2016-09-17 06:00

2016-09-19 10:13

God morgon 17 september

GODMORGON

Aftonen var ljuv. Sensommar smekte. Vi satt där på takterrassen, ovanför garaget, och tyckte livet var skönt.

En lätt vindpust berättade att hösten stod där, knackade och ville in.

Vi bestämde oss för att tända terrassvärmaren. Den skall ge ljus och värme.

Jo, tack, så blev det. Mycket, för mycket !

En eldslåga, meterhög, letade sig mot skyn. Det brakade till, hela värmaren höll på att välta, gasoltuben darrade.

Hjälp, hjälp ! Sa och skrek vi till varandra. Ring brandkåren, sa jag och sprang och hämtade en pulversläckare.

Med hjälp av den så lugnade lågorna ned sig något. De slutade slicka husets brädor, gasoltuben stannade upp i sin vilda dans.

Men ny gas puffade ut och gav nya eldslågor. Pulver tog slut, vi öste på hinkvis med vatten. Det släcktes, för att tändas. Mörka moln steg mot himmeln som antydde att det rörde sig om mer, mycket mer, än misslyckad grillfest.

Vatten, vatten, vatten som kokade, vatten som dämpade för sekunden. Det började lukta bränt, det osade.

Vatten, vatten, på tuben, på trävirket. Hur fort jag än sprang, hur fort jag än öste, så vann elden centimeter för centimeter på trägolvet.

Då kom brandkåren. Väl skött, sade mannen i uniform. Flytta på dig, kör ut bilen ur garaget! Nu tar vi tar vi över!

Modig man i skyddsuniform kom åt tubens reglage och kunde stänga det. Mer pulver, mer vatten, mer rök och så var det värsta över.

Det kunde gått illa, mycket illa. Tuben kunde exploderat, slangen hade gått av, lågan kunde gått in i huset. Bra med skumsläckare, konstaterade män och kvinnor i uniform.

De avslutade aftonen med att bryta upp några glödande plankor, lyfta bort tuben och önska oss en trevligare afton. Vi såg på förödelsen, skrattade av lättnad , kramade varandra och tyckte att det där med några plankor var ingenting i sammanhanget.

Grannar ringde och undrade vad som hänt.

Nej, berättade vi, det var inte fest!

Som han Anders med stugan:

Anders Persson stuga

står i ljusan låga

Hej å hoppsan

i galoppsan

inte gifter jag mej

än så brådtsan.

Han Anders Persson( även kallad Anders Persa) var en musikant ifrån Staffanstorp i Skåne. När han bjöd på fest, vilket han ofta och gärna gjorde, tände han ljus i fönstren. Det var till för att meddela att här vankades det dans, sång och brännvin.

På plats berättas det att hela huset, det brann oppsan, efter en sådan fest. Sant eller inte, en minnestavla finns utanför Anders Persas stuga, som berättar lite om denna person.

Nej, ingen fest. Nej, ingen minnestavla. Nej, ingen gasol mer i detta hemman.

Jag nämner gärna att vi alla klarade av allt utan enda blessyr. Lite rök luktade det väl kanske av ungkatterna Pontus och Svante. Sune, gammal och förståndig, han sprang och gömde sig på säker plats i skyddande skog.

Med allt detta manar jag alla och envar till försiktighet med eld och lågor. Och se till att skumsläckaren finns på plats.

Vi vill inte läsa, vi vill inte skriva, om hur hus står i ljusan låga.

En god helg önskar jag alla och envar,

En lätt vindpust berättade att hösten stod där, knackade och ville in.

Vi bestämde oss för att tända terrassvärmaren. Den skall ge ljus och värme.

Jo, tack, så blev det. Mycket, för mycket !

En eldslåga, meterhög, letade sig mot skyn. Det brakade till, hela värmaren höll på att välta, gasoltuben darrade.

Hjälp, hjälp ! Sa och skrek vi till varandra. Ring brandkåren, sa jag och sprang och hämtade en pulversläckare.

Med hjälp av den så lugnade lågorna ned sig något. De slutade slicka husets brädor, gasoltuben stannade upp i sin vilda dans.

Men ny gas puffade ut och gav nya eldslågor. Pulver tog slut, vi öste på hinkvis med vatten. Det släcktes, för att tändas. Mörka moln steg mot himmeln som antydde att det rörde sig om mer, mycket mer, än misslyckad grillfest.

Vatten, vatten, vatten som kokade, vatten som dämpade för sekunden. Det började lukta bränt, det osade.

Vatten, vatten, på tuben, på trävirket. Hur fort jag än sprang, hur fort jag än öste, så vann elden centimeter för centimeter på trägolvet.

Då kom brandkåren. Väl skött, sade mannen i uniform. Flytta på dig, kör ut bilen ur garaget! Nu tar vi tar vi över!

Modig man i skyddsuniform kom åt tubens reglage och kunde stänga det. Mer pulver, mer vatten, mer rök och så var det värsta över.

Det kunde gått illa, mycket illa. Tuben kunde exploderat, slangen hade gått av, lågan kunde gått in i huset. Bra med skumsläckare, konstaterade män och kvinnor i uniform.

De avslutade aftonen med att bryta upp några glödande plankor, lyfta bort tuben och önska oss en trevligare afton. Vi såg på förödelsen, skrattade av lättnad , kramade varandra och tyckte att det där med några plankor var ingenting i sammanhanget.

Grannar ringde och undrade vad som hänt.

Nej, berättade vi, det var inte fest!

Som han Anders med stugan:

Anders Persson stuga

står i ljusan låga

Hej å hoppsan

i galoppsan

inte gifter jag mej

än så brådtsan.

Han Anders Persson( även kallad Anders Persa) var en musikant ifrån Staffanstorp i Skåne. När han bjöd på fest, vilket han ofta och gärna gjorde, tände han ljus i fönstren. Det var till för att meddela att här vankades det dans, sång och brännvin.

På plats berättas det att hela huset, det brann oppsan, efter en sådan fest. Sant eller inte, en minnestavla finns utanför Anders Persas stuga, som berättar lite om denna person.

Nej, ingen fest. Nej, ingen minnestavla. Nej, ingen gasol mer i detta hemman.

Jag nämner gärna att vi alla klarade av allt utan enda blessyr. Lite rök luktade det väl kanske av ungkatterna Pontus och Svante. Sune, gammal och förståndig, han sprang och gömde sig på säker plats i skyddande skog.

Med allt detta manar jag alla och envar till försiktighet med eld och lågor. Och se till att skumsläckaren finns på plats.

Vi vill inte läsa, vi vill inte skriva, om hur hus står i ljusan låga.

En god helg önskar jag alla och envar,