2016-12-10 06:00

2016-12-10 14:03

Godmorgon 10 december

CHEFREDAKTÖR'N.

Jag ser på en hockeymatch - på teve. Alla FBK:s matcher blir ju ”levande” på så vis.

Jag kunde sett matchen ”levande” på plats, i Löfbergs arena. Men min bestämmande latmask tyckte inte så.

Det fick bli hemma i tevesoffan.

Det var annorlunda förr. Och med förr menar jag mycket förr. Femtiotalet - typ. Då spelades det ishockey utomhus, bakom Tingvalla. I skuggan av den härskande Bandygöta.

Det var då vintrar var vintrar, då det gick att göra is utan maskiner. Då bandyn och hockeyn spelades på vattnade banor.

Hockeyrinken fanns bakom Tingvalla, med regementet som mäktig fond. Matcherna spelades som regel kvällstid, det var lättare med isen då.

Månskensrinkar kallades de då. Det var i slutet av 1950-talet som FBK började sin vandring upp i seriesystemet.

Jag var där, med pälsmössan på, såg och förstod reglerna sådär. Då, på den tiden, var det bandy som gällde. Ishockey var inte ”lika fint”, det där med zoner var svårt att begripa. Lite fick man dölja att man tittade på denna ”enkla och råa sport”.

Tre perioder spelade man, med sidbyte i tredje. Isen var inte alltid rättvis.

Det där med huvudskydd var en mycket senare fråga. Var det kallt hade man toppluva på, annars fick det kvitta. Jag tror inte tacklingar och sånt var lika våldsamt på den tiden. Alla var ju lika oskyddade.

Säsongen 1967-68 vinner man trean och kvalet till tvåan. Kommunen lovar ge pengar till konstfryst isbana och allt rullar (kan en puck rulla?) på.

Det där med hjälm kom så småningom och efter ett antal hjärnskakningar.

Tuffa gossar tyckte länge att det där med hjälmar inte var något för dem. ”Något får man tåla”, menade de, lätt groggy efter en isattack.

”Bara för att Tumba skall få tjäna en slant”, sade andra tuffingar. Tumba, som från början hette Johansson, var mannen bakom ”Spapshjälmen”. Den skulle vara tillräckligt tuff för tuffa ungdomar. Dubbel-Nisse, vår egen Nils Nilsson, var mannen bakom ”VM-hjälmen”. De konkurrerade. Nisse fick tio öre för varje såld hjälm.

Nisses hjälm var rund, något som Tumba, motvilligt, gillade. ”Ta på dig bärplockaren, så kör vi”, lär han, enligt Nisse, ha sagt innan en VM-match.

1967 slog alla tiders publikrekord i den nya hallen. 10 610 personer såg FBK slå Djurgården med 8-4.

Så många rymmer inte hallen i dag. Nu skall de flesta av oss sitta vackert och bekvämt. Sånt tar plats.

Tumba dog för fem år sedan. Nisse har fyllt sina 80 år och besöker då och då Ängevis idrottshall för att se lite hockey.

Månskensrinken, den utanför gamla Tingvalla, finns inte mer. Det är nu platsen för tomma burkar, flaskor och sådant skräp som hör hemma i en återvinningsstation.

En stig leder dig under ett brusande E18 till Tingvalla isstadion där Boltic nu residerar.

 

En god helg önskar jag er alla:

Jag kunde sett matchen ”levande” på plats, i Löfbergs arena. Men min bestämmande latmask tyckte inte så.

Det fick bli hemma i tevesoffan.

Det var annorlunda förr. Och med förr menar jag mycket förr. Femtiotalet - typ. Då spelades det ishockey utomhus, bakom Tingvalla. I skuggan av den härskande Bandygöta.

Det var då vintrar var vintrar, då det gick att göra is utan maskiner. Då bandyn och hockeyn spelades på vattnade banor.

Hockeyrinken fanns bakom Tingvalla, med regementet som mäktig fond. Matcherna spelades som regel kvällstid, det var lättare med isen då.

Månskensrinkar kallades de då. Det var i slutet av 1950-talet som FBK började sin vandring upp i seriesystemet.

Jag var där, med pälsmössan på, såg och förstod reglerna sådär. Då, på den tiden, var det bandy som gällde. Ishockey var inte ”lika fint”, det där med zoner var svårt att begripa. Lite fick man dölja att man tittade på denna ”enkla och råa sport”.

Tre perioder spelade man, med sidbyte i tredje. Isen var inte alltid rättvis.

Det där med huvudskydd var en mycket senare fråga. Var det kallt hade man toppluva på, annars fick det kvitta. Jag tror inte tacklingar och sånt var lika våldsamt på den tiden. Alla var ju lika oskyddade.

Säsongen 1967-68 vinner man trean och kvalet till tvåan. Kommunen lovar ge pengar till konstfryst isbana och allt rullar (kan en puck rulla?) på.

Det där med hjälm kom så småningom och efter ett antal hjärnskakningar.

Tuffa gossar tyckte länge att det där med hjälmar inte var något för dem. ”Något får man tåla”, menade de, lätt groggy efter en isattack.

”Bara för att Tumba skall få tjäna en slant”, sade andra tuffingar. Tumba, som från början hette Johansson, var mannen bakom ”Spapshjälmen”. Den skulle vara tillräckligt tuff för tuffa ungdomar. Dubbel-Nisse, vår egen Nils Nilsson, var mannen bakom ”VM-hjälmen”. De konkurrerade. Nisse fick tio öre för varje såld hjälm.

Nisses hjälm var rund, något som Tumba, motvilligt, gillade. ”Ta på dig bärplockaren, så kör vi”, lär han, enligt Nisse, ha sagt innan en VM-match.

1967 slog alla tiders publikrekord i den nya hallen. 10 610 personer såg FBK slå Djurgården med 8-4.

Så många rymmer inte hallen i dag. Nu skall de flesta av oss sitta vackert och bekvämt. Sånt tar plats.

Tumba dog för fem år sedan. Nisse har fyllt sina 80 år och besöker då och då Ängevis idrottshall för att se lite hockey.

Månskensrinken, den utanför gamla Tingvalla, finns inte mer. Det är nu platsen för tomma burkar, flaskor och sådant skräp som hör hemma i en återvinningsstation.

En stig leder dig under ett brusande E18 till Tingvalla isstadion där Boltic nu residerar.

 

En god helg önskar jag er alla: