2016-01-30 06:00

2016-02-09 13:08

Godmorgon 30 januari

Chefredaktör'n

Kunden är kung. Kunden har alltid rätt.

När jag bodde i USA i slutet av 1960-talet lärde jag mig detta.

I varje affär, galleria och bensinmack var man kung. Varje liten affär avslutades med ett ”have a nice day” – och ett bländvitt leende. Det bugades och bockades överallt och man tillönskades all lycka med resten av dagen.

Gick man på enklaste hamburgerrestaurang blev man behandlad som viktig och var alltid ”welcome back”. Jag visste inte vad göra, vad svara på all denna vänlighet. Jag som var van vid lätt surmulen och överstressad servicepersonal där hemma. Service hemma på den tiden var inte prio ett i folkhemmet. Allas lika värde kom först, att serva och servera var egentligen fel.

Där, i USA, kände jag mig lite som kusinen från landet. Visste inte vad jag skulle svara om ens jag förväntades svara. Jag lärde mig le och nicka med ögonkontakt.

Här hemma var det fortsatt mulet. Ofta fick man känslan man störde personalen. Under arbetstid. Som var där bara för att den var tvungen. En ann är så god som en ann, minst. Framgångar och berömmelse väntade där, runt hörnet.

Men något har hänt. Vi har tinat upp. Jag tror det började med det varma mottagandet man fick när man steg ombord på att flygplan. Då stod det alltid några flygvärdinnor innanför dörrhålet, log och önskade dig, just dig, välkommen.

Nu möter du detta leendet och välkomnandet lite överallt. Det amerikanska sättet att ta emot sina kunder blir allt vanligare. Är vi mogna, frågar jag, när som till och med hälsas välkommen på apoteket. Lite malplacerat är det kanske att önska kunden med receptbelagda medicinen ”en fin kväll” och välkommen åter. Men hellre det än suckande, tunga blicken och ett beklagande.

Och välkommen åter, som de säger på Systembolaget nu, vore otänkbart då, innan USA och övriga världen blev en del av vår verklighet.

Men visst verkade hon, damen på systembolaget i Skoghall lite förundrad över min beställning.

En lakritssnaps! Men ”så roligt”, sa hon. ”Spännande, ha en bra veckända”. Sa hon och verkade mena så. Detsamma, svarade jag, och menade det.

 

Och ha nu en ”nice weekend everyhopa”!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag bodde i USA i slutet av 1960-talet lärde jag mig detta.

I varje affär, galleria och bensinmack var man kung. Varje liten affär avslutades med ett ”have a nice day” – och ett bländvitt leende. Det bugades och bockades överallt och man tillönskades all lycka med resten av dagen.

Gick man på enklaste hamburgerrestaurang blev man behandlad som viktig och var alltid ”welcome back”. Jag visste inte vad göra, vad svara på all denna vänlighet. Jag som var van vid lätt surmulen och överstressad servicepersonal där hemma. Service hemma på den tiden var inte prio ett i folkhemmet. Allas lika värde kom först, att serva och servera var egentligen fel.

Där, i USA, kände jag mig lite som kusinen från landet. Visste inte vad jag skulle svara om ens jag förväntades svara. Jag lärde mig le och nicka med ögonkontakt.

Här hemma var det fortsatt mulet. Ofta fick man känslan man störde personalen. Under arbetstid. Som var där bara för att den var tvungen. En ann är så god som en ann, minst. Framgångar och berömmelse väntade där, runt hörnet.

Men något har hänt. Vi har tinat upp. Jag tror det började med det varma mottagandet man fick när man steg ombord på att flygplan. Då stod det alltid några flygvärdinnor innanför dörrhålet, log och önskade dig, just dig, välkommen.

Nu möter du detta leendet och välkomnandet lite överallt. Det amerikanska sättet att ta emot sina kunder blir allt vanligare. Är vi mogna, frågar jag, när som till och med hälsas välkommen på apoteket. Lite malplacerat är det kanske att önska kunden med receptbelagda medicinen ”en fin kväll” och välkommen åter. Men hellre det än suckande, tunga blicken och ett beklagande.

Och välkommen åter, som de säger på Systembolaget nu, vore otänkbart då, innan USA och övriga världen blev en del av vår verklighet.

Men visst verkade hon, damen på systembolaget i Skoghall lite förundrad över min beställning.

En lakritssnaps! Men ”så roligt”, sa hon. ”Spännande, ha en bra veckända”. Sa hon och verkade mena så. Detsamma, svarade jag, och menade det.

 

Och ha nu en ”nice weekend everyhopa”!