en pragmatiskt lagd person gav de fyra ungdomarna en ny tentatid.

Planen hade fungerat, festen var slut. Nu pluggade de intensivt en hel vecka och kände sig mycket självsäkra. Nu var de redo.

Provet de fick i sin hand bestod av två frågor. Den första, värd fem poäng, klarade de lätt. Fråga två, värd 95 poäng, löd rätt och slätt:

Vilket däck?

 

Med detta vill jag tacka för alla historier som ni skickar mig. Jag lovar vara lagom källkritisk.

 

Ditt och datt på vägen satt,

på vägen gick en gammal katt.

Bubbel och babbel

fick han höra

så det värkte i hans öra.

 

 

En god helg önskar jag oss alla:

Chefredaktör´n

Alla berättar ni att historierna är sanna, så sanna. För det har en kusin till den som berättar fått reda på av en flicka som han en gång delat hiss med. Så det så.

Historierna innehåller ofta massa onödiga fakta som inte har det minsta med poängen att göra, men ger en viss tyngd åt det hela.

Ibland vandrar historien till mig i flera versioner. Poängen, slutfrasen, är alltid densamma. Men diverse fakta, som plats, tid och rum, brukar variera.

Men vissa av dessa historier är i sig så roande att jag inte nänns faktagranska dem. Ty, då, tänk, skulle de inte hålla hela vägen fram.

Som de här i skolmiljö:

Den excentriska professorn i filosofi, som ställde en, blott en, fråga i ett slutprov.

Använd allt du har lärt dig den här terminen för att bevisa att den här stolen, sade han och pekade, inte existerar.

Lycka till, sade han, och satte sig i stolen.

Ett ängsligt sus svepte genom undervisningssalen. Men efter en akademisk kvart eller så kom alla i gång. Flitiga fingrar skrev och raderade så det osade. Någon skrev tjugo sidor fyllda med bevis, andra skrev kortare. Någon tog hela timmen på sig. Men en tog blott en minut på sig att skriva de två ord han tyckte behövdes.

Vad skrev du egentligen? frågade de honom.

Hans svar var lika kort:

Vilken stol?


Samma skola, men inte samma lärare, var inblandad i annan vandrande skröna.

Den handlar om fyra sistaårselever som slarvade en aning inför slutprovet. Det blev ett vilt partaj i stället för slutplugg.

De insåg att de behövde mer pluggtid och beslöt sig för att bluffa till sig det. Sent, för sent, kom de till tentasalen. Oljiga, eländiga såg de ut.

Bilen hade gått sönder, en punktering hade stoppat deras färd till tentan. Nytt däck var svårt få tag på. Därav förseningen, kunde de få en ny tid, om en vecka eller så.

Professorn, som var en pragmatiskt lagd person gav de fyra ungdomarna en ny tentatid.

Planen hade fungerat, festen var slut. Nu pluggade de intensivt en hel vecka och kände sig mycket självsäkra. Nu var de redo.

Provet de fick i sin hand bestod av två frågor. Den första, värd fem poäng, klarade de lätt. Fråga två, värd 95 poäng, löd rätt och slätt:

Vilket däck?

 

Med detta vill jag tacka för alla historier som ni skickar mig. Jag lovar vara lagom källkritisk.

 

Ditt och datt på vägen satt,

på vägen gick en gammal katt.

Bubbel och babbel

fick han höra

så det värkte i hans öra.

 

 

En god helg önskar jag oss alla:

Chefredaktör´n