2017-01-07 06:00

2017-01-07 06:00

Allt var bättre förr

CHEFREDAKTÖRN

Jag, en veteran, tycker att allt var bättre förr. Så ska man göra för att inte förstöra alla förutfattade meningar. Så gör jag med detta. Måhända har jag inte ”de grå tinningarnas charm”, utan får, möjligen, nöja mig med – de blå tidningarnas dito.

Du vet den där åldern då allt var roligare förr. Men du kommer inte ihåg vad det var som var så roligt.

Och att dina älsklingskläder har varit moderna tre gånger om. De har sin patina hävdar du med bestämdhet.

Sålunda – det var bättre förr. Vintrarna var vintrar. Grön jul fanns inte. Alltid snö, alltid kälke i hisnande regementsbacken. Alltid skidor, med varm choklad som pausdricka.

Somrarna var somrar, alltid badväder, alltid fotboll på hemmaplan, alltid gröna ängar.

Men nu, dåliga vintrar, inte alltid badväder, aldrig fotboll.

Nu har ängarna fästingar, gräsmattan mördarsniglar i tusental.

Då, träffades vi på riktigt. I stället för att sända meddelanden till varandra med Iphonen.

Då, när bilarna gick sönder kunde man fixa problemet med lite våld, tejp och en skruvmejsel. Läckte kylaren kunde man täta med lite koskit. Nu, i dag, måste man vara dataingenjör för att byta tändstift.

Det var då man stoppade en tiger i tanken. Inte alternativ som; bensin, diesel, biodiesel ,E85, naturgas, el eller RME, eller...

Då, när man kunde ta en liten promenad. Och inte var tvungen att motionera.

Då, när Kajsa Anka var den enda med anknäbb.

Då, när man kunde telefonnummer, i stället för alla dessa pinande koder.

Då, när orange hette brandgult.

Då, när vi valde mellan tv:n eller radion. Inte trean, fyran, femman, sjuan, åttan, nian, elvan, C more, Viasat, play...

Då, när vi hade att välja mellan brygg- eller kokkaffe. Inte Espresso, latte, Mocha, Cappuccino, Solo, au Lait...

Då, när man visste att den som gick omkring och talade med sig själv var rubbad. Och Inte befann sig i Iphonens värld.

Då, när man sade afton – inte kväll.

Då, butelj var flaska.

Då, när en droska var en taxi. Dröjsmål betydde försening. Eljest var annorlunda.

Kalasbyxor var strumpbyxor eller benkläder, beroende på kön. Kondis, det var ett café. Kortbyxor var shorts. När man kurtiserade så flirtade man. Magistern var en manlig lärare, portmonnän en plånbok. Skärmmössan hette kepsen och ögonaböj betydde nu och bums.

Allt detta ser jag nu och citerar så gärna Ingrid Bergman:

”Att åldras är som att bestiga berg,

man blir lite andfådd men man får

mycket bättre utsikt.”

 

Vi, lite äldre, vet absolut en sak som var bättre förr.

Det var ungdomarna.

Särskilt på den tiden då man själv var en av dem.

 

Med detta uppmanar jag oss alla;

att ta vara på våra dagar:

Du vet den där åldern då allt var roligare förr. Men du kommer inte ihåg vad det var som var så roligt.

Och att dina älsklingskläder har varit moderna tre gånger om. De har sin patina hävdar du med bestämdhet.

Sålunda – det var bättre förr. Vintrarna var vintrar. Grön jul fanns inte. Alltid snö, alltid kälke i hisnande regementsbacken. Alltid skidor, med varm choklad som pausdricka.

Somrarna var somrar, alltid badväder, alltid fotboll på hemmaplan, alltid gröna ängar.

Men nu, dåliga vintrar, inte alltid badväder, aldrig fotboll.

Nu har ängarna fästingar, gräsmattan mördarsniglar i tusental.

Då, träffades vi på riktigt. I stället för att sända meddelanden till varandra med Iphonen.

Då, när bilarna gick sönder kunde man fixa problemet med lite våld, tejp och en skruvmejsel. Läckte kylaren kunde man täta med lite koskit. Nu, i dag, måste man vara dataingenjör för att byta tändstift.

Det var då man stoppade en tiger i tanken. Inte alternativ som; bensin, diesel, biodiesel ,E85, naturgas, el eller RME, eller...

Då, när man kunde ta en liten promenad. Och inte var tvungen att motionera.

Då, när Kajsa Anka var den enda med anknäbb.

Då, när man kunde telefonnummer, i stället för alla dessa pinande koder.

Då, när orange hette brandgult.

Då, när vi valde mellan tv:n eller radion. Inte trean, fyran, femman, sjuan, åttan, nian, elvan, C more, Viasat, play...

Då, när vi hade att välja mellan brygg- eller kokkaffe. Inte Espresso, latte, Mocha, Cappuccino, Solo, au Lait...

Då, när man visste att den som gick omkring och talade med sig själv var rubbad. Och Inte befann sig i Iphonens värld.

Då, när man sade afton – inte kväll.

Då, butelj var flaska.

Då, när en droska var en taxi. Dröjsmål betydde försening. Eljest var annorlunda.

Kalasbyxor var strumpbyxor eller benkläder, beroende på kön. Kondis, det var ett café. Kortbyxor var shorts. När man kurtiserade så flirtade man. Magistern var en manlig lärare, portmonnän en plånbok. Skärmmössan hette kepsen och ögonaböj betydde nu och bums.

Allt detta ser jag nu och citerar så gärna Ingrid Bergman:

”Att åldras är som att bestiga berg,

man blir lite andfådd men man får

mycket bättre utsikt.”

 

Vi, lite äldre, vet absolut en sak som var bättre förr.

Det var ungdomarna.

Särskilt på den tiden då man själv var en av dem.

 

Med detta uppmanar jag oss alla;

att ta vara på våra dagar: