2016-12-17 06:00

2016-12-17 06:00

Förlåt Nisse – jag felade

GODMORGON

Jag felade. Dubbelfelade. Jag kan inte skylla på någon Tryckfels-Nisse.

Felet var och är mitt. Förlåt, Nisse Nilsson, att jag gav dig fel hjälm.

Det var i förra  lördagens Godmorgon jag rörde till det. Där påstod jag att alla vårs Dubbel-Nisse bar en spapshjälm och att Tumba bar en VM-hjälm.

Tvärtom ska det vara!

Fel, fel, min mejlbox kokade under några förmiddagstimmar. Många var det som visste bättre och, på ett mycket vänligt sätt, rättade mig.

Sådan reaktion får jag inte när jag skriver rätt!

Och jag lovar, det var inte något medvetet effektsökerifel från min sida. Som gjordes för att väcka er, goda läsare, på lördagsmorgonen. Och tycka att ni kan mer minsann än en sömning krönikör.

Jag vet att det finns föredragshållare som använder sig av den tekniken. Att... stamma, komma av sig, säga litet fel. Allt för att få sympativärme från åhörarna.

Nisse Nilsson är en vänlig man, han förlåter mig, det är jag övertygad om. Han har råkat ut för värre saker i sin långa och framgångsrika karriär.

Lite trött lär han dock vara på det där glidande målet.

Det var tisdag den 13 mars 1962 i Colorado Springs, USA, det hände. Sverige leder med 4–3, Kanada har just plockat ut sin målvakt och spelar med sex utespelare.

Ordet går till Lennart Hyland och ett klassiskt radioreferat.

”En minut och sju sekunder kvar att spela och den kanadensiske coachen torkar sig i pannan, det kan jag se därborta. Och undra på det. Vad tror ni jag gör? Jag vet det inte själv, riktigt . Nedsläpp igen alltså. Nästan uppe vid vår blå linje, alltså. Fortfarande Lundvall, Sura-Pelle, Nisse Nilsson inne och Stoltz och Nordlander och spelet i gång igen och där vräker sig Lundvall fram för att få pucken ut ur zonen och han får det också. Till Nisse Nilsson som slår på ett långskott som kan glida in i mål, den kan glida in i mål, den gör det. Den glider in i måål, den glider in i m-å-å-å-l - och vi leder med fem mål mot tre och alla de svenska pojkarna är inne på banan och klappar om varandra.”

Det var Lennart Hyland som gjorde det målet till en klassiker. Sverige slog Kanada och Tre Kronor blev världsmästare. Nisse Nilsson hann med många flera och spektakulära mål under sina hockeyår.

En gång lär dock Lennart Hyland ha tystnat. Det var under en utomhusmatch Lennart stod och refererade i vanlig ordning. Orden smattrade ur munnen på honom. Vid en avblåsning så glider storbacken Roland Stoltz fram till honom och säger.

”Du Hyland, kan du inte lugna ned dig lite. Vi hinner inte med att spela i samma tempo som du pratar”.

Roland och hans backkollega Lasse Björn var två stadiga bitar som effektivt stoppade de flesta anfallare. De spelade i Djurgården i många år. Stabila var de, om än icke några snabbskrinnare.

Ibland tycker jag att det var bättre förr.

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör´n

Felet var och är mitt. Förlåt, Nisse Nilsson, att jag gav dig fel hjälm.

Det var i förra  lördagens Godmorgon jag rörde till det. Där påstod jag att alla vårs Dubbel-Nisse bar en spapshjälm och att Tumba bar en VM-hjälm.

Tvärtom ska det vara!

Fel, fel, min mejlbox kokade under några förmiddagstimmar. Många var det som visste bättre och, på ett mycket vänligt sätt, rättade mig.

Sådan reaktion får jag inte när jag skriver rätt!

Och jag lovar, det var inte något medvetet effektsökerifel från min sida. Som gjordes för att väcka er, goda läsare, på lördagsmorgonen. Och tycka att ni kan mer minsann än en sömning krönikör.

Jag vet att det finns föredragshållare som använder sig av den tekniken. Att... stamma, komma av sig, säga litet fel. Allt för att få sympativärme från åhörarna.

Nisse Nilsson är en vänlig man, han förlåter mig, det är jag övertygad om. Han har råkat ut för värre saker i sin långa och framgångsrika karriär.

Lite trött lär han dock vara på det där glidande målet.

Det var tisdag den 13 mars 1962 i Colorado Springs, USA, det hände. Sverige leder med 4–3, Kanada har just plockat ut sin målvakt och spelar med sex utespelare.

Ordet går till Lennart Hyland och ett klassiskt radioreferat.

”En minut och sju sekunder kvar att spela och den kanadensiske coachen torkar sig i pannan, det kan jag se därborta. Och undra på det. Vad tror ni jag gör? Jag vet det inte själv, riktigt . Nedsläpp igen alltså. Nästan uppe vid vår blå linje, alltså. Fortfarande Lundvall, Sura-Pelle, Nisse Nilsson inne och Stoltz och Nordlander och spelet i gång igen och där vräker sig Lundvall fram för att få pucken ut ur zonen och han får det också. Till Nisse Nilsson som slår på ett långskott som kan glida in i mål, den kan glida in i mål, den gör det. Den glider in i måål, den glider in i m-å-å-å-l - och vi leder med fem mål mot tre och alla de svenska pojkarna är inne på banan och klappar om varandra.”

Det var Lennart Hyland som gjorde det målet till en klassiker. Sverige slog Kanada och Tre Kronor blev världsmästare. Nisse Nilsson hann med många flera och spektakulära mål under sina hockeyår.

En gång lär dock Lennart Hyland ha tystnat. Det var under en utomhusmatch Lennart stod och refererade i vanlig ordning. Orden smattrade ur munnen på honom. Vid en avblåsning så glider storbacken Roland Stoltz fram till honom och säger.

”Du Hyland, kan du inte lugna ned dig lite. Vi hinner inte med att spela i samma tempo som du pratar”.

Roland och hans backkollega Lasse Björn var två stadiga bitar som effektivt stoppade de flesta anfallare. De spelade i Djurgården i många år. Stabila var de, om än icke några snabbskrinnare.

Ibland tycker jag att det var bättre förr.

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör´n