2016-12-31 06:00

2017-01-07 06:29

Godmorgon 31 december

CHEREDAKTÖRN

Hoppsan!
Dags igen för ett nytt år.
De kommer tätt och regelbundet, de där nyårsklockorna. 2017 står där och väntar på oss – vi troskyldiga.

Vi som hade förväntningar på oss inför 2016. Nu flyttar vi på dem, nästan alla, till sjutton.

Vi ska nu och här lova oss själva och vår omgivning en massa saker. Varför? frågar jag. Varför lova igen? De löften som gavs för ett år sedan är lika fräscha i år igen.

Jag vill minnas att jag lovade att inte:

• Bestiga Mount Everest. (Jag behöver luft.)

• Skicka julkort till skattemyndigheterna. (Kan betraktas som muta.)

• Vakna på fel sida. (Jag är alltid munter. Så det så.)

• Sluta skriva. (Duvorna blir för feta då.)

Men nytt år kräver nytt och nya löften att högtidligen giva.

Men vad? frågar jag mig själv som tycker så mycket är bra. Jag tittar mig i spegeln som visar en omvänd verklighet. Det där med blygsamhet försvann för många långa år sedan.

Så plingar det till i min databurk. Ett nyhetsflash berättar att jag ska och kan gå ned i vikt. Nu och omedelbart. Men bara om jag följer dessa pillerråd.

Vadå? Har någon viktnisse sett mig äta för mycket julskinka? Och jag tog bara några goa rullar av värmlandskôrven. Och pyttelite Jansson, och det doppade blev bara en liten hård bit.

Men, pinglar det på. Kom och köp våra mirakelpiller. Rekommenderade av en läkare. Vi garanterar viktminskning.

Några hekton lovar jag bort. Utan piller.

Så här ser min plan ut:

1. Jag ska gå ned under 85 kilo. (Gäller ej nu och juletid och fram till fastan.)

2. Jag ska se upp med allt det goda och gå ner under 88 kilo. (Är trots allt en lång och reslig karl. Det säger mitt pass.)

3. Jag ska vara mycket noga med vad jag äter och inte överstiga 89 kilo.

4. Trivselvikt är viktigt för vikten, mig själv och min omgivning.

Där stannar jag. Min dator pinglar på. Läs mer, säger den glatt. Icke jag, säger jag. Det är dags för eftermiddagsfika. Men datorn pinglar surt. Nu ska du bli en förmögen ung man. Bara du satsar på oss. Spela, spela, vinn, vinn, säger raderna. Och hänvisar till en Carl Svenson från Tjottahejti, som ligger där intill Åvävla som vann hur mycket som helst och lite till.

Nej tack, säger jag till mig själv och deletar friskt och raskt. Fel, fel, menar jag. Jag är inte ung, i Tjottahejti bor ingen Carl, i Åvävla finns ingen Svenson. Så det så.

Nästa pling. Du är utvald, du får låna hur mycket pengar som helst. Köp lycka. I dag är det rea. Du är utvald. Gäller bara nu och tills vidare. Skynda, skynda.

Där stänger jag av datorn och funderar på 2017.

Det blir året då jag ska:

• Skruva på hatten på kaviartuben på riktigt.

• Fälla ned toasitsen efter mig.

• Byta toarulle, när den gamla är slutrullad.

• Hyvla osten jämn och fin. Inga kälkbackar mer där.

• Lägg odiskat i diskmaskin. Inte på bänken.

• Sluta röka. Gäller inte cigarrer på nyårsaftonen. Jo, en sak till kan jag lova. Att inte dricka för mycket champagne på nyårsaftonen. Man lovar så mycket dumt då.

Ett gott 2017 önskar jag oss alla:

Vi som hade förväntningar på oss inför 2016. Nu flyttar vi på dem, nästan alla, till sjutton.

Vi ska nu och här lova oss själva och vår omgivning en massa saker. Varför? frågar jag. Varför lova igen? De löften som gavs för ett år sedan är lika fräscha i år igen.

Jag vill minnas att jag lovade att inte:

• Bestiga Mount Everest. (Jag behöver luft.)

• Skicka julkort till skattemyndigheterna. (Kan betraktas som muta.)

• Vakna på fel sida. (Jag är alltid munter. Så det så.)

• Sluta skriva. (Duvorna blir för feta då.)

Men nytt år kräver nytt och nya löften att högtidligen giva.

Men vad? frågar jag mig själv som tycker så mycket är bra. Jag tittar mig i spegeln som visar en omvänd verklighet. Det där med blygsamhet försvann för många långa år sedan.

Så plingar det till i min databurk. Ett nyhetsflash berättar att jag ska och kan gå ned i vikt. Nu och omedelbart. Men bara om jag följer dessa pillerråd.

Vadå? Har någon viktnisse sett mig äta för mycket julskinka? Och jag tog bara några goa rullar av värmlandskôrven. Och pyttelite Jansson, och det doppade blev bara en liten hård bit.

Men, pinglar det på. Kom och köp våra mirakelpiller. Rekommenderade av en läkare. Vi garanterar viktminskning.

Några hekton lovar jag bort. Utan piller.

Så här ser min plan ut:

1. Jag ska gå ned under 85 kilo. (Gäller ej nu och juletid och fram till fastan.)

2. Jag ska se upp med allt det goda och gå ner under 88 kilo. (Är trots allt en lång och reslig karl. Det säger mitt pass.)

3. Jag ska vara mycket noga med vad jag äter och inte överstiga 89 kilo.

4. Trivselvikt är viktigt för vikten, mig själv och min omgivning.

Där stannar jag. Min dator pinglar på. Läs mer, säger den glatt. Icke jag, säger jag. Det är dags för eftermiddagsfika. Men datorn pinglar surt. Nu ska du bli en förmögen ung man. Bara du satsar på oss. Spela, spela, vinn, vinn, säger raderna. Och hänvisar till en Carl Svenson från Tjottahejti, som ligger där intill Åvävla som vann hur mycket som helst och lite till.

Nej tack, säger jag till mig själv och deletar friskt och raskt. Fel, fel, menar jag. Jag är inte ung, i Tjottahejti bor ingen Carl, i Åvävla finns ingen Svenson. Så det så.

Nästa pling. Du är utvald, du får låna hur mycket pengar som helst. Köp lycka. I dag är det rea. Du är utvald. Gäller bara nu och tills vidare. Skynda, skynda.

Där stänger jag av datorn och funderar på 2017.

Det blir året då jag ska:

• Skruva på hatten på kaviartuben på riktigt.

• Fälla ned toasitsen efter mig.

• Byta toarulle, när den gamla är slutrullad.

• Hyvla osten jämn och fin. Inga kälkbackar mer där.

• Lägg odiskat i diskmaskin. Inte på bänken.

• Sluta röka. Gäller inte cigarrer på nyårsaftonen. Jo, en sak till kan jag lova. Att inte dricka för mycket champagne på nyårsaftonen. Man lovar så mycket dumt då.

Ett gott 2017 önskar jag oss alla: