2016-11-19 06:00

2016-11-19 06:00

Den stora glassätardagen

CHEFREDAKTÖR'N

Nu, i dag, smälter glassen i munnen även i mörkaste november.

Då, i mina unga år, var glass blott och enbart en sommarvara. Den skulle ätas varma sommardagar. Den skulle intagas försiktigt och med stor vördnad.

Jag minns mina födelsedagar (10 augusti) som glassätardagen. Varan kom väl förpackad i kolsyreis och kartonger öppnades med stor försiktighet. Vi skulle akta oss, isen kunde brännas.

Far öppnade paketet vid sjön, slängde den farliga kolsyreisen i sjön. Det fräste och spottade och bubblade spännande, lite skrämmande.

Sen fick vi smaka på glassen. Men ...”ät försiktigt. Den kalla glassen är farlig, tänderna kan spricka”, sade farmor. ”Låt glassen smälta i munnen innan du sväljer den” ”annars kan du få ont i magen”, sade mor.

Vi, Tynäsgänget, åt vår glass där vid bryggan, under andaktsfull tystnad. Lät den smälta i munnen, svalde försiktigt. Sen kunde vi inte hålla oss längre och fnissade så att det riktigt sprutade om munnen. ”Bordskick!” hojtade mor, ”Vilket bord?” svarade jag lätt uppkäftigt. Jag hade ju min dag, lite tuff får man väl vara då.

Men även ungdomens somrar har ett slut. Jag berättade för mina vänner på Odengatan om det där spännande med glass och kokande is. Glass kan du få på nära håll, berättade så mina unga vänner.

”Kom”, sade de och så gjorde jag. Från Odengatan ända ned mot Klarälven. Där huserade mejeriföreningen. Där tillverkades Solglass. Vi smög oss in i lokalen, fram till en bekant, snäll dam som arbetade där. Vi såg bedjande ut. ”Någon skräpglass i dag?” frågade den modigaste. ”Inte än, men snart”, svarade snäll tant och tappade en förpackning i golvet. ”Men nu”, sade hon och vi fick ta hand om innehållet. Hon såg på mitt försiktiga ätande och undrade varför. Jag berättade om farmors förmaningar. Det tyckte hon var strunt. ”Ät och njut”, sade hon och så blev det.

Den där lilla rädslan för nymodigheter upplevde jag några år senare, av samma farmor. Det var när amerikainspirerade juicen började få fotfäste i Sverige. ”Drick försiktigt och med måtta. Annars kan du få ont i magen”, sade dåtidens experter. ”Just det!” sade farmor.

Det blev en och annan tappad glass hos snäll tant där, i Karlstadsortens Mejeriförening.

Byggnaden revs 1964 för att ge plats åt Länsstyrelsen. Solglass försvann som varumärke 1968.

Men kanske Solglass återuppstår. Planerna finns.

Undrar just om Solglass glamourflicka Barbro Svensson ställer upp på det. Hon syntes äta Solglass i annonserna. Lill-Babs är ju lika ung då, 1959, som nu 2016.

En god helg, gärna med lite glass, önskar jag er alla:

Chefredaktör´ n

Då, i mina unga år, var glass blott och enbart en sommarvara. Den skulle ätas varma sommardagar. Den skulle intagas försiktigt och med stor vördnad.

Jag minns mina födelsedagar (10 augusti) som glassätardagen. Varan kom väl förpackad i kolsyreis och kartonger öppnades med stor försiktighet. Vi skulle akta oss, isen kunde brännas.

Far öppnade paketet vid sjön, slängde den farliga kolsyreisen i sjön. Det fräste och spottade och bubblade spännande, lite skrämmande.

Sen fick vi smaka på glassen. Men ...”ät försiktigt. Den kalla glassen är farlig, tänderna kan spricka”, sade farmor. ”Låt glassen smälta i munnen innan du sväljer den” ”annars kan du få ont i magen”, sade mor.

Vi, Tynäsgänget, åt vår glass där vid bryggan, under andaktsfull tystnad. Lät den smälta i munnen, svalde försiktigt. Sen kunde vi inte hålla oss längre och fnissade så att det riktigt sprutade om munnen. ”Bordskick!” hojtade mor, ”Vilket bord?” svarade jag lätt uppkäftigt. Jag hade ju min dag, lite tuff får man väl vara då.

Men även ungdomens somrar har ett slut. Jag berättade för mina vänner på Odengatan om det där spännande med glass och kokande is. Glass kan du få på nära håll, berättade så mina unga vänner.

”Kom”, sade de och så gjorde jag. Från Odengatan ända ned mot Klarälven. Där huserade mejeriföreningen. Där tillverkades Solglass. Vi smög oss in i lokalen, fram till en bekant, snäll dam som arbetade där. Vi såg bedjande ut. ”Någon skräpglass i dag?” frågade den modigaste. ”Inte än, men snart”, svarade snäll tant och tappade en förpackning i golvet. ”Men nu”, sade hon och vi fick ta hand om innehållet. Hon såg på mitt försiktiga ätande och undrade varför. Jag berättade om farmors förmaningar. Det tyckte hon var strunt. ”Ät och njut”, sade hon och så blev det.

Den där lilla rädslan för nymodigheter upplevde jag några år senare, av samma farmor. Det var när amerikainspirerade juicen började få fotfäste i Sverige. ”Drick försiktigt och med måtta. Annars kan du få ont i magen”, sade dåtidens experter. ”Just det!” sade farmor.

Det blev en och annan tappad glass hos snäll tant där, i Karlstadsortens Mejeriförening.

Byggnaden revs 1964 för att ge plats åt Länsstyrelsen. Solglass försvann som varumärke 1968.

Men kanske Solglass återuppstår. Planerna finns.

Undrar just om Solglass glamourflicka Barbro Svensson ställer upp på det. Hon syntes äta Solglass i annonserna. Lill-Babs är ju lika ung då, 1959, som nu 2016.

En god helg, gärna med lite glass, önskar jag er alla:

Chefredaktör´ n