Stilla flyter Klarälven

CHEFREDAKTÖR'N.

Stilla flyter Klarälven. Jag ser den tydligt utanför mitt arbetsrum här på tidningen. Jag följer henne med blicken, försvinner in i hennes virvlar och förflyttar mig tillbaka till andra tider.

Härifrån tar älven ett par svängar, sedan ändar den i Vänern. Därefter väntar Göta Älv och ett ännu väldigare hav.

Lite stridig är hon på vårkanten. En och annan gren kommer seglandes. Efter en storhelg kanske en glänsande ölburk. Men det är allt.

Annat var det förr. Då fanns kajplatser, då fanns segelfarttyg, då fanns timmer i mängder och då fanns lustenbåtarna.

Båtarna har, som allt annat, försvunnit. Timmer forslas numera via landsvägarna.

Stockarna som slitit sig landade på hammarökusten, där jag tillbringande min unga somrar. Somrar som var ljusa, vackra och oändliga.

Vilsna stockar blev till en egen hopsnickrad flotte. Mycket spik gick det åt. På sensommaren kom en båt och beslagtog stockarna och flotten. Men vad gjorde väl det. Nästa sommar väntade nya stockar och en finare flotte.

Lustenbåtarna kom tidigt. Knappt hade Lion-tunnan passerat under Tingvallabron innan den första båtarna kom.

Tunnan, den var placerad på isen, utanför stadens hotell. Det gällde att tippa rätt dag och tid för att vinna första pris. Alla tippade, alla var engagerade. Tipslapparna såldes av lejongubbar på bron. Tunnan den var helig, och fick stå där oantastad. Målgången, under bron, var en stor nyhet som, givetvis, följdes av stadens stora tidning.

Hurrarop och applåder följde målgången.

När tunnan passerat väntande lustarna. Vi, små, tyckte det med vårens lustar var oändligt roligt. Vi ropade ramsor efter båtarna. Vi var övertygade om att vi var mycket modiga och retsamma. Hytte någon skeppare mot oss, var lyckan fullkomlig.

Båtarna var slitstarka, breda timmerbuntar höll de ordning på. Som mest kunde en båt klara av 125 000 stockar.

Lusten ett, den går snett, ropade någon.

Lusten två, den kan inte gå, fortsatte vi.

Lusten tre, den går på sne.

Lusten fyra, kan inte styra.

Lusten fem, den kommer i kläm.

Lusten sex, äter kex.

Lusten sju, den går itu.

Lusten åtta, den har ingen potta.

Lusten nio, den går på bio.

Lusten tio åker till Rio.

Nitton båtar fanns det allt som allt. Lokala variationer på ramsorna fanns många, fantasin visste inga gränser. Lustenbåtarnas funktion som flottningsfartyg försvann på 1980-talet. Några år användes de som ”inspektörer” längs älven. 1991 var det slut även på den delen.

När som flottningen upphörde och stockarna slutade dansa ned för Klarälven blev det svårare att färdas på Klarälven. Allt fler och fler sandbankar har bildats.

Men de stockar som slitit sig och drev runt i älvmynningarna och ut på Vänern var farliga. Det lärde jag mig veta. Som krokodiler låg de där och guppade, redo att anfalla fritidsbåtar. Dykare kallade vi fulingarna.

Men visst saknar jag båtarna från skiljet i Lusten.

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör´n

2017-03-04 06:00

2017-03-04 06:00