2016-11-04 06:00

2016-11-05 08:22

En fascinerande och exotisk resa

CHEFREDAKTÖR'N

I dagens Helg kan ni läsa om en sex dagars båtresa mellan Sankt Petersburg och Moskva.

Den var spännande, fascinerande och exotisk.

För sådär fyrtio år sedan gjorde jag en annan resa i samma härad. Den gick mellan Moskva och Stilla Havet. Den varade i sju dygn på ett skakande tåg.

Resorna är jämförbara, men ändå inte.

Båtresan genom Ryssland var bekväm, båten fin, människor vänliga, maten god och strandhuggen spännande.

Tågresan i den forna Sovjetunionen var inte bekväm, tågkupén trång, toaletten inget för den känslige, maten inget för den kräsne och stoppen, vid de olika stationerna, var nervösa.

Några ting förenade dock, det var vodkan, bortstjen och tesamovaren.

Båtturen mellan St Petersburg och Moskva är tvåhundra mil. Transibiriska Järnvägen är 930 mil lång.

På båtresan har du varm dusch och det är bekvämt. På tågresan fick vi ett dygnstopp för klädbyte och dusch i Irkutzk. Det blev en kalldusch, varmvattnet var slut!

På tåget fick vi sova bäst vi kunde i sexbäddskupén. De bäddades varje kväll när vi var och åt vår soppa i matsalen. Hade vi tur slapp vi Sibirienpendlaren som bara skulle en kort sträcka. En dag eller så. Antalet duschar i den ryska tajgan var nog få, om man säger så.

Vid stoppen, i Tyumen, Omsk, Bogotal, Selena, Amazar, Bira med flera, med flera, så gällde rast. Snabbt ut på perrong, för luft och för inköp av färska grönsaker.

De som visste, visste var vodkan fanns att köpa. Men perrongvakterna blockerade effektivt dylika ställen för oss. De ville ha oss, utlänningar, inom blickområde. Fotograferandet var ibland njet, njet. Ibland tittade uniformerna åt annat håll.

Stoppen var på mellan fem minuter och en kvart. Så det gällde att hålla sig i närheten. Tåget rullade på minuten, väntade inte på en eftersläntrare.

Ett dygn i Lesnoj är kanske inte det du trängtar efter.

Klädkoden på båten var ledig, koden på tåget var ledigare. En gentleman gick i finpyjamasen hela tågresan. Bekväm, snygg och skön, så utstrålade han.

Perrongvakterna var avvaktande och försökte hålla reda på oss. Hojtade när tåget skulle gå och föste med milt våld ombord på tåget. Inget kunde något annat språk än det egna, misstänksamheten mot oss ”utlänningar” var påtaglig. Lite kontakt fick jag med en ung man som satt ensam i sin kupé. Vårt gemensamma språk var schack. Han gjorde mig matt ett antal gånger och vi delade på en påse champinjoner.

Lite tänkte jag på den resan, på bekvämt båtdäck där på Volga.

Må jag tillägga att jag njöt av Transibiriska Järnvägen då, som jag också njöt av båtkryssningen.

 

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör´n

I dagens Helg kan ni läsa om en sex dagars båtresa mellan Sankt Petersburg och Moskva.

Den var spännande, fascinerande och exotisk.

För sådär fyrtio år sedan gjorde jag en annan resa i samma härad. Den gick mellan Moskva och Stilla Havet. Den varade i sju dygn på ett skakande tåg.

Resorna är jämförbara, men ändå inte.

Båtresan genom Ryssland var bekväm, båten fin, människor vänliga, maten god och strandhuggen spännande.

Tågresan i den forna Sovjetunionen var inte bekväm, tågkupén trång, toaletten inget för den känslige, maten inget för den kräsne och stoppen, vid de olika stationerna, var nervösa.

Några ting förenade dock, det var vodkan, bortstjen och tesamovaren.

Båtturen mellan St Petersburg och Moskva är tvåhundra mil. Transibiriska Järnvägen är 930 mil lång.

På båtresan har du varm dusch och det är bekvämt. På tågresan fick vi ett dygnstopp för klädbyte och dusch i Irkutzk. Det blev en kalldusch, varmvattnet var slut!

På tåget fick vi sova bäst vi kunde i sexbäddskupén. De bäddades varje kväll när vi var och åt vår soppa i matsalen. Hade vi tur slapp vi Sibirienpendlaren som bara skulle en kort sträcka. En dag eller så. Antalet duschar i den ryska tajgan var nog få, om man säger så.

Vid stoppen, i Tyumen, Omsk, Bogotal, Selena, Amazar, Bira med flera, med flera, så gällde rast. Snabbt ut på perrong, för luft och för inköp av färska grönsaker.

De som visste, visste var vodkan fanns att köpa. Men perrongvakterna blockerade effektivt dylika ställen för oss. De ville ha oss, utlänningar, inom blickområde. Fotograferandet var ibland njet, njet. Ibland tittade uniformerna åt annat håll.

Stoppen var på mellan fem minuter och en kvart. Så det gällde att hålla sig i närheten. Tåget rullade på minuten, väntade inte på en eftersläntrare.

Ett dygn i Lesnoj är kanske inte det du trängtar efter.

Klädkoden på båten var ledig, koden på tåget var ledigare. En gentleman gick i finpyjamasen hela tågresan. Bekväm, snygg och skön, så utstrålade han.

Perrongvakterna var avvaktande och försökte hålla reda på oss. Hojtade när tåget skulle gå och föste med milt våld ombord på tåget. Inget kunde något annat språk än det egna, misstänksamheten mot oss ”utlänningar” var påtaglig. Lite kontakt fick jag med en ung man som satt ensam i sin kupé. Vårt gemensamma språk var schack. Han gjorde mig matt ett antal gånger och vi delade på en påse champinjoner.

Lite tänkte jag på den resan, på bekvämt båtdäck där på Volga.

Må jag tillägga att jag njöt av Transibiriska Järnvägen då, som jag också njöt av båtkryssningen.

 

En god helg önskar jag er alla:

Chefredaktör´n