2016-01-15 16:19

2016-01-15 16:19

En gott skratt förlänger båda käften och livet

GODMORGON

En gott skratt förlänger båda käften och livet. Säger de gamle.

Och det finns gott om de gamle och bredkäftade här i Värmland. Det är tillåtet skratta mycket, ljuga lite och överdriva en del i detta vårt kära landskap.

Men ibland så kanske man skall hålla igen lite.

Om en ska säje precis va en tänker, då är det bäst att en kniper käft.

Som en erfaren herre uttryckte saken.

Tal gôtt om dine medmännisker! Då schlepper du grine opp dej om du bler tvungen te äte opp vad du har sagt.

Jag tror det var samme herre som menade:

 

En god vän är en person som har samma fiender som du.

Från lite äldre herrar går vi över till en ung dam som berättade för sin mamma:

– Min skolfröken sa i dag jag skulle tacka dig!

–Varför då?

– För att jag inte har några syskon!

Samma flicka tittade fascinerat på när hennes mor smorde in kräm i ansiktet.

– Varför gör du så där? frågade hon.

– För att bli vacker, sa mamman och började torka bort krämen med en bommullstuss.

– Vad är det, frågade flickan. Ger du upp?

Med det flyttar vi oss upp i skogarna och in i en buss.

En pensionär skulle av, han satt precis bakom föraren och brydde sig inte om att trycka på knappen. Han knackade i stället chauffören lätt på axeln.

Denne ryckte till, for högt upp sätet och tappade nästan kontroll över bussen, men lyckades få stopp på bussen. Med ögonen fyllda av skräck vända han sig till pensionären och sa:

– Gör aldrig om det där. Jag har kört likbil i över tjugo år!

Därmed går vi över till den gamla prästen som sitter och funderar.

– Ja, kvinnliga präster går väl an. Men förslaget om att byta ut kyrktuppen mot en höna, är väl ändå att gå för långt...!

 

Gamle smeden, vi kan kalla honom för Lasse, eftersom han heter något annat berättade, för några lärlingar att:

– En sak, pojkar. Lär er ingenting i onödan, då får ni bara mer att göra!

Varpå vi lämnar ordet till ett par damer som sitter hos frisören och småpratar.

– Jag har varit väldigt försiktig så jag inte skall bli gravid.

– Men jag som trodde din man låtit sterilisera sig!

–Ja, just det!

Med detta låter vi en klok pensionär, vi anar han bor i Tolita, komma till tals.

– När jag blir sjuk, berättade han för sin granne, så Så går jag först till läkaren, för han skall ju leva. Sen går jag till apotekaren, för han ska ju också leva. När jag kommer hem så slår jag medicinen direkt i slasken.

– Va säjer du, slår du ut den dyre medicinen?

– Ja ser du, jag vill också leva, avslutar pensionären nog så filosofiskt.

Med detta avslutar vi de nästan sanna historierna från vårt kära Värmland. Men blir det inte bättre väder flyr jag till annan plats. Jag tror jag löser en biljett till Sikte.

Ty har jag hört sägas. Att det är bättre väder – i Sikte.

 

En god helg, med många goda skratt, önskar jag er alla!

Och det finns gott om de gamle och bredkäftade här i Värmland. Det är tillåtet skratta mycket, ljuga lite och överdriva en del i detta vårt kära landskap.

Men ibland så kanske man skall hålla igen lite.

Om en ska säje precis va en tänker, då är det bäst att en kniper käft.

Som en erfaren herre uttryckte saken.

Tal gôtt om dine medmännisker! Då schlepper du grine opp dej om du bler tvungen te äte opp vad du har sagt.

Jag tror det var samme herre som menade:

 

En god vän är en person som har samma fiender som du.

Från lite äldre herrar går vi över till en ung dam som berättade för sin mamma:

– Min skolfröken sa i dag jag skulle tacka dig!

–Varför då?

– För att jag inte har några syskon!

Samma flicka tittade fascinerat på när hennes mor smorde in kräm i ansiktet.

– Varför gör du så där? frågade hon.

– För att bli vacker, sa mamman och började torka bort krämen med en bommullstuss.

– Vad är det, frågade flickan. Ger du upp?

Med det flyttar vi oss upp i skogarna och in i en buss.

En pensionär skulle av, han satt precis bakom föraren och brydde sig inte om att trycka på knappen. Han knackade i stället chauffören lätt på axeln.

Denne ryckte till, for högt upp sätet och tappade nästan kontroll över bussen, men lyckades få stopp på bussen. Med ögonen fyllda av skräck vända han sig till pensionären och sa:

– Gör aldrig om det där. Jag har kört likbil i över tjugo år!

Därmed går vi över till den gamla prästen som sitter och funderar.

– Ja, kvinnliga präster går väl an. Men förslaget om att byta ut kyrktuppen mot en höna, är väl ändå att gå för långt...!

 

Gamle smeden, vi kan kalla honom för Lasse, eftersom han heter något annat berättade, för några lärlingar att:

– En sak, pojkar. Lär er ingenting i onödan, då får ni bara mer att göra!

Varpå vi lämnar ordet till ett par damer som sitter hos frisören och småpratar.

– Jag har varit väldigt försiktig så jag inte skall bli gravid.

– Men jag som trodde din man låtit sterilisera sig!

–Ja, just det!

Med detta låter vi en klok pensionär, vi anar han bor i Tolita, komma till tals.

– När jag blir sjuk, berättade han för sin granne, så Så går jag först till läkaren, för han skall ju leva. Sen går jag till apotekaren, för han ska ju också leva. När jag kommer hem så slår jag medicinen direkt i slasken.

– Va säjer du, slår du ut den dyre medicinen?

– Ja ser du, jag vill också leva, avslutar pensionären nog så filosofiskt.

Med detta avslutar vi de nästan sanna historierna från vårt kära Värmland. Men blir det inte bättre väder flyr jag till annan plats. Jag tror jag löser en biljett till Sikte.

Ty har jag hört sägas. Att det är bättre väder – i Sikte.

 

En god helg, med många goda skratt, önskar jag er alla!