2017-01-21 06:00

2017-01-21 06:00

PO fäller när vi felar

GODMORGON

PO – pressombudsmannen är något vi inom vår bransch fruktar och respekterar. PO är vår domare som vi frivilligt har valt och godkänt. Tycker någon enskild person att vi skrivit fel, utpekat någon, har hen möjlighet vända sig till PO.

Han tar reda på fakta i ärendet, tidningen ansvarige utgivare får förklara så gott han kan. Den som känt sig felaktig bemött svarar och PO kommer med ett utlåtande eller hänvisar ärendet till en nämnd som yttrar sig i ärendet.

Blir tidningen fälld, så betalar man en ”expeditionsavgift” och publicerar den fällande domen. Och vi på redaktionen skäms och försöker lära oss något.

Några fällande domar blev under min tid som ansvarig utgivare. De flesta som vi tyckte ”hårfina”, andra beroende på slarv eller bristande kunskaper i ärendet.

Men rättesnöret är bra, det är gott för allmänheten att PO finns, det är gott för oss, den granskande pressen, att vi har någon som granskar oss.

En fällande dom för många år sedan fick mig dock att utropa i ett spontant ”VA?”.

Vi blev fällda för utpekande genom att nämna att den felande bilisten körde en ny Volvo. ”VA?”, frågade jag dåvarande pressombudsmannen. ”Jo”, sade han. ”I byn, som ni nämnde i artikeln, finns bara en ny Volvo”. ”Alltså...” och jag gav mig. Fick stå där med nesan och publicerade PO- domen.

Något klokare får jag förmoda.

Men ska ni veta, det var värre förr. Exempelvis 1920, då en artikel i Säffle-Tidningen berättade att:

”Den idylliska friden i Gillbergadalen återigen blivit störd.”

Så inleddes artikeln som handlade om en Fordbils framfart. Troligen och möjligen räckte det med att skriva Fordbilen för att alla och envar skulle förstå vilken bil och vilken förare det handlade om. Då, på den tiden, fanns bara 33 bilar i Säffle och ännu färre i Gillberga.

Fordbilen hade först skrämt en häst med vagn som hamnat i diket. Femhundra meter senare hamnade Fordbilen i diket. Hjälpsamma människor ryckte in och hjälpte upp bilen ur diket.

Som tack för hjälpen erbjöds en av de hjälpsamma gratis skjuts.

Ni anar hur det slutar. Säffle-Tidningen berättar: ”Telefonstolpar, som denna bil alltid haft ett horn i sidan till, fanns även här och en sådan blev nu påkörd med sådan fart att densamma avbröts och föll ned över de åkande. Den hjälpsamma fick en krossad axel med sängläge som följd.”

Tidningen avslutade med några goda synpunkter:

”För den vägfarande allmänhetens säkerhet hoppas vi att Fordens nuvarande förares körkort blir indraget.”

Detta var innan Pressombudsmannens tid.

Så skriver vi inte i dag. Även om det ibland är antydan till frestande!

 

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör'n

Han tar reda på fakta i ärendet, tidningen ansvarige utgivare får förklara så gott han kan. Den som känt sig felaktig bemött svarar och PO kommer med ett utlåtande eller hänvisar ärendet till en nämnd som yttrar sig i ärendet.

Blir tidningen fälld, så betalar man en ”expeditionsavgift” och publicerar den fällande domen. Och vi på redaktionen skäms och försöker lära oss något.

Några fällande domar blev under min tid som ansvarig utgivare. De flesta som vi tyckte ”hårfina”, andra beroende på slarv eller bristande kunskaper i ärendet.

Men rättesnöret är bra, det är gott för allmänheten att PO finns, det är gott för oss, den granskande pressen, att vi har någon som granskar oss.

En fällande dom för många år sedan fick mig dock att utropa i ett spontant ”VA?”.

Vi blev fällda för utpekande genom att nämna att den felande bilisten körde en ny Volvo. ”VA?”, frågade jag dåvarande pressombudsmannen. ”Jo”, sade han. ”I byn, som ni nämnde i artikeln, finns bara en ny Volvo”. ”Alltså...” och jag gav mig. Fick stå där med nesan och publicerade PO- domen.

Något klokare får jag förmoda.

Men ska ni veta, det var värre förr. Exempelvis 1920, då en artikel i Säffle-Tidningen berättade att:

”Den idylliska friden i Gillbergadalen återigen blivit störd.”

Så inleddes artikeln som handlade om en Fordbils framfart. Troligen och möjligen räckte det med att skriva Fordbilen för att alla och envar skulle förstå vilken bil och vilken förare det handlade om. Då, på den tiden, fanns bara 33 bilar i Säffle och ännu färre i Gillberga.

Fordbilen hade först skrämt en häst med vagn som hamnat i diket. Femhundra meter senare hamnade Fordbilen i diket. Hjälpsamma människor ryckte in och hjälpte upp bilen ur diket.

Som tack för hjälpen erbjöds en av de hjälpsamma gratis skjuts.

Ni anar hur det slutar. Säffle-Tidningen berättar: ”Telefonstolpar, som denna bil alltid haft ett horn i sidan till, fanns även här och en sådan blev nu påkörd med sådan fart att densamma avbröts och föll ned över de åkande. Den hjälpsamma fick en krossad axel med sängläge som följd.”

Tidningen avslutade med några goda synpunkter:

”För den vägfarande allmänhetens säkerhet hoppas vi att Fordens nuvarande förares körkort blir indraget.”

Detta var innan Pressombudsmannens tid.

Så skriver vi inte i dag. Även om det ibland är antydan till frestande!

 

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör'n