2016-10-15 06:00

2016-10-24 15:35

Stormande nätter i Amsterdams glädjekvarter

GOD MORGON. 15 oktober 2016

"Han tänker på stormande nätter

i Amsterdams glädjekvarter..."


Erik Axel Karlfeldt var en synnerligen aktad författare och nobelpristagare. I början av 1913 blev han Svenska akademiens ständige sekreterare. Nobelpriset fick han postumt 1931.

Men hur skulle vissa av hans texter uppfattas i dag?

Den om Svarta Rudolf, sjömannen, som rumlar runt i Amsterdams glädjekvarter. Han som seglar vidare och drömmer om:


..."flickornas kransar;

och svävande bruna ben

på stranden av blåa slätter

vid Samaomånens sken."


Rudolf valsar oförtutet vidare i världen med,


..."sin arm kring chilenskans hals"


och fortsätter han en afton;


"...i negerbyn

med trettonårig prinsessa

med eldsken på ebenholtshyn.


Dansen fortsätter;


"...på Malagas vinstänkta redd"

Med en bävande vitröd tös,

"bedårad, förlorad, förledd.

Hon ler i den väldiges nävar

åt allt vad han tog och gav,

hon suckar, och vinden svarar

från Ålands jäsande hav."


Vad som sedan hände med Svarta Rudolf, han med sin krulliga hjässa, vet blott Erik Axel Karlfeldt själv. Jag tror inte, jag är tämligen övertygad om att Rudolf inte fått komma till tals i dessa moderna, upplysta och rättvisa tider. Jag tror inte heller att Erik Axel Karlfeldt såg sig själv som en äventyrlig sjöman.

Hans vildaste äventyr var måhända hans Molkomsvistelse. Där tjänstgjorde han på folkhögskolan 1895 och 1896 på ett lärarvikariat.

Det tog ett hastigt slut. Rektorn, Mauritz Tisell tyckte så och Erik Axel lämnade skyndsamt Molkom . Rektorns fru Mina Tisell tyckte inte så och försökte följa med på det flyende tåget. Hon hindrades, lyftes av tåget.

Läser man dikten Irina anar med en Mina. En dikt fjärran en valsande Rudolf.


"Vägen är grå och skyarna gå, o Irina

vägen är vild, av dunklet och skurarna stängd.


...


"Lös nu ditt hår och låt det kring axlarna skina!

Det är min sol, som uppgår ur enträdens lund.

Bliv här och lys i vintern, tills hedarna tina,

eller förbliv och lys till min yttersta stund."


Erik Axel Karlfeld blev 66 år. Hans Svarte Rudolf sjunges möjligen inte offentligt och högljutt i dag. Men Gud må förlåta mig om jag trallar och valsar tillsammans med Rudolf. Lite försynt och diskret, för mig själv.

Och Nobelpriset kan ingen ta ifrån honom.


En god helg önskar jag er alla!

"Han tänker på stormande nätter

i Amsterdams glädjekvarter..."


Erik Axel Karlfeldt var en synnerligen aktad författare och nobelpristagare. I början av 1913 blev han Svenska akademiens ständige sekreterare. Nobelpriset fick han postumt 1931.

Men hur skulle vissa av hans texter uppfattas i dag?

Den om Svarta Rudolf, sjömannen, som rumlar runt i Amsterdams glädjekvarter. Han som seglar vidare och drömmer om:


..."flickornas kransar;

och svävande bruna ben

på stranden av blåa slätter

vid Samaomånens sken."


Rudolf valsar oförtutet vidare i världen med,


..."sin arm kring chilenskans hals"


och fortsätter han en afton;


"...i negerbyn

med trettonårig prinsessa

med eldsken på ebenholtshyn.


Dansen fortsätter;


"...på Malagas vinstänkta redd"

Med en bävande vitröd tös,

"bedårad, förlorad, förledd.

Hon ler i den väldiges nävar

åt allt vad han tog och gav,

hon suckar, och vinden svarar

från Ålands jäsande hav."


Vad som sedan hände med Svarta Rudolf, han med sin krulliga hjässa, vet blott Erik Axel Karlfeldt själv. Jag tror inte, jag är tämligen övertygad om att Rudolf inte fått komma till tals i dessa moderna, upplysta och rättvisa tider. Jag tror inte heller att Erik Axel Karlfeldt såg sig själv som en äventyrlig sjöman.

Hans vildaste äventyr var måhända hans Molkomsvistelse. Där tjänstgjorde han på folkhögskolan 1895 och 1896 på ett lärarvikariat.

Det tog ett hastigt slut. Rektorn, Mauritz Tisell tyckte så och Erik Axel lämnade skyndsamt Molkom . Rektorns fru Mina Tisell tyckte inte så och försökte följa med på det flyende tåget. Hon hindrades, lyftes av tåget.

Läser man dikten Irina anar med en Mina. En dikt fjärran en valsande Rudolf.


"Vägen är grå och skyarna gå, o Irina

vägen är vild, av dunklet och skurarna stängd.


...


"Lös nu ditt hår och låt det kring axlarna skina!

Det är min sol, som uppgår ur enträdens lund.

Bliv här och lys i vintern, tills hedarna tina,

eller förbliv och lys till min yttersta stund."


Erik Axel Karlfeld blev 66 år. Hans Svarte Rudolf sjunges möjligen inte offentligt och högljutt i dag. Men Gud må förlåta mig om jag trallar och valsar tillsammans med Rudolf. Lite försynt och diskret, för mig själv.

Och Nobelpriset kan ingen ta ifrån honom.


En god helg önskar jag er alla!